Fortfarande totalt nördig

I vart fall när det gäller att frossa i gamla tema-godingar här på bloggen. Insåg till råga på allt alldeles nyligen, att både den här bloggen och den andra ”Small Kitchen” är väldigt färgstarka. Rött här och gult där. Vilket i sin tur påminde mig om en annan sak som skulle ha varit väldigt färgstarkt. Även om jag inte kunde begripa varför eller hur nån bara kunde påstå nåt sådant!

Det bör ha varit nån gång under slutet 2013 eller början av 2014. Det var på den tiden, före befrielsen, då man var fången inom Faserna. Vilken av faserna det var just då, minns jag inte säkert nu så här långt efteråt. Har för övrigt suddat ut de där minnena så gott jag har kunnat, men jag hann under ett antal år ingå i så väl Fas 1, som 2 och 3. Sen kunde jag äntligen gå i pension i frid! Hello Frihet!!!

Då var det troligtvis Fas2, och jag var placerad i en ”aktivering” som var helt okej! Faktiskt den bästa jag var med om efter att de där Faserna intog världen för mig och många andra. Det var tänkt leda till jobb, vilket det förstås inte gjorde. Men det var mest reglerna som stoppade det, inte aktiverings-stället i sig. Den tiden var både givande och lärorik.

Vi skulle uppdatera våra kunskaper i sådant som bland annat marknadsföring, bokföring, ”stå framför folk och prata om nåt” och liknande. Bra lärare, bra upplagt, bra stöd. Kunde verkligen ha varit av stort värde, om inte reglerna hade varit som de var. (Och nu är det kanske än värre. Har sedan jag gick i pension över huvud taget inte brytt mig!

Då i början, särskilt, var det ju samlingar där vi skulle presentera oss för varandra. Och då plötsligt, när jag hade sagt något och inte anade ett smack, så hör jag plötsligt från läraren i fråga, att jag var en mycket färgstark person! Jag fattade ingenting.

Jag tittade ner på mig, som om jag hade behövt det. Jeans och svart var det väl då och där också. Med största sannolikhet osminkad. Så vad fick hon det ifrån att jag skulle vara färgstark?

Efteråt förstod jag väl att hon menade min utstrålning, men jag är i stort sett lika frågande inför det nu, som jag var då. Kanske inte riktigt, men inte tänker jag på mig som en färgstark person i alla fall.

Däremot använder jag gärna mycket färger i det jag gör! Alla de bilder bland annat som jag har gjort sedan dess. Och även då i de bloggteman som jag använt mig av och varierat mig med. Under senaste tiden kanske i ännu större utsträckning. Fast, det blir inte så mycket bilder gjorda numera. Målar mest i ord nu för tiden. Tack och lov att jag kunnat börja arbeta med det djupa intresset och den lusten igen. Skrivarlusten!

Men jo! Jag gillar fortfarande att byta utseende på bloggarna. De gamla temana som finns, är ofta kul att testa även om alla inte blir bra. Faktum är att en del är urtråkiga och inte går att göra nåt kul med. De fungerar liksom inte rent praktiskt!

Salladslunch

Godaste lunchen? 😀

Small Kitchen

En gång är ingen gång, två gånger är en vana, sägs det. Så nu har jag äntligen kommit tillbaka till vanan att göra en sallad till lunch. Det känns minsann både gott och skönt.

Vet inte vad man ska skylla på när man istället lagar till nåt varmt. Kallt och ruggigt väder ute är väl en orsak så god som en annan. Sen kommer man kanske också ur vanan att äta sallader, vilket är synd, men mänskligt att göra.

Men så fick jag också noja på Anammas soyafärs. Det var så gott att göra olika grytor med färsen som bas och sedan en massa olika grönsaker. Bra nog! Men grönsakerna var ju inte råa och färska då längre, utan tillagade!

Så i går – när kylet var praktiskt taget helt tomt – handlade jag på mig massor av godis igen, fyllde på med en del i dag – och nu…

Visa originalinlägg 20 fler ord

Visst är det typiskt!

