Det här trodde jag mig aldrig om att göra

Jag hade svårt somna natten till i går. Låg där med tankar rusande runt bland de grå, men det var roliga tankar! Tankar där jag planerade och det behöver inte nödvändigtvis vara negativt. Bara lite irriterande eftersom jag inte ville vara vaken på natten, och sen vara urtrött på dagen. Hade dessutom lovat bort mig på fika hos en thejkompis, så nån sova-middag-stund kunde det inte bli tal om. Och även om en del av hjärnan ansåg det skulle vara slöseri med skrivartid, så var en annan del av hjärnan helt klar över att det bara skulle vara positivt att bryta av med lite annat. Lite socialt umgänge, lite tjejsnack så där. Lite skratt. Lite… what ever…

Men vad tankarna där mitt i natten sysselsatte sig med, var att de talade om för mig att jag behövde en storyboard.
– Jag! En storyboard! Nähä. Kan väl ändå inte vara möjligt.
– Jodå! Lita på mig. I det här fallet är det nödvändigt.
– Men jag har aldrig behövt nån innan, så varför nu?
– För att du inte har skrivit på det här viset innan.
– Jag har väl min stil här också?
– Själva stilen kanske, men ingen av dina andra texter är så här långa. Du har fler karaktärer och till och med ett par bihistorier! Du har ju mest skrivit noveller tidigare och PÅBÖRJAT andra romaner. Och det viktigaste av allt och som verkligen kräver en storyboard – är att du alternerar mellan ett par olika perspektiv!
Så länge du har 40-50 A4-sidor är det ganska lätt att hålla saker och ting i huvudet, samt flytta runt stycken eller delar om det skulle behövas. Men ju längre text – desto mer kräver det av minneskapacitet. Hur många sidor har du nu?
– Öhhh… ett par hundra??? Kanske. Inte riktigt.
– Och kan du säga mig åtminstone en annan text du har skrivit där du byter perspektiv?
– Ehhh… Ja… fast… de är förstås inte särkilt långa, men…
– Vad är det som känns svårt i den här romanen?
– Hmmm… erkänner… det har börjat bli ganska svårt att överblicka helheten.
– ERGO! Du behöver en storyboard! En timeline. En hjälpreda. En visuell anteckningsbok, så att säga. För du gör ju redan skriftliga anteckningar om de olika delarna, eller hur?
– Jäpp!

Så efter att ha sovit alldeles för länge i går morse, susade jag efter frukosten bort till Biltema och köpte 3 stycken pannåer i storlek 40 x 50 cm. Dom är inte så dyra där, plus att Biltema bara ligger nån dryg km bort, så det gjorde inte direkt ont vare sig i ben eller plånbok.

Sen blev det förstås lite bråttom i går med att baka muffins att ta med, äta lunch innan dess och lite annat smått och gott. Försökte till och med diska. Så borta några eftermiddagstimmar, och när jag sen kom hem var det bara att öppna internet för att lyssna på ett sånt där direktsänt radioprogram… vad-det-nu-är-det-heter…

IMG_1925Först halv nio på kvällen började jag gå igenom del 2 av manuset, vilket jag sett fram emot hela dagen, och jag höll på till halv ett. Då hade jag grovredigerat och försökt dela upp delen i mindre delar, (host), och var äntligen var klar med det. Men orkade inte läsa igenom allt en gång till för att se hur jag hade fått till det. Jag menar – 38 A4!

Men det blir nog bra till slut. Trots att jag emellanåt slås av tanken: ”vad i hela friden sysslar jag med?” Alltså jag ifrågasätter inte skrivandet i sig. Det är min grej det där med att skriva, och jag varken kan eller vill göra nåt annat för resten av livet. (Inte bokstavligt förstås. Man behöver äta också, och sova, och ha några vänner att umgås med, och läsa … och så vidare…)

IMG_1926Frågeställningen är egentligen den: Varför börjar jag med att genomarbeta, och i stora delar göra om ett redan befintlig romanmanus! Med början, mitt och slut! Och redan grundligt redigerat otaliga gånger!

Svar:
Den var inte tillräckligt bra som den var, och samtidigt gillar jag den! Jag gillar personerna och handlingen och den har knackat på min skrivarhjärna flera gånger om nu under senaste tiden.
– Är det inte dags nu? frågar den.
– Jo det är det, svarar jag. Nu är det dags.

