Äntligen!

Sen några dagar tillbaka, uppemot en vecka kanske, har inte mycket lockat mig. Att laga mat till mig har inte varit svårt, vad vore jag utan mat! En blek strimma blott!!!!
Men disken står där – jag ignorerar.
Dammet lägger sig – jag ignorerar.
Skulle ringa den och den – jag glömmer…..
Mejlen… okay, jag skrev ett mejl idag och kom ihåg att skicka. PRIORITERADE DET!
Inte cyklat till cafetierian…
Inte kollat om min gamla-tant-grupp samlades idag
Sett en del på Netflix medan jag har ätit… för det är lite obekvämt att…
Glömde mig nästan kvar ute på altanen i går… det blev kallt…
Idag ungefär likadant..
Bloggat? Med nöd och näppe och knappt det. En bild till Words & Pics för några dagar sedan, och försöker ta mig i kragen nu

Mer då? Ah det vete sjutton…

Jag kom nämligen in i det där läget som jag längtat så länge efter! Det där läget när man inte vill göra något som helst annat än att sitta ifred med datorn.

Nej! Ingen dejtingsite… ALDRIG!!!!
Inte Facebook… URRRRK eller i alla fall nästan på…
Inte ….

Äsch nu ska jag inte dra ut på det längre (fast måste ju kompensera lite att det var så länge sedan jag var har inne senast)

Alltså! Jag har börjat jobba med min roman! YIPPPPIIIIEEEEEE!!!!!
Och jag har fått tillbaka det där gummibandet, det hårda, strama, obevekliga, underbara gummibandet som drar mig till datorn!

Mest hittills har jag redigerat, organiserat, delat upp i lämpliga delar, planerat… PLANLAGT handlingen, delarna och kapitlen. ja kanske inte direkt kapitlen än, mer än i första delen som jag nu har jobbat med.
Redigerandet har hittills tagit längst tid, men idag skrev jag en ny prolog. Eller kalla det inledningskapitel om ni vill. Kort i alla fall.

Så nu först ska jag gå igenom del för del, i nuläget är det sex stycken. Två är jag klar med, för ett kortare avsnitt har fått bli en egen del. Det passar bäst så. (Visst låter det snurrigt? Men strunt i det.)
Det första, som jag nu är klar med, är också det enklaste att jobba med. Hade gått igenom det hur många gånger som helst då tidigare. Riktigt finslipat. Och kan för närvarande inte se att något nyskrivet ska in just där, eller något befintligt tas ifrån.
Och den där delen som blev sin egen, har jag också gått igenom nu senaste veckan, och den kommer heller knappast att bli ändrad vare sig på det ena eller andra sättet.

Det, däremot, kommer jag att få göra i de resterande delarna. Jag vet att somt förmodligen kommer att få lämna scenen helt, och annat läggas till. Flyttas om här ett och annat. Förmodligen. Och visst kommer jag att skriva till nytt. Räknar med det! Längtar faktiskt efter det!

Och jag ska i lugn och ro gå igenom del efter del. Metodiskt. Flitigt. Dagligen. Skriva. Redigera. Pussla.

Å jädrar i min lilla låda så roligt jag har det!

IMG_7817

Annonser

2 thoughts on “Äntligen!

  1. Det ska bli spännande att följa din process. Har själv övervägt att planera noggrant innan jag sätter mig ner för att skriva på ett projekt, men i det nuvarande känns det som att tåget har gått! Hjälper det mycket, tycker du?

    Gilla

    • Nu är ju det här en redan existerande roman, en jag tyckte tidigare var ”färdig”. Men den behöver förbättras! Och det är det jag gör nu, och då behöver jag planering och uppdelning för att få grepp om den, så varje del är hanterbar. Efter det måste jag också se på helheten igen.
      För övrigt har jag inte med någonting jag skrivit satt mig ner och planerat först. Jag har bara satt mig ner och skrivit och det är nog det sätt som fungerar bäst för just mig.
      Och det går fler tåg! Vill man verkligen skriva, så kan inget stoppa en. Inte för nån längre tid i alla fall.

      Liked by 1 person

Kommentarer inaktiverade.