Här har jag gått i flera dagar och tänkt, att jag ska skriva om det… och det… och det…. och sen när man väl sätter sig ner för att göra just – det – så finns det liksom ingenting kvar av de där detena som jag hade tänkt skriva om.

Det var väl den där briljanta Greta, förstås. Och så var det nåt om… hm… säkerligen något riktigt klokt och viktigt som skulle visa hur smart och MED jag är i saker och ting.

Det enda som tycks finnas kvar just nu, är att jag för första gången i mitt liv köpt nånting från KappAhl ONLINE!!! Snälla nån! Så briljant är jag! Tydligen!

Det var det där ena paret jeans – särskilt – som jag ville ha ett par till av medan de nu fanns att köpa. De där smala, tänjiga sakerna som INTE var för långa. Som allting annars förefaller vara. När det gäller jeans åtminstone. Treggings såg jag, förresten, att de kallades när jag gick in på sidan. Ville ha ett par svarta såna. Köpte ju mörkt jeansblå då nyligen.

De finns i svart också! Liksom i vitt. Men det vill jag absolut inte ha. Vita jeans. (Okay okay!!! Treggings, var det ju!!!) Nä, svart skulle det vara. Men det fanns det inga på Väla. Inga alls längre faktiskt! Inte i nån färg. Tur jag hann köpa de där mörkblå…

Nere i City då? Japp, men inte i svart. Men man kunde beställa, köpa online – och få dem levererat fraktfritt till valfri butik!!! Nåja, valfritt och valfritt. Här i stan var det bara city-butiken som gällde i det fallet. Kunde förstås beställt och fått dem levererat till nånstans här i närheten, med Schenker eller nån sån, men man är ju lite småsnål ibland. Varför betala porto för nåt som jag ganska lätt kan cykla iväg och hämta? Bara ca 3 km till KappAhl i City. Jag har 5 till Väla. Fast sen har jag förstås en backe hem från stan… men tar nog en omväg ändå när jag hämtat jeansen… treggingsen… treggingsarna… ehh… brallorna!

Sen är det så klart Klarna som gäller. 😀 😀

Ja, så viktiga saker är det förstås, de som stannar kvar i huvudet! Glöm allt om klimathotet, den globala uppvärmningen, corona och mänsklighetens undergång… Väntar nu bara på meddelande om när jea… treggingsenarna kommer att levereras.

Ska man skämmas för det? Äsch! Ids inte…
Tar ju bara vara på de där små glädjeämnena, ni vet!

Uppdatering!

UPPDATERING senare på eftermiddagen av läget tidigare på dagen… 😉

Det visade sig att min dotterdotter bara hade en vanlig virusinfektion. Lyckligtvis! Men den satt på båda sidorna i halsen så inte konstigt hon hade svårt att svälja, hade sovit dåligt och kände sig allmänt super-risig. Skönt det blev uppklarat, för då kan man slappna av – både vi och hon – och acceptera läget. Obehagligt, men inget allvarligt! Det går över. Får hon bara sova ordentligt nu så känns det nog snart bättre.

Och min dotter fick plötsligt lite extra tid att fortsätta fixandet i deras nya hem! Inget ont som inte har nåt gott med sig! 😀 Eller sätta sig och koppla av på annat vis. Fast jag misstänker att hon kanske ger sig ut för att springa en runda. Åtminstone först. Sen fixar hon… sen kanske hon sätter sig en stund…

Jag dräller för övrigt i soffan och gör inget nyttigt alls. Bortsett från att jag läste ett par kapitel i den Isfolksbok av Margit Sandemo jag håller på läsa nu. Legenden om Marco. Del 45 av 47, så efter den här har jag bara två böcker  kvar av serien. Vad ska jag läsa sedan? Börja om från början? Hehe…

Nå! Det blev lite för varmt på balkongen då innan, men nu kanske man kan gå ut där igen. Ta en kopp te eller kaffe med sig och fortsätta läsa. Kanske fortsätta med manuset nu???  😀

Underliga äro dessa vägar

Det var ju så att vi, jag och DotterM, skulle åka till Österlen för att fira Midsommar tillsammans med lillasyster, DotterL, idag. Men först skulle M fixa i tvättstugan. Skulle väl kunna köra runt tolvsnåret.

