Nu gäller det att tänka efter före

Det kom för mig att jag skulle börja röja ordentligt här hemma. Jag det var ju för ett ganska så bra tag sedan faktiskt. Nån gång innan jag flyttade hit, och kanske mycket just för att jag skulle flytta! Till en mindre lägenhet dessutom. Men det var inte bara därför. Jag kände, och känner fortfarande, ett behov att att rensa bort, ge bort, kasta, skänka till loppis… ett behov att ta bort så mycket som möjligt av det som mest bara belastar och får mitt liv att verka stökigt.

IMG_1841Det kan ju låta helknäppt. Om det är stökigt så är det ju bara att städa, eller hur? Men det är inte så enkelt heller! För det är som att det stökiga runt omkring, i fysisk skepnad, även är en symbol för stöket inom mig!
Är jag stökig inuti? Vad menas med det? Är det den där adehåden som spökar? Eller har jag rätt och slätt blivit helknäpp? Slagit över, så att säga? Jag är minsann inte ens säker på att jag kan förklara.

Nej adehåden spökar inte. Inte mer än vanligt i alla fall. Och jag har inte blivit helknäpp. Det har bara börjat äckla mig med en massa saker som jag  egentligen inte behöver, som samlar damm och tar plats, och mycket av det har jag till och med glömt att jag har! Märker jag nu när jag börjar rota. Och jag fick väl en extra skjuts av det faktumet att jag skulle flytta. Så jag gjorde mig av med massor, tyckte jag.

Men väl här och nu medan jag håller på att landa, inser jag hur otroligt mycket mera, jag bara har föst omkring under årens lopp. Att rensa ut bland porslin eller till och med bland böcker och kläder, är inte det svåra. Även om det kniper till ett tag när det gäller den där boken som är så bra, och blusen som kan jag snart ha – när jag bara gått ner ett par kg till. … Ni förstår? Hmmm?

IMG_1840bDet svåra är alla de där små prylarna som ligger i små lådor lite överallt. I badrummet, i köket, vid arbetsplatsen – i den mån man har skapat sig en arbetsplats… (På gång! Jag lovar!) Det ligger pryttlar i byrålådor och necessärer, i de där båda röda minibyråarna av papp som egentligen bara ska innehålla printerpapper, kuvert och frimärken. Och nån anteckningsbok.

Jag hittar konstigheter i verktygslådan – men inte det verktyg jag letar efter, och bland glödlamporna finns det… ja, vad det nu är som finns där. Och för att inte tala om den där lådan i köket!!! Ni VET!!! Den DÄR!!!

Så kom jag så långt att jag skulle fixa RUMMET. Sovhörnan är ok nu, men resten! Häromdagen åkte mattan (den där orientaliska som mäter 2 x 3 meter och är tung som attan) ut på pation och blev hängande över kanten i flera timmar. Och efter noggrann dammsugning både före och efter hängandet, rullade jag ihop den och ställde in den i en av garderoberna. Tills vidare, tänkte jag. Tills jag fått ordning på bokhyllan och allt det andra. Tills vidare kan… eventuellt… innebära… för gott…

Jag hade också fått i huvudet att jag skulle vitmåla en gavel till och sen fräscha upp den redan sen tidigare vitmålade gaveln och hyllplanen, och så få till det lite ljust och snyggt där i hörnet mellan soffan och fönstret. Vita hyllor går ju liksom bättre in i en vit vägg, till skillnad från en gammal gulnad furusak. Om det nu är furu. Den där Ivar från Ikea. Kanske är gran. Men strunt samma! Gamla och gulnade är delarna i alla fall.

IMG_1847Så igår målade jag. Gaveln. Ute på pation. Det var soligt. Det blåste. Det torkade fort. Sen pytsade jag på lite färg på de andra delarna där jag tyckte det verkade behövas, liksom på en lika urgammal byrå jag har, furu, som jag målade vit för ett antal år sedan. (Minns inte när.) Långt ifrån perfekt, men allt verkar fräschare. Och det får duga.

Sen har jag mest gått här fram och tillbaka, varvat med sittande, gnällande över ischiasen, över ryggstelheten, över tröttheten, över irritationen … (jösses anåda då…..) och inte för mitt liv kunnat bestämma mig för hur jag ska sätta de där hyllplanen för att det ska bli LAGOM! Alltså med de grejer (böcker) jag kan tänka mig ha framme, MEN INTE MER ÄN SÅ!!!! Och skrivaren som jag måste placera nånstans, även om det är sällan jag använder den. Synd den inte får plats i skänken jag köpte för ett tag sedan.

IMG_1839Jag har en likadan, men smalare, Ivar på andra sidan soffan, mot sovhörnan till, och till slut… alldeles nyss… hamnade skrivaren där. Längst ner. Så nu är DEN saken fixad. Är Nöjd.

Men så var det ju den nymålade (var det nån som hostade?) … och ja… en lampa ska det ju vara på den. Så långt vet jag. Men vilken lampa? Och var? På läshöjd lämpligen. Satte just dit en spot så länge. Kan vara bra ha den sent i kväll när det blivit mörkt.

