Det blev sommar, trots allt!

Även om den inte kom med 25-30 grader nu. Vilket jag är oerhört tacksam över. Det är inte ‘my kind of summer’ precis. Nu är det skönt med lite över 20 grader, och ett och annat moln som svalkar solstrålarna. Men ett par dagar på rad nu har det blivit molnigare framåt eftermiddagen, och vinden tar mer och mer tag i trädtopparna för var timme. Molnen bryr jag mig inte om – men det vindiga innebär noll cykelrunda.

IMG_1795
Vilket just idag inte spelar så stor roll det heller. Jag började ge mig ut i går efter snorförkylningen – det kändes skönt; och cyklade till Maxi och tog en omväg hem idag – vilket kändes seeegt. Så inte ens känslan av att det kanske kanske ligger åska i luften gör mig något. Inte heller de enstaka regndroppar som emellanåt rasslar i löven. Jag har det jättegott på uteplatsen. Har suttit och lyssnat på Podcastsändningar och färglagt i min målarbok. Ni vet en av de där som är så populära nu för tiden, och det är ganska så mysigt! Sitter här i lugn och ro och känner mig bara behaglig till mods.

Sen har jag också gjort klar nästa söndags gudstjänstaffisch så den är bara att skriva ut i 4 exemplar och sätta upp nere i kyrkan i morgon. Och sen gå därifrån. Kanske hem till uteplatsen. Eller en sväng inom kompisarna på det där sociala företaget först. Eller en omvägsrunda hem, efter det eventuella titt-in-andet. Allt beroende på väder och vind. HAHA!

IMG_1796

Alltså det är sån fridens ro här nu att jag inte kommer ihåg en enda av de idéer till ämnen jag hade tänkt plåga er med. I gengäld är det väl så att jag plågar er med en viss tråkighet. Det händer ju inget här! Möjligtvis det att jag gjorde mig en chiafrö-chokladpudding med jordgubbar, mango och kokosgrädde. Och hampafrön på toppen. Mums!

Vilket jag just nu uppskattar väldigt mycket. (Alltså inte chokladpuddingen, även om det inte är nåt fel alls på chokladpudding. Absolut inte!) Men lugn-å-frid-perioden är jag inte klar med, och jag hoppas jag aldrig blir klar med den heller. Det andra kan gå sin väg nu. Hoooops! Nu släpper jag er! Ni är fria! Jag är fri!

Annonser

… före midsommar… eller efter

Jag har hört göken till och från under hela förmiddagen. Göken som blir en hök efter midsommar. Åtminstone om man får tro vad som stod i ”Rasmus på luffen” som man läste som barn. Det var tydligen nåt gammalt talesätt.

Nej, inte tror jag att göken blir till en hök efter midsommar, men jag undrar om det inte är så att den inte hörs sedan. Den har väl fått sitt kan tänka. Make, maka och ägg och så vidare. Fast äggen lämnar de ju ifrån sig redan i samband med läggningen, de snyltarna.

Oavsett hur det är med gök-hök-saken, så började jag fundera över hur länge sedan det var som jag har hört nån gök. Ärligt talat – jag minns inte! Förmodligen inte sedan jag senast endera bott tämligen lantligt, eller i alla fall kommit ut oftare och mer regelbundet i det som kan kallas bondvischan. Eller rent ut sagt – SKOGEN! Det fanns en tid då det både inkluderade bilturer ut i klorofyllen för långa promenader, och dagstripper på cykel. Inkluderande matsäck, kaffetermos och extra vattenflaskor.

Jag saknar den tiden. Önskar den kunde komma tillbaka.

För att återgå till ämnet! Gökens galande. Och var och när jag senast hörde den.
Vilket troligtvis utesluter den här staden där jag bott i drygt 10 år. Möjligen på nån längre cykeltur i så fall, är inte helt uteslutet, men i så fall minns jag det inte. Men varken boende nära naturen, eller de där riktigt långa cykelrundorna/promenaderna, typ Kullaberg runt eller att följa vandringsleder på Söderåsen, har funnits i mitt liv sedan jag flyttade hit. Förrän nu då. När jag åtminstone bor så att säga vägg i vägg med åkrar och ängar, traktormullrande och gödselspridningdoft, tystnad och stjärnklara vinternätter, hur många träd och busksorter som helst, och så då – gökgalande förmiddagar. För det blir väl fler än idag, hoppas jag. Ser fram mot frukost på altanen i morgon med just den morgonserenaden.