Men när hon ringer mig nästan prick klockan tolv, är det inte för att säga att hon är på väg för att hämta mig, utan för att hon och dottern C ska åka till akuten. C sa redan i går att hon hade ont i halsen, men nu framåt lunchdags hade hon berättat att hon hade så ont att hon knappt kunde svälja.

Så inget att orda om det! Klart de skulle åka till akuten! Och klart att mamma ska vara med, köra henne.Även om C i praktiken hade kunnat klara att göra det själv, hon är 16 år och ganska så mogen (om än inte i allt *fniss*), så är det helt klart att det inte hade varit särskilt kul att behöva vara själv vid ett sånt tillfälle. Inte ens jag, som inte bara mormor utan även pensionär numera, hade gärna haft nån med mig vid ett sånt tillfälle. Men har fått klara mig själv hittills…

Nå! Uppdateringarna som kommit därifrån har varit: Först: på grund av att C hade svarat ”ja” på vissa av de där frågorna i formuläret, skulle hon testas för den där covid. Så det blev att vänta på en annan läkare vid en annan akut, om än geografiskt sett i närheten. Vänta  – och sen bli testad – nej, det var ingen Covid (tack gode gud för det!). Men kanske halsfluss? Antibiotika?

(Konstigt egentligen! I de här tiderna tycks många tro att det inte finns nåt annat än Corona. Som att alla andra varianter av förkylning, influensa, halsfluss och så vidare plötsligt raderats totalt från jordens yta! Det har det inte! Sånt otyg finns fortfarande där ute!) 

I alla fall! Bort igen till vanliga akuten och vid senaste uppdateringen från M, berättade hon att de fått tid hos läkaren kl 16.30. Måste ju säga att det är skönt att de kunnat få en tid för det besöket, istället för att bara sitta där i väntrummet i all ovisshet. Sen är det väl bara att försöka utröna om det är en virusinfektion eller en orsakad av nån bakterie. För som ni vet – antibiotika biter inte på virus.

Så det ser verkligen inte ut som att det blir nån Österlen-resa den här helgen. Även om det inte är för sent ännu. Har för övrigt hunnit ställa in mig nu på att vara hemma. Men, får väl se vad som händer under de närmaste timmarna, och hur vi beslutar.

Jag har det i och för sig gott här, skönt att inte ha nån tid att passa eller något som ska göras. Jo, lite bokföring för föreningen, men det behöver inte göras vare sig i dag eller i morgon. Om jag inte vill. Å andra sidan är det inget som tar så många minuter att göra.

Instället kan jag sitta här och läsa eller skriva i lugn och ro – eller fortsätta läsa igenom mitt manus så långt jag nu har kommit med det. Ska ju sätta igång skriva fortsättningn från och med 1 juli, då CampNaNoWriMo startar igen. Då behöver jag verkligen veta vad som har hänt och hur jag ska fortsätta. Har tagit en alltför lång paus!

. . .

UPPDATERING senare på eftermiddagen. Det visade sig att min dotterdotter bara hade en vanlig virusinfektion. Lyckligtvis! Men den satt på båda sidorna i halsen så inte konstigt hon hade svårt att svälja, hade sovit dåligt och kände sig allmänt super-risig. Skönt det blev uppklarat, för då kan man slappna av – både vi och hon – och acceptera läget. Obehagligt, men inget allvarligt! Det går över. Får hon bara sova ordentligt nu så känns det nog snart bättre.

Och min dotter fick plötsligt lite extra tid att fortsätta fixandet i deras nya hem! Inget ont som inte har nåt gott med sig! 😀

Vändpunkten

På ett ungefär, i alla fall! Midsommarafton och solen skiner! Men himlen är inte molnfri, och det har lovats regn i morgon. Nå! Det är väl på ett ungefär som det brukar vara! Och vi har haft det varmt och skönt i flera dagar nu.

På söndag, den 21 juni, inträffar sommarsolståndet. Då dagen är som längst och natten som kortast. Ja, det är här det. I höga norden. Och inte ens längst norrut. Undrar just hur det är att faktiskt bo där? Ovanför den där gränsen där solen inte går helt ner under horisonten så här års

Men jag är glad att jag bor här där jag bor. Gott nog!

