Man får visst…

datortant transparant… börja om från början. Igen!
Om och om igen, om man så vill.
Tills man känner sig hemma med det man gör, och på det sätt man gör det.

Eller så fortsätter man att starta om! Man får nya chanser precis så många gånger man vill och behöver.
Ingenting är någonsin försent.

Men nu är det den här megaförkylningen. Mindes först inte när jag hade en sån vansinnig förkylning som nu. Men det måste ha varit den för ganska så precis 10 år sedan. Snacka om jubileum! Det var i den vevan jag flyttade till den här staden, jobbade fortfarande kvar i Helsingborg och skulle till helgen upp på nån sorts genomgång på det nya jobbet. Tror jag det var. Strunt samma om jag har fel i det där.

Men jag minns grushögen i min hals, och nån dag senare vaknade jag med hög feber och totalt genomsnorig ända från bronkerna och upp över bihålorna. Det måste ha varit en onsdag, på fredagen körde jag hit – alltså dit där jag skulle bo – och det var nog på söndagen samlingen skulle äga rum.

Började jobbet sen på måndagen? Minns inte, men minns jag var mer eller mindre groggy ganska många dagar. Två tre veckor nånting innan jag var normal igen. Dessutom jobbade jag förmiddagarna under en månad på det nya, pendlade ner till Hbg efter lunch och jobbade där resten av dagen. Höll på lära upp min ersättare.
Jösses!

Nu har mitt halsont dämpats, killar irriterande och får mig att hosta nästan tills jag klöks ibland, samtidigt som snor och slem och sveda och kill och allt det andra ökat. Snyter mig, men nyser inte alltför ofta. Tack och lov! För då gör det nästan krampaktigt ont i halsen. Så näspartiet är helt klart involverat med allt vad det innebär, och nu är även ögonen med i eländet.

Hade som grus i ögonen redan i går, men kopplade inte med en gång varför. Trodde det var för att jag hade sovit för lite natten innan. Men framåt kvällen började det flyta sudd i högerögat, och göra ont på ett kliande sätt, klibbade förstås igen totalt under natten – som också bjöd på alldeles för lite sömn. Och idag är ögat både rött och svullet. Det vänstra också, men inte alls lika mycket.

Suck ja! Inte är det särskilt skönt det här inte, men jag kan ändå inte låta bli att se en positiv sak i det hela.
Det är ju inte ovanligt att man efter en period av mycket arbete tillsammans med stress, efteråt drabbas just av nån megaförkylning eller influensa. Det finns de som får migränanfall, och säkerligen finns det även andra varianter av den här lättnadsreaktionen. Och jag har onekligen levt under ganska maffig stress under en längre tid, och på det både en flytt och sen då gå i pension. Stora förändringar. Men jag älskar alltihop och stortrivs med min tillvaro nu.

Så jag var ju medveten om det där och skyllde mitt ökade ont och stelhet i musklerna på stress/omändringar. Samtidigt som ju DET i sig var skitjobbigt. Pratade just med min dotter i Stockholm nu när jag var på besök där i förra veckan, och nämnde hur vanligt det är med reaktioner just i form av förkylningar eller annat. Det var innan halsontet drabbade mig och jag åkte hem tidigare än beräknat, och nu efteråt kan jag se det som nästan en uppenbarelse. Fast det tänkte jag ju inte på då förstås.

Hur som, så ser jag på det här som en alldeles perfekt reaktion på stressupplösning. En brakförkylning! Jag inte bara tvingats hålla mig tämligen i stillhet – rent automatiskt blir det också liksom både en fysisk och psykisk utrensning av gammalt skräp. Verkligen ett markant slut på något jag inte längre behöver befatta mig med, och ett nytt liv som väntar redo att ta mig i besittning inom kanske bara ytterligare ett par dagar. Max en vecka.

Det är inte utan att jag ser fram emot det. Dum vore jag väl annars…

Yours truly
egen logga red

Annonser