Helt underbar faktiskt!
Ja, inte vädret förstås! Det bara blåser och blåser. Även om  jag hade motvind på väg in till stan och medvind på väg hem, vilket ju var ganska okej eftersom uppförsbacken är på väg hem, så var det ju inte direkt nån höjdare
… snacka om att vara tvungen trampa i nerförsbacke…
Annars har det varit en toppendag.

Jag pedalade alltså in för att sätta mig och jobba med manuset på mitt gamla ställe. Det där stället som är ett socialt företag och där jag har ett par vänner. Eftersom jag väljer mina tider – alldeles själv väljer jag – så tar jag mig förstås dit framför allt vid de tidpunkter som jag vet där är vänner i första hand. (Host host) Och undviker vissa… öh… en viss…

I dag var bara min bäst-bästis där. Jo en av de andra vännerna också men han håller mest till i cykelverkstan, Vi hejade bara som hastigast idag och sen pep han iväg till ett annat uppdrag efter lunch. Så det blev bara jag och min bäst-bästis, som för övrigt är min Mac-vän och bäst-bästis överallt. Inte bara här. Men för att det inte det ska uppstå några missförstånd här, så är det min bästa vän han är. Inte nåt annat.
Dessutom har han tagit på sig att vara lektör/korrekturläsare av mitt manus. Han vet vad skrivande är frågan om, har själv ett episkt manus på gång om än vilande,  så det är inte bara en läsare vilken som!
Och mitt manus – vi gör det bit för bit. Men han heter inte Harry…

Så jag har varit flitig! Den där berömda lampan har verkligen lyst starkt i flera dygn nu! Snart en vecka, tror jag! YEAAAHHHHH! JABBA DABBA DOOOOOO!!!!

Idag tog jag först fram prologen jag skrev i går och gick igenom den minutiöst. Tog bort en massa ord, la till några, såg över meningsbyggnaden och bytte plats på ord. Tog bort några fler. Såg till så att jag skapade ett antal frågetecken i läsarens huvud, gav lite viktig ”information”, fokuserande på de detaljer som är viktigast ha med sig i bakhuvudet vid läsandet. Det som ska skapa nyfikenhet och käslan av att bara vara tvungen vända blad. Antydningar om vem personen i det här stycket är och vilken betydelse hon har. Jo, just här är det Hon.

(Ska för enkelhetens skull kalla henne för Hon, och honom för Han när jag skriver om det här. Men tro för all del inte att jag tänker avslöja något om handlingen för den sakens skull.)

Sedan, när jag så småningom tyckte jag kände mig nöjd, exporterade jag över Pages-filen till PDF och mejlade den till Mac-kompisen. Han satt ju visserligen bara på andra sidan skrivbordet, men ni vet väl hur det är? Man gör det enkelt för sig så mycket det går…

Sen då? Jo då var det bara att fortsätta grovredigeringen, uppdelandet och planeringen av Del 2. Och där är jag nu. Det vill säga jag har skrivpaus nu. (Hostade någon?)
Och där har innehållet i ett av delkapitlen just krockat med det som jag skrev i Del 1.
Jag kan bara inte ha samma textmassor på två ställen i en roman!
Men jag tyckte mig minnas att när jag höll på att jobba med den här romanen för tusen år sedan, så försökte jag på ett fiffigt sätt lägga över de aktuella textsjoken från del 1 till del 2. Men så ska jag inte ha det. Det ser jag rätt tydligt nu. Så det blir till att få till Del 2 på ett annat sätt bara, så allting flyter på och både Hon, Han och jag blir nöjda.

Ska sammankalla dem till ett möte, förresten. Frågan är bara om jag ska bjuda dem på lunch eller på en smarrig eftemiddagsfika. Men tror en god lunch kan vara smartare. Några öl till och konjak till kaffet efteråt. Ser verkligen fram emot ett intressant samtal med mina båda huvudpersoner.

Skulle det vara bättre att prata med dem en och en???
Nääääääää…. int’då…. inte nu… kanske längre fram…

Och Yoda har inte ett dugg med saken att göra, mer än att jag gärna anammar det där med ”The Force is with you” och vad det nu var mera…
Och jag har inte tid med nya bilder nu…

Tror jag ska titta på Dr Who.

The force is with me…

Annonser

2 reaktioner på ”What a day!

Comments are now closed.