Att landa…

Reblogged from my Swedish blog…
Which actually… Seems to be… Working????

Min ostyriga Penna

the head… är inte alltid så lätt som man skulle tro. Man kan hamna orörlig på rygg, mitt i bråten. Eller falla in i de mest underliga tankar och känslor.

Som till exempel nu, som nybliven pensionista. Den ljuva känslan av frihet blandas obevekligt med såväl ups som downs – helt oberäkneligt.

Lyckligtvis överväger upsen, medan downsen förvånar, irriterar, protesterar, är tålamodsprövande! – men som i slutändan skapar mängder av AHA!

Så! När kan man anse att man har landat? Någonsin?

Det blir nog bara mellanlandningar.

Som vanligt.

Hoppas jag.

View original post

Annonser

12 Comments

    1. 😀
      Vilse i pannakakan…
      Nej! Landa efter AF o Fas3, vill man ju. Psykologiskt!
      Men sett ur ett annat plan – inte vill man landa för gott, om det innebär att man slutar utvecklas och lära nytt- ne ne…

      Liked by 1 person

      1. Men jag menade att bilden är ”häftig”. Dina ord och tankar är mycket tänkvärda och får en att begrunda hur det kan vara i livet. Kram! ❤

        Gilla

        1. AH! HAHAHAHA! Bilden ja. Jo den blev rätt bra. Det är en gammal bild som jag förstört, minskade ner den och sparade inte originalet, så när man försöker förstora den igen blir den väldigt pixlad. Men säg det som inte ett antal overlays och färgmanipulationer kan fixa! LOL

          Liked by 1 person

Kommentarer inaktiverade.