Bara en liten stund

En liten paus innan jag cyklar hem. Tidigare har jag pratat med tanter, underbara tanter, gamla tanter, yngre tanter, en liten grupp som brukar träffas på torsdagarna. Vi har druckit kaffe och utbytt sorger och glädjeämnen, varit deltagande och känt närvaro. Socialt umgänge! Det är så det heter nu för tiden. Vänskap.

Jag själv är väl också tant, även om det känns lite lustigt att tänka så. Jag är väl bara tjugofem och blir väl aldrig mer än så! Eller?
Troligtvis är jag tant, beroende på vem som ser mig. Men känslan är ändå en känsla.

url1Jag följer E till torget, hon köper frukt och sedan vinkar jag av henne vid bussen. Jag tänker… att det är så sorgligt att det finns så många människor i dagens samhälle som mår så dåligt. Och man gör allt för att dölja det inför omvärlden. Bygger upp sin persona av att allt bara är som det ska. För man vill inte besvära. Som om man skäms för att man inte alltid kan styra sitt liv.

Det är både unga och gamla, och på olika sätt. En del har ångest eller är deprimerade, andra har fysiska problem. Som ofta är psykosomatiska… Och ofta inte ens eget fel på något sätt. Det kan vara oro för ekonomin, känsla av ensamhet, mediciner man fått som påverkar att man blir trött och får biverkningar även på annat sätt.

IMG_6804Jag suckar där jag går, känner mig en smula frustrerad men skakar det av mig. Ägna mig åt att vara frustrerad, skapar bara mer frustration.

När jag kommer tillbaka för att hämta min cykel slinker jag först in och knackar på hos pastorn, för en liten stund bara.
Han vinkar in mig och bjuder på en kopp espresso. Jag sätter mig i den lilla röda besöksfåtöljen. Vi byter några ord, bokar in tisdag eftermiddag för Fjäderpennan, han mejlar information till de andra och sen sitter vi tysta. Han med sina förberedelser inför kvällen. Jag – som varken har Macen eller iPaden med, leker med iPhonen. Kollar mejl, Instagram, Facebook och bloggarna.

Schubert fyller luften med stillhet

Annonser