Att ta kakan dit man kommer

Jag hamnade på kaffekalas i gamla Prästgården i går eftermiddag  och det var ett gäng av de där damerna som brukar hjälpa till med både det ena och det andra som hade bakat och stått i. Och det var riktigt småmysigt. Inget stort ”program” även om kyrkoherden kom efter ett tag och hade med sig ett litet sångblad. Med typ, Tipp tapp tipp tapp tippe tippe tipp tapp…

Så det satt ett ganska stort gäng damer (övervägande) och drack kaffe och åt hemmabakade struvor, klenäter, pariservåfflor och annat traditionellt. Vissa sorter som man inte ens sett röken av på år och dag. Sju sorter skulle det vara. Utöver grovdoppat. Och grovdoppat – för den som eventuellt inte vet – är alltså vetebröd.

Jag kan inte säga exakt mer vilka sorter det var, för jag gled ju liksom förbi den där delen av bordet med vanliga kakor, och koncentrerade mig på tallriken med glutenfritt. Och ser man på! Där fanns nåt jag kunde känna mig lyxig med! Hembakade chokladbiskvier!!! Vansinnigt goda. Jag tog en – och ett tag senare tog jag en till. Dom andra hade ju sju kakor – plus grovdoppa.

Och det gick inte att undgå att känna att jag skulle sakna flera av damerna efter flytten. Den här byn är helt annorlunda än den stad den gränsar till. Och mer än så säger jag inte.

Nä jag tänkte inte på att fotografera. Inte denna gången heller… så bilden där uppe är på en äppelkaka jag gjorde nån gång.

Annonser