Nu ska jag fira midsommar med två av mina döttrar, en svärson och ett sex-årigt barnbarn. Sill-lunch och jordgubbar ute i det gröna nära rapsfält, lindar och en stor kastanj. Ja, det säger ju inte så mycket egentligen, men jag ser fram emot det.

Och jag önskar er alla en riktigt skön Midsommar!

Från 46 till 40

Ja, ungefär så där, i alla fall. Det finns ju ingen enhetlighet när det gäller storlekar på kläder. Åtminstone inte för oss, det så kallat svaga könet. (Dom skulle bara veta…)

Ungefär så där glappar mina gamla jeans nu, i midjan märk väl. Inte över höfterna, där är skillnaden inte lika ögonifallande men den finns där också. Och inte är min mage så där slät och fin! Liknar snarare deg på jäsning… Men man är ju inte 20 längre heller…

Man skulle kunna säga från XL till M, också. För det är ungefär så det har blivit, när jag nu gått ner 14 kg. Lite oförhappandes från början, men sen mer medvetet. Och långsamt efter de första kilona.

Men bortsett från degig mage, så är det en ren fröjd nu att titta sig i spegeln, att prova kläder, att göra sig av med allt som nu är för stort… och jag blev nästan helt utan shorts. Alltså vadlånga shorts. Hade och har bara ett par korta, och de är enbart till för att ha på balkongen när ingen ser mig.

De ser ut som en kort vid kjol, tur det finns ett knytband i midjan så de inte halkar av mig. Ja, för fortfarande har jag ingen lust visa benen för kreti och pleti. Men vänta bara när jag har cyklat si så där 50 mil till och tappat ytterligare några kilo. För jag har ju inte blivit supersmal!

Men cykla kan jag minsann! Har tränat tillbaka både ork, styrka och kondition. Lusten att cykla har alltid funnits. Glädjen nu i att känna styrkan i benen, och att det går ganska lätt numera. Till och med klarar en del backar.

Men det där med kläder! Att det plötsligt är lustfyllt att se sig i spegeln! Att se sig med tajtare kläder, läckrare kläder… och för att inte tala om – att prova kläder på – till exempel – KappAhl! Och som idag, komma hem med tre par jeans av olika typ och färg  – samt en solhatt som är så där lite gles.

Reatröjor hittade jag tidigare, och jag har till och med övertagit några av den 16-åriga dotterdotterns. Njöt när jag såg ”S” på storleken. Tills hennes mamma påminde mig om att det är supermodernt nu för unga tjejer att ha stora bylsiga tröjor. Tyst med dig, tänkte jag. Men njöt i alla fall, för tröjorna var snygga och jag kände mig snygg i dem. Och vad är väl viktigare än det?

 

Apropå storlekar och noll samstämmighet! Beroende på modell och fabrikat så kan centimetrarna variera oerhört. Kolla bara in de här tre paren som alla sitter lagom kroppsnära. (hmmm…) (De är förresten nytvättade alla tre, därav skrynkligheten. men det slätar snart ut sig.)

Möt – från vänster: Sally strl 44, Lauren strl 40 och KappAhl´s utan speciellt namn i strl 42. 42an är väldigt elastisk, och kortare. Vadlånga är meningen, men på mig når de ändå nästan ner till anklarna. Borde köpa fler par av den typen, nu när det är årstid för såna.


De båda andra är mer robusta, mer som vanliga jeans. Lauren i mitten, är ljusgröna. Syns inte så bra på bilden. Så jag petar in en bild från KappAhl´s hemsida på dom.

Och jag hade en härlig stund på Väla!
Vilket par ska jag nu ha på mig över midsommar! 😉

 

Sedan cyklade jag vidare genom Ödåkra och Allerum, och väl hemma igen hade jag sammanlagt cyklat nästan 18 km.

I går blev det nästa 23 km, men det var fördelat på 3 tillfällen. Ungefär en mil på förmiddagen, och på eftermiddagen cyklade jag till Råå – satt husvakt hos min dotter eftersom det skulle levereras en soffa till henne. Så det blev ett par timmars paus där innan jag cyklade hem igen.

