Grå-grå, grå-grå

Grå var dagens början och regnet strilade ner genom björk, kastanj och äppelträd. Ja genom allt andra grönt också förstås.
Även jag kände mig grå. En grå eländig dag, när kroppen väger bly, ischiasen bråkar (Den försvann ju! Varför kom den tillbaka?) och man är på gränsen till deppighet. Passerat gränsen till olust i alla fall.

IMG_1781

Jag hade tänkt cykla till Willys eller Maxi och komplettera med det jag glömde häromdagen, men efter en koll i kyl och skåp inom mig skakade jag på huvudet – iddes inte göra det på riktigt – och insåg att det inte var nån större brådska med det som var slut. Man kan t.ex. leva utan jordgubbar en dag eller två… tror jag…

Så jag valde att grotta ner mig. Vilket tyvärr ska erkännas att jag gör ibland!

TYVÄRR förresten? Varför tyvärr? Grotta ner sig och slänga undan alla verkliga och/eller trodda måsten är väl bara nyttigt att göra! Låta sig dväljas på soffan – eller som jag just idag – med datorn och lite bild-kul. Nu när man faktiskt inte har några måsten att göra. Framför allt, och inte idag, något som har med andra personer att göra.

IMG_1785

För övrigt slog jag personrekord på cykel i går på väg hem från stan. Alltså rekord efter den där virusinfektionen med världens halsont och bronkelände som tog allt jag hade av ork och kondition. Inte totalt rekord! Ser man på hela mitt liv, är 10,26 trampade km bara en fjuttig droppe i havet. Men varje droppe i havet är viktig, annars bleve det inget hav. Och nu ska det bli ett hav igen. Eller åtminstone en insjö. Nästa mål är att cykla till Torvsjön. Tror det blir ungefär 16 km tur och retur. Ska väl gå. Snart hoppas jag…

Det slutade regna i alla fall framåt lunchdags, men jag hade fortfarande ingen lust. Nu har det lättat lite bland molnen och jag funderade helt nyss på om jag ändå skulle ta mig en sväng. En cykelsväng. Men nu när jag sitter här och knattrar på tangentbordet inser jag att det i gengäld börjat blåsa igen. Ganska så rejält. Typiskt!

Så det blir nog en heldag i grottan trots allt…

Men nu ska jag efter den där mango-banan-glassen och före jag gör nåt annat, ha två cinnamon-toast och resten av kaffet. Sen får vi se.

IMG_1776

… och nu så tittade minsann lilla solen fram också…

Annonser

7 thoughts on “Grå-grå, grå-grå

  1. Reblogga detta på Words & Pics och kommenterade:

    Okay! I admit! I haven’t done much lately. With anything! I blame the ischias… But at least I wrote something for my Swedish blog now, and you’re welcome to visit and see it! At least you might enjoy the images! I hope… 😀

    Gilla

    • Jag tycker det går lättare att cykla än att gå, har fått upp nån sorts styrka i benen tack och lov, men när jag går känner jag mig ofta blytung. Har för många kg att bära på också. Plus att jag är stel.
      Försöker träna längre cykelsträckor nu. På samma dag klarar jag längre än en mil – bara det delas upp i 2-3 pass. Mitt bästa är hittills 1,9 mil, fördelat på 3 turer. Men det kändes efteråt! Men runt milen i ett sträck är helt okay som det är nu. Glad för det.

      Gilla

      • Själva trampandet går bra för det mesta, men jag får så ont i axlar och skuldror. Och inte klarar jag dina sträckor. Vad bra att du orkar cykla så mycket!

        Gilla

        • Det kunde jag inte för 1-1,5 månad sedan. Och det är först de senaste veckorna, kanske 3, som orken har börjat förbättrats. Men vissa dagar är fortfarande helt blääää.
          Det är sant att cyklande känns i nacke, axlar och skuldror, även för mig, men ändå bättre än att gå. Men så där på en stig som jag gick idag, är det faktiskt lättare. Kanske för att det är roligare och vackrare?

          Gilla

          • Ute i skogen är det lätt att gå för långt, tycker jag, just för att man vill utforska. Det är bara det att man ska hem också. Jag var på Teneriffa för en månad sedan och där gick jag mycket i trappor och annars också. Det gick jättebra. Det måste vara värmen som gör att kroppen värker mindre.

            Gilla

Kommentarer inaktiverade.