Men när ska jag börja kasta mer prylar och pryttlar och onödigheter? (Snart, är det tänkt. Så snart hyllan är klar)
Och när ska jag ordna färdigt min skrivhörna? (Har bestämt den får vara i köket. Annars äter jag bara i rummet och det vet man ju vad som händer då. Smulor! Överallt!)

Gardinerna kom för övrigt upp i söndags… äntligen…

Och det där med stökigt utanpå som en symbol för stökigt inuti, kan jag fortfarande inte förklara. Men det känns rätt. Och det känns bra när man slängt onödigheter och allt är tömt och rent och fräscht. Det är som om man blir lättare till både kropp och själ. Böckerna kommer att ta längst tid. Det är därför jag ordnar lite plats åt dem på hyllorna nu – så länge. Behöver skåpen och lådorna i skänken till annat. Till sånt som inte ska slängas och som nu ligger nerslängt i två flyttlådor. Den lilla storleken, lyckligtvis.

IMG_1842

P.S. Jag tror jag kommer att städa lite oftare om jag inte har nån matta… blir liksom nödvändigt… och också lite lättare…

IMG_1854P.P.S NEJ! Jag har inte målat väggen! IRL är den helt vit! Alla mina väggar är helt vita…
har bara haft lite roligt med bilderna…

 

 

Annonser

7 Comments

  1. Jag känner igen mig i det du skriver om behovet av att slänga och rensa. Jag känner mig totalt stressad i huvudet p.g.a. av att jag inte tycker att jag kommer någonstans med det. Du har ju kommit en bra bit på väg genom flytten för då får man ju undan massor. Jag bor i ett hus med många rum och källare och bara köket är som jag vill ha det. Jag börjar någonstans men orken räcker aldrig ända fram och sen måste jag prioritera något annat. Det har kanske med åldern att göra att man inser att man inte längre behöver samla på sig? För mig är det sjukdomstiden när jag samtidigt tog hand om mina föräldrar som har förvärrat kaoskänslan. Allt förföll. Lycka till med röjningen!

    Gilla

    1. Jag tycker det svåraste är allt det där småttiga som hamnar på bord och hyllor. Det som syns och gör att det fort ser rörigt ut. Jo, jag fick bort en hel del före flytten, men insåg ganska snart att jag fortfarande hade alldeles för mycket saker. Sen är det så att när man har 31 kvm och ett bord är belastat med ”skräp”, så ser det ännu mer ut än om man har 60 kvm och ett bord är belastat med ”skräp”. Begreppet ”plats för förvaring” är precis lika relevant som ”gör dig av med”. En positiv sak blev när jag ersatte bokhyllan vid ”teve-väggen” med en skänk där jag kan sätta in saker i skåp och lådor så de inte syns.
      Åldern har nog betydelse, men även ens personlighet antar jag. Jag har alltid varit övervägande en ”rensa ut och kasta bort”- person. Men även för mig är det ibland svårt att slänga viss saker.
      Vissa smålådor borde man nog egentligen bara slänga innehållet i utan att kolla vad det är. Har man inte saknat en viss pryl innan och letat efter den, så gör det nog ingenting. Fast det hade jag nog inte klarat av. Åtminstone en snabbkoll…

      Gilla

      1. Jag har fortfarande efter tre år de där diversekökslådorna kvar att gå igenom och slänga. Jag har inte förmått det, i dem finns så många påminnelser om mycket. De ligger i källaren och väntar. Och ja, det är bra att ha någonstans att ha alla sina småpryttlar, som du skriver. Jag har nog varit en sån person som har svårt att göra sig av med saker, kommer från så fattiga förhållanden. Har inte ägt så mycket tidigare. Nu gör jag små ansatser att slänga alla högar med papper, det samlades så mycket under de svåra åren. All kommunikation med Fk, journaler, intyg m.m, bort med dem! Men man kan ju inte bara slänga dem i soporna, så jag försöker köra dem i en dokumentförstörare. Orkar bara med lite och sen kroknar jag. Blir aldrig färdig. Nej, jag skulle inte klara av att bar slänga osett. Min man råkade slänga en kasse med vad han trodde var tidningar men där fanns precis det som jag hade sorterat för att spara. Bland annat anteckningar om trädgård och växter. Nu för jag inte längre sådana anteckningar, men jag saknar det. Det känns som en förlust, trots att jag intalar mig att jag klarar mig utan sånt.

        Gilla

        1. Ja de där småsakerna är värst! Jag måste ta itu med dem snart. Åtminstone börja! Det som har med AF och FK att göra, tror jag att jag fått bort allt – men det skadar inte att kolla en gång till. För det var ju en så negativ del av mitt liv. Det som känns positivt ska man kanske tänka sig för en extra gång. I vilken utsträckning det känns viktigt för en att behålla dem.

          Liked by 1 person

    1. Jag försöker göra lite då och lite då, men tycks aldrig komma ikapp!!! Och idag tycks jag ha landat helt med Netflix. Skyller på blåsvädret ute.

      Liked by 1 person

Kommentarer inaktiverade.