Det känns toppen! Livet är härligt!!!

Jä… anamma

Jag har fastnat för Anamma´s soyafärs! Verkligen! Jag äter visserligen kött ibland, men det har en obehaglig förmåga att fastna ilsket mellan tänderna. Dessutom tycker jag det är mycket behändigare med färs i frysen som inte är i stora klumpar, utan liksom köttfärssås med en gång, fast utan sås. Smulpaj!!! HA!

Sen kan man ju lägga till vad man vill i såna grytor, även om jag har en viss förkärlek för röd chilipaste, allra helst panang. Men det andra kan man variera helt vilt. Grönsakerna alltså. Och vad man har till. Om man har nåt till. Fullkornsris t.ex. Eller nån pastavariant.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Post så in i norden

Postnord alltså. Som  har gjort det igen. Och igen… och igen…

Jag bytte förnamn nyligen. Till det smeknamn jag haft i många år. Och passade på att samtidigt stryka ett ”n”. Så nu heter jag verkligen Nina. Och har även strukit ur rullorna två av mina tre dopnamn. När jag började i den här föreningen och blev kassör där, så blev jag ju tvungen att använda mitt ”riktiga” namn på alla papper som skulle skrivas under. Och på alla andra ställen där mitt officiella namn var tvunget att synas.

Det kändes bara så fel. Det gjorde rent av fysiskt ont att behöva använda det, se det, skriva det. Så även om jag tänkt länge att byta, så blev det först nu när jag kände den där näst-intill-ångesten, som det blev gjort.

I och med det så är det ju ett antal ställen där man måste gå in och byta namn, medan andra kommer mer eller mindre automatiskt. Så jag fick ju ett meddelande från transportstyrelsen att jag måste skaffa nytt körkort också. Det visste jag ju! Och hade valt göra det trots att det inte var länge sedan som jag hade bytt till nytt efter de där obligatoriska tio åren.

Men, jag kunde inte vänta längre! Och det kostar ju bara 280 kr plus fotot. Som man enkelt och behändigt ordnar på trafikverkets kontor. Ja allt fixar man där och det enda man behöver göra är att betala in de där 280 kronorna och vänta de cirka 5 arbetsdagar det tar för dem att tillverka kortet.

Detta gjorde jag den 20 maj. Och sen gick tiden. Fotot blev också betalt några dagar senare… och sen gick tiden. Men varför i hela friden kommer det inte! Veckorna känndes som år!

Så i går, den 11 juni, ringde jag. Alltså, först ringde jag Trafikverket och satt i telefonkö. Men det var inte dit jag skulle ha ringt. Utan till Transportstyrelsen.

Ringer dit. Telefonkö igen.

Men så svarar en trevlig kvinna och jag säger som det är. Vart har mitt nya körkort tagit vägen? Det blev betalt den 20 maj!

Å, sa hon. Det var skickat! Sedan berättade hon att det var många som hade betalat i den vevan som nu ringer och undrar var körkortet blivit av. Som alltså inte blev aviserade, utan försändelserna returnerades när de inte blev uthämtade.

Så typiskt Postnord! Helt klart inte första gången det sjabblas med dom. Flera gånger man inte blivit aviserad förrän man fått påminnelsen. Självklart undviker jag som pesten att anlita Postnord när jag själv beställer nåt online. Om det går.  Går det inte så köper jag inte från stället ifråga.

Men man kan ju inte styra alla, finns överhuvudtaget ingen valmöjlighet! Som nu då. Med körkortet. Och en del andra försäljare på nätet – vet inte hur många. Lyckligtvis finns det valmöjligheter vilken leverantör man vill ha, när man handlar från Apotea. Där är jag ”stammis”. Där finns allt! Ah… kanske inte riktigt allt, men väldigt mycket.

Nåja! Mitt körkort skickas ju ut igen och om jag inte har fått det innan onsdag i nästa vecka, sa hon till mig att ringa transportstyrelsen igen så ger dom mig det där numret man behöver för att kunna hämta ut sin försändelse.

Så inte kan man klaga på transportstyrelsens anställda inte, däremot på nordposten… tungt det där…