IMG_1923

Först idag satte jag upp de där pannåerna, och nu får väl den närmaste framtiden utvisa hur jag fixar att använda en sådan. Men post-it lappar var nog inte det bästa valet. De rundar till sig! Hoppas de slätar ut sig så småningom, för de där testlapparna jag satte upp behövde två pins var. Och jag ville gärna ha färgade anteckningslappar! Hade nån tanke om att var person skulle ha sin färg, men då  hade jag behövt fler färger, insåg jag.

Och fotona blev så usla, mörka och med dålig skärpa, att jag bara var tvungen hitta på nåt med dem. För väggarna är vita, och pannåerna är vita, bara så ni vet.

Nu lite te-fika och sen tillbaka till manuset del 2. Håller på läsa igenom, men det blir fortfarande en massa ändringar på än det ena än det andra.
Är jag överdrivet petig tro? Näääää…
Är jag en nördig språkpolis? Jaaaaa…

Annonser

17 Comments

    1. Klart nån form av korkplatta inte heller hade varit fel, men de där vanligaste man kan hitta är ju inte särskilt stora, och har ram, och kostar mer efter vad det verkar. Och cykla stan runt och leta efter nåt lämpligt hade jag ingen lust med. I synnerhet inte som Biltema ligger så nära och jag visste att de har pannåer och lite annat konstnärsmaterial. Och det var ju det där med färg jag också var ute efter!

      Liked by 1 person

        1. Ja onekligen spännande! Och jag är nu vääääldigt hårt dragen av det där gummibandet till datorn och manusjobbandet. Såååååååå HÄRLIGT!
          KRAAAAAM!

          Gilla

  1. Hahaha, gud vad jag känner igen mig. Aldrig blir man nöjd. Alltid hittar man något som ska ändras för det blir ju sååå mycket bättre då =) Det är bara att inse, vi som skriver är lite galna av oss och det måste vi nog vara om det ska bli något av våra manus. Önskar jag också hade plats med sånna där pannåer men eftersom jag sitter i ett sorts förråd med nästan inga väggytor lediga så använder jag mig av One Note i macen istället. Heja dig Ninna! 🙂

    Gilla

    1. Tror det är ett måste att vara lite nördig och smågalen när man håller på med sånt här kreativt!
      Jag satte upp dem ovanför där ”normalt” soffan i ett rum brukar stå, och man har tavlor. Vilket jag ju inte har. Inte inramade i alla fall.
      Jag har ju ett anteckningsdokument också i Pages som jag då har med mig överallt där jag befinner mig och vill hålla på med skrivandet. Tack varje iCloud. Men kände det också kunde vara bra med den här ganska stora på väggen för överblickens skull, fast jag kan förstår göra liknande i ett Pagesdokument, med flyttbara textrutor som jag kan ha i olika färg.
      Men – erkänner – det här med pannåerna är ju kul också!

      Liked by 2 people

  2. Heja dig! Jag blir inspirerad av din energi. Så som jag själv periodvis är. Och längtar efter nu. Struktur. Kram på dig och lycka till med dina projekt 🙂

    Liked by 1 person

    1. TACK! 😀 Det känns så underbart så det är inte klokt. Har varit såååå OFF, alldeles för länge. Kanske har inneburit nåt bra det med, får man hoppas. Och får väl också se till att fortsätta tro på att den här energin håller i sig och att slutresultatet blir riktigt bra.

      Liked by 1 person

        1. Jo! det är jag medveten om. Men det var inte bara skrivandet som jag har varit OFF ifrån. Och fast jag fortfarande är i det där turbulenta stadiet efter att ha sluppit ifrån AF, FK, Fas3 och stressen släpper, så tar hela det skeendet lång tid. Jag märker ju att jag mår allt bättre – framför allt mentalt/psykiskt, värken och stelheten är än så länge kvar men förändras. Och att jag nu kunnat sätta igång med manuset igen och att det är så ROLIGT, är verkligen ett bevis på att hela jag är på väg mot Perfect Health! Vilket jag mediterar och affirmerar om… och ger mig själv zonterapi… med reaktioner…….

          Liked by 1 person

          1. Ledsen totalt missat kommentaren! Skönt att du är på gång! Jag är på liknande resa. Kram 🌻

            Gilla

          2. Å! Inte behöver du ursäkta dig! Inte alltid man vill/kan/orkar/ids/hinner (och så vidare) med det där bloggandet och kommenterandet.
            Hoppas allt är okej med dig, och att din resa också utvecklas och skrider framåt i lagom takt.
            Kram!!! ❤

            Liked by 1 person

Kommentarer inaktiverade.