… trots motstånd från gråväder och blåst, och med regn hängande som en osalig ande i luften. Dessutom har kondition och styrka nått nära noll-läge efter ca en månads ofrivillig inaktivitet. Men lusten segrade. Och vetskapen att jag helt enkelt inte har nåt val om jag vill må bra. För det vill jag. Givetvis även för att jag älskar att cykla och ser fram emot en sommar med många rullande mil.

IMG_6730En glipa blått revs upp bland molnen, Runkeeper trycktes igång och jag trampade iväg. Det var faktiskt riktigt skönt! Benen kändes starkare än jag hade vågat hoppas på, och tanken for iväg om jag skulle orka till den ”milsten” jag har cirka 5 km bort.

Milstenen i fråga är ingen sten utan en bänk. Och bara helt enkelt ett märke jag har. En etappmarkering, så att säga. Jag tänkte jag kunde stanna till där en kort stund, ta nåt foto eller ett par och sen vända hemåt igen.

Men jag cyklade inte så långt. En bit efter Brogård vände jag styret hemåt igen. Mest för att jag visste jag skulle få motvind på vägen tillbaka, där är det mer öppna fält, lite för att det var första ”riktiga” cykelturen efter virusinvasionen och jag ville ta det lite piano så här i början. De promenader jag tagit senaste tiden har inte direkt varit… konditions- och styrketränande. Om man säger så. Men även för att det mulnat på och det där regnet hade börjat hänga i luften igen.

IMG_6621I gengäld tog jag svängen inom Brogård för att förlänga sträckan något och komma en smula i lä, åtminstone för en del av sträckan. Det kändes bra. Men det började ösregna när jag lite senare passerade Väktarvägen. Fast då hade jag bara 1 km kvar hem så det gjorde inget, och det värsta avtog ganska snart. Hade regnet missat mig om jag inte hade tagit den där extra rundan?

RunKeeper är rätt lustigt! Jag är mest intresserad av sträckan, och var nånstans jag cyklar. I andra hand av hur lång tid jag är ute. Däremot bryr jag mig inte ett smack om hastigheten, eller att slå några rekord, eller cykla fortare eller ”göra bättre ifrån mig”. Jag är ingen tävlingsmänniska och skulle bara bli stressad om jag la det på mig också. Jag vill njuta av min cykeltur och må bra av att röra mig ute i naturen.

Lustigt ja! Oavsett hur uselt man har presterat, får man alltid ett mejl om nåt rekord, om att man gjort nåt bra. Verkligen positivitetsnissar där! Okej! Idag är jag väl värd en Reward! Även om resultatet i sig inte är nåt att skryta med; jag cyklade inte så långt som jag hade önskat, men längre än jag trodde jag skulle orka! Och den stora vinsten är att jag nu kommit igång igen. Jag är nöjd!

Och i morgon ska det bli bättre väder. Bättre cykelväder. Månne jag klarar milen då? För nu är det kört! Nu är Ninna på cykel igen!

 

Annonser