Nu hörs den igen. I öster. Tröstergök. Det var ju bra det.

Cykelrundorna behöver förstås inte vara finito, om än inte längre några på si-så-där 7 mil eller mera. Och bilturer ut i rabatten kräver även en person som sällskap – en som har bil – och lust.

lake17Och tänk! Ibland orkar jag bara inte leta bilder som passar! Den här är från Åsljungasjön i Skåne. Där var jag för två år sedan. Tänk vad tiden går!
Och nån gök har jag aldrig fotograferat. Inte nån hök heller, vad det anbelangar.

Det är mycket med det jordiska

Det gnager i tankeverksamheten. Många intryck som  ska sorteras; tas in eller kastas bort. Vill läsa den artikeln eller den boken. Känner ett inre tvång att jag borde börja skriva. Det är hög tid.  Men det blir bara tankar som inte fullföljs.

Som en ständig dans med Facebook. Nytt hela tiden. Man hänger inte med i flödet. Informationen är sönderhackad. Snuttefierad. Det intressanta finns där. Också. Men när man ska ta tag i det, svinner det undan. Som sand som rinner mellan fingrarna. Efter ett tag är bara dammet kvar. Smutsen under naglarna. Den torra huden. Det matta avtrycket.
Jag är trött på Facebook men tycks ändå hänga kvar. Förstår inte varför.

IMG_7451

Läser Stephen King mellan varven. Staden som försvann, eller som den också heter. Salem’s Lot. Den fångar mig inte. Jag har läst den förr, och då slukade jag den. Det är lite konstigt! Jag har läst massor av Stephen Kings böcker, och de flesta har jag tyckt om. Och språket – HUR han skriver – tycker jag mycket om. Även i den här.

Funderar på att strunta i att läsa färdigt den. Är ungefär halvvägs. Spänningen börjar stegra sig i berättelsen, men jag är otålig. Vill att den ska ta slut så jag kan lägga den i högen för det som ska till mitt stamloppis.

Känns som om jag hellre skulle läsa facklitteratur nu, men skapade mig en idé om att läsa den skönlitteratur jag har kvar, och sen göra mig av med dem. Spara några favoriter. De jag läser om. Om och om igen. Stephen Kings mastodontberättelse om Det svarta tornet, bland annat.

IMG_7451Febern kommer och går. Är inte lika hög idag som igår. Jag kan tänka. Någorlunda. Och läsa. Någorlunda. Men det kommer svettvågor. Sängen luktar skunk. Jag luktar skunk. Håret är fettigt och spretigt. Inga fluffiga lockar här inte. Har inte duschat på flera dagar. Har inte bytt kläder på två dygn. Pyamasbyxor, trosor och linne.

Bytte i alla fall linne och tvättade mig under armarna i eftermiddags. Och la ut de två favoritkuddarna på luftning i en stol på altanen. La sen ut mig själv också på altanen. I en annan stol. En baden-baden-kopia som egentligen är helt omöjlig. Men med lite vilja så. Och nej – ingen filt idag. För varmt. Inte ens i solgasset utan under parasoll. Som sagt. För varmt. Annars skönt.

Läste. Somnade inte.

 

Så vart det förkylt…

Bokstavligt talat alltså! Snorochontihuvetförkylt!

Gick den där cykelpromenaden längs ån i går förmiddags, och sen på eftermiddagen kom den krypande. Inte promenaden alltså! Förkylningen!
Samtidigt har jag en mängd foton att se över. Det blev ju inte så mycket av det då. I går. Rensade bort de värsta bara. Har väl nåt sextital bilder kvar nu.

Illa nog skulle man kunna säga. Eller… fantastiskt???

Det blommar i alla fall i klorofyllen! Här och där.

IMG_7390

#pixlr

Om man inte har nåt att göra…

… kan man ge sig ut och ha kameran på Iphonen redo.

