Rätt som det var helg, så är det nästa helg. Trösten i det hela är väl att vi alla, eller åtminstone de flesta av oss, upplever att tiden går fort. Dagarna rinner förbi.

Nu skulle man väl kunna tro, att jag som nybliven pensionista, skulle ha all tid i världen! Och på sätt och vis har jag väl det. Liksom – egentligen – vi alla. Men det är ju upplevelsen av tid som vi lever i, och i den upplevelsen går även mina dagar raskt förbi. Om det är bra eller dåligt? Njäää… går inte att lägga in några värderingar i det. Ibland känns det bra och ibland känns det dåligt. Det beror på hur man ser på saken.

wotDålig är däremot min fysiska kropp. För närvarande. Tror hela tiden jag ska bli starkare och smidigare och ha mindre ont. Gör vad jag kan för att det ska vara så, både med mat, motion och träning. Och vila.
Och det kan gå bra! Det finns dagar och stunder då jag cyklar och det  bara är skönt! Även efteråt! Då jag jazzar runt hemma och får både diskat och fixat med annat.

burnedoutOch sen vaknar jag en morgon och är totalt mörbultad. Som om kroppen är full av hopdragna muskler och sedan omlindad med starka gummiband. Undrar för mig själv om jag dagen innan tog i för mycket fysiskt – eller satt för länge framför datorn. Eller blev kall ute på altanen. Det kan vara vilket som. Eller i kombination. Väldigt frustrerande.

Eller är det mina zonterapibehandlingar som sätter fart på eländet? I så fall är det bara att försöka stå ut och gilla läget – och inte sluta med behandlingarna. För man är ju positivt lagd och tror att allt ska bli bra.
Slutet gott, allting gott – och är det inte gott så är det ännu inte slut.

IMG_1795För övrigt HAR jag spenderat ganska mycket tid framför nån av datorerna. Inomhus framför iMacen, och i soffan eller ute på altanen med MacBooken. Även flera timmar ett par dagar i veckan med kompisen på ”mitt gamla kontor”. Samt tänkte ta mig i kragen att ibland ta med Booken till biblioteket och sitta där. Jag är flitig med manuset. (Jäkla mycket sittande… hehe…) Är klar med Del 2 och har skickat det till min kompis testläsaren, och håller nu på med del 4. Del 3 var såpass okej så det har jag hoppat över tills vidare. Tills att alla delar är på plats och det är dags att se över helheten.

Nu jobbar jag ju med andra genomgången, med betydligt grövre redigering än under den första. Tar bort delar som jag ska arbeta med senare och troligtvis flytta på. Ganska mycket rensning och omstuvning för övrigt. De där 10 procenten som ska bort… de där darlingarna som ska ”killas”…  och jo – jag har killat några darlingar…

Hittar också såna där fåniga grejer som t.ex att det blivit höst, september – och lite längre fram är det någon som njuter av det vackra sommarvädret…
Eller att man i ena stycket sitter på altanen och äter frukost, medan man i nästa är på väg upp till altanen…  t t t t t t t t t t t t t t

Några mer omfattande helt nyskrivna delar har det inte blivit ännu, men ett flertal idéer har poppat upp längs vägen, och jag har gjort noteringar om dem. Och ett helt sjok av bortflyttade avsnitt ska bearbetas, det är en parallellhistoria som sen ska tillbaka in i huvudberättelsen på lämpligt sätt och på lämpliga ställen.
Och det är fortfarande så roligt så jag kan inte låta bli.

datortant transparantEders Ninna
– för dagen på värmedyna i soffan och med laptopen i  knät

 

Annonser

2 reaktioner på ”Tänk. det är alltid så!

  1. Det är knepigt det där med kroppen. Jag vaknar varje morgon och undrar vem som har sprungit maraton med min kropp. Så trött på att vara utmattad.

    Gilla

    1. När jag vaknade i går morse undrade jag vad tusan jag hade gjort. Jag var så hårt spänd så det kändes inte bara som om jag var en enda knut, dessutom var det som sockerdricka under huden. Det ”surr-darrade”!
      Först framåt eftermiddagen kom jag på den troliga orsaken. I onsdags kväll hade jag stått på scenen och läst en novell. Microfonen var lite hög så jag fick sträcka på mig lite extra, och så hålla iPaden där jag hade texten, lite framåt uppåt sådär så jag skulle kunna se. Statisk hållning under 8-10 minuter (tror jag, ca) och till råga på allt hade jag varit så dum så jag hade inte sparat texten som PDF, utan det förb. tangentbordet envisades med att poppa upp var gång jag skulle scrolla texten. Och så lite nervositet till det, Blev alldeles darrig inuti, kände mig småskakig, fast det syntes inte sa kompisen.
      Sen vek ju obehaget undan när jag satt mig, och jag tänkte bara ”nervös” och glömde det. I torsdags var jag lite stelare än vanligt, men kopplade inte det till läsningen. I fredags var det ännu stelare och ondare i kroppen. Kopplade fortfarande inte. Och sen kom lördag…
      Idag har det gett med sig någorlunda och jag funderar på om jag ska våga mig ut en lite kort runda. Behöver ju röra på mig också annars blir inte stillasittandet bra. Dag 2 och 3 brukar ”träningsvärk” alltid vara som värst.
      Men tänk att man kan få träningsvärk av att stå stilla! Borde tjatat till mig att få headsetet istället så jag hade kunnat röra mig lite, samt inte behövt hålla paddan så rakt ut från axlarna. När jag testade i går em, insåg jag verkligen hur ansträngande det är för axlar och rygg att hålla armarna – med en liten tyngd dessutom – upp och rakt ut. Men nu vet jag det till en annan gång. Och benen stramade väl för att hela ryggen stramade.
      Och så förstås höftpartiet/ländryggen som alltid är värsta stället.

      Liked by 1 person

Comments are now closed.