Och jag jobbar på det

Morgonen startade med sol och en nästan klar himmel. Frukosten kunde ha avnjutits på altanen, men brydde mig inte eftersom jag tänkte mig ut på cykeln efter att jag ätit klart. Ätit klart i lugn och ro. Med ett par munfullar kaffe efteråt.
Och ut kom jag. Solen sken… och det skyade upp… och det var molnigt när jag kom hem igen… och jag hade cyklat 12 km på strax över trekvarts timme…

Bra va! Jag orker mera! Snabbare! Länge! Och jag jobbar på det!

Nu tänker jag sitta här med datorn ett tag. Ute på altanen. Hoppas det blir behaglig temperatur resten av dagen så jag kan fortsätta sitta kvar här. Trots att det är molnigt nu. Och blåser lite mera… 😦

Jag har märkt under årens lopp att jag är en riktig altansittare. Eller balkongsittare om det är det jag har. Jag läser mer, och mer rofyllt koncentrerat. (Måste vara vindsuset och fågelsången). Jag äter här ute, fikar och tar till och med en och annan tupplur i baden-baden-kopian.
Jag skriver också mera – har gjort åtminstone – och det vore attan om inte det skulle fungera nu också! På den här stora härliga uteplatsen. Det får bara inte börja regna… eller vara för kallt… eller blåsa för häftigt… framför allt inte allt det där på en gång. Lite lagom regnande kan gå an för då sprätter jag bara upp parasollet och sätter mig så nära väggen som möjligt, under den del av taket som sticker ut.

Jag är en soffpotatis också. Erkännes…
Och en cykelidiot.

IMG_4098

Det här är närmaste målet för för min cykelrunda. Torvsjön. Nio km dit. Nio km hem. Den turen har jag gjort en gång i år. Än så länge. Men jag vill också gå runt sjön, förbi här ungefär halvvägs, där jag fotade den här gamla gistna ekan för några år sedan. Fyra km till blir det då. Och gå på skogsstigar kan man göra länge.

Det är inte bara skrivarhjärnan som måste repareras och komma i balans igen. Även den fysiska kroppen. I allra högsta grad den fysiska kroppen! Och jag jobbar på det.

Annonser