Nu blev det nästan lite väl mycket att göra. Bara från promenad-cykelturen längs Fylleån – 5,5 km visade det sig att rundan är – tog jag inte mindre än 146 bilder. Fyra blev till av misstag när jag råkade hålla knappen intryckt ett tag, så det blev mest fingrar på dem. Och man kan undra hur många som är suddiga, sneda, nästan-dubletter, för mörka, överexponerade… ja ni vet – raka vägen i papperskorgen alltså. Men om ca 10% är bra bilder, så är det en bra och tämligen lagom skörd. Nja, lite mer än så får det förstås gärna vara. (Sen dess har jag tagit ytterligare 14 bilder…. hmmm… )

Så nu blir det väl altanen, datorn och bilder en stor del av resten av dagen. IMG_7521

Runkeeper meddelade för övrigt att även om sträckan i sig – 5,5 km – inte hörde till rekorden, så gjorde ändå det faktum att jag promenerade drygt 2 av de där kilometrarna, och rörde på mig i 56 minuter totalt att det blev rekord. Det blev liksom inte mindre än att slå 2 rekord av 3 möjliga i en smäll!
Och Runkeeper fattar ju inte att jag gick en del av vägen.

Men vad bryr jag mig om det. Nada!

Grå-grå, grå-grå

Grå var dagens början och regnet strilade ner genom björk, kastanj och äppelträd. Ja genom allt andra grönt också förstås.
Även jag kände mig grå. En grå eländig dag, när kroppen väger bly, ischiasen bråkar (Den försvann ju! Varför kom den tillbaka?) och man är på gränsen till deppighet. Passerat gränsen till olust i alla fall.

IMG_1781

Jag hade tänkt cykla till Willys eller Maxi och komplettera med det jag glömde häromdagen, men efter en koll i kyl och skåp inom mig skakade jag på huvudet – iddes inte göra det på riktigt – och insåg att det inte var nån större brådska med det som var slut. Man kan t.ex. leva utan jordgubbar en dag eller två… tror jag…

Så jag valde att grotta ner mig. Vilket tyvärr ska erkännas att jag gör ibland!

TYVÄRR förresten? Varför tyvärr? Grotta ner sig och slänga undan alla verkliga och/eller trodda måsten är väl bara nyttigt att göra! Låta sig dväljas på soffan – eller som jag just idag – med datorn och lite bild-kul. Nu när man faktiskt inte har några måsten att göra. Framför allt, och inte idag, något som har med andra personer att göra.

IMG_1785

För övrigt slog jag personrekord på cykel i går på väg hem från stan. Alltså rekord efter den där virusinfektionen med världens halsont och bronkelände som tog allt jag hade av ork och kondition. Inte totalt rekord! Ser man på hela mitt liv, är 10,26 trampade km bara en fjuttig droppe i havet. Men varje droppe i havet är viktig, annars bleve det inget hav. Och nu ska det bli ett hav igen. Eller åtminstone en insjö. Nästa mål är att cykla till Torvsjön. Tror det blir ungefär 16 km tur och retur. Ska väl gå. Snart hoppas jag…

Det slutade regna i alla fall framåt lunchdags, men jag hade fortfarande ingen lust. Nu har det lättat lite bland molnen och jag funderade helt nyss på om jag ändå skulle ta mig en sväng. En cykelsväng. Men nu när jag sitter här och knattrar på tangentbordet inser jag att det i gengäld börjat blåsa igen. Ganska så rejält. Typiskt!

Så det blir nog en heldag i grottan trots allt…

Men nu ska jag efter den där mango-banan-glassen och före jag gör nåt annat, ha två cinnamon-toast och resten av kaffet. Sen får vi se.

IMG_1776

… och nu så tittade minsann lilla solen fram också…

Det kom på plats till slut

Det nya parasollet alltså.

Det var i går förmiddags! Jag hade tänkt lyssna på lunchkonserten i Immanuel, men skulle bara inom Clas Ohlson först. Hade kvar lite pengar på presentkorten jag fick när jag fyllde år.

Det var kallt ute. Långa jeans och tunna kängorna med strumpor innanför var påkallat. Liksom en fleecetröja och en tunn vindjacka utanpå. Var extra glad när jag susade nedför backen mot stan att jag i sista stund även tagit på mig regnkappan. Inte för blötans skull, det regnade inte, men för den genomträngande kalla vinden. Saknade faktiskt handskarna men tänkte det blir varmare på väg hem. (Läs: uppförsbacke)

Sen strosade jag runt en stund på CO, plockade till mig en del småsaker. Ett brynjärn till mina köksknivar. Färgpennor. En liten termosmugg. Lite annat smått. Bortsett från brynjärnet som behövdes, och pennorna som jag ville ha, var det mest småsaker för att få slut på de där presentkorten. Nå det var inte så mycket. Bara lite drygt 200:- kvar där sammanlagt.

Det var först när jag gått igenom kassan och var på väg ut, som jag fick syn på parasollerna. De var inte ett dugg dyra. Fynd, skulle man kunna säga. Och jag har ett tag nu tänkt att jag ville ha ett nytt. Ett lite större än mitt gamla. Ett man kan sitta under även när det regnar! 240 cm läste jag på lappen. Jaha! Tittade uppåt. Jaha!

Skulle jag få med det hem då? Föreställde mig ett 240 cm långt paket på cykeln. 4 km hem. Sitta i kyrkan först och lyssna på kören….
Och släppte ändå inte ens fram tanken på foten! Inte min fot alltså. Parasollets.

Jag kände mig lite fånig när jag insåg att parasollet givetvis leverades i kortare delar. Och foten behövde inte vara av järn, det fanns såna där i plast också att fylla med vatten. Så vikten skulle inte vara något problem… och nog sjutton har jag forslat både det ena och det andra med hjälp av cykeln förr… och jag kunde få en bra bit rejält snöre… och hjälp nerför rulltrappan och ut…

Så jag köpte hela paketet! Öhh… båda två paketen… Band fast på pakethållaren – det långa paketet var ju faktiskt bara 125 cm långt – och beredde mig på att gå hela vägen hem. Konserten var ju ändå inte att tänka på nu längre. Alltför bökigt. Bye bye Clas!

Och det gick till och med att cykla med bagaget! När jag bara kom utanför centrum så det inte var en massa folk som drällde omkring.

IMG_7277

Det var i går förmiddags det! Sen blev de ståendes. ”Jag gör det sen!!!” ”Det är för kallt!!! Det regnade en skvätt eller två också. Sen blev det kväll och natt och mörkt…

IMG_7283

Men se på tusan! I dag fick jag det på plats! Trots att det är lika kallt idag! MEN??? 240 CM?!?!?!? HUR BRED ÄR MIN UTEPLATS EGENTLIGEN? BREDARE ÄN 240???
Det såg ut som om det var ett utrymme kvar in till väggen på runt en halvmeter! Nä-nä-nä-nä… förvisso är min altan ganska så stor, men knappast tre meter från väggen och utåt! Möjligen uppemot två och en halv, om man är optimist.

Det tog mig ända till efter lunchen innan det slog mig. Det var höjden! Parasollets höjd! Längd! Reslighet!!!! 240 cm! HAHAHAHAHA!!! Och så är ju det där… tygsjoket… vad det nu är gjort av… inte sträckt ut plant. Det är ju lite kupat.

Jaja! Den är nog ändå tillräckligt stor för att kunna sitta skyddad under när det regnar. Så länge det inte även blåser och är kallt förstås.Men jag ska nog flytta den till andra halvan av altanen, och ha mitt gamla röda som är mindre här vid baden-baden-kopian. Tror det blir ännu bättre där med det lilla cafébordet och de två stolarna under.

IMG_7279

Men inte i dag… det är för kallt… det blåser… det blir nog regn…

Det är visst mello i kväll

Ryktet nådde även mig. Men jag skulle ändå inte se det även om jag hade kunnat. Alltså! Jag har ju valt bort teve.

”Men vad gör du då”, fick jag frågan häromdagen, ”när du inte har teve?” Jag blev lite häpen, men såg att frågan var uppriktig. Personen i fråga förstod inte att man faktiskt kan göra annat på sin fritid än att se på teve på kvällarna. Och ofta inte ens enbart på kvällarna.

Tjuren FerdinandMan kan läsa, skriva, se film – vilket man inte måste ha teve för att göra – syssla med foton och göra bilder som ser helt annorlunda ut än de gjorde från början. Man kan sitta och glo rakt ut och tänka på ingenting, lyssna på musik, dansa, blogga, hänga ett tag på Facebook, läsa intressanta böcker och artiklar, prata eller messa med nån kompis… alltså det finns mängder man kan göra istället för att titta på teve.
Man kan även träffa nån kompis!!!!! Utan att se på teve!

Och man slipper en förfärlig massa tråkigheter, elakheter, negativiteter, deprimerande saker, hemska saker, krig, svält, oroshärdar, politik, elände, dumma saker, fåniga saker, sånt som en del tycker är kul men som ofta bara är ytligt löjligt,  och mycket som till ytterlighet bara är total meningslöshet.

Så mycket bättre det är att sitta under ett grönskande träd, lyssna på skön musik, lukta på blommorna – och känna total lugn och tillfredställelse. IMG_7265

Och det här inlägget blev ju nåt helt annat än jag trodde det skulle bli.