Kasta medicinerna!

Hittade det här gamla inlägget som jag ursprungligen publicerade den 10 augusti 2012. Har fortfarande något viktigt att säga – om mediciner och dess skadliga och onödiga biverkningar

Publisert i Mat&Helse 2010/11  Tekst: Berit Kvifte

9 diagnoser forsvant med lavkarbomat

Hågen Haugrønningen (39) kunne for ett år siden smykke seg med diagnosene: ADHD, bipolar, schizofreni, personlighetsforstyrrelse, paranoia, dystymi, syklotomi, angst, depresjon, og behandlingsresistens og på halvannet år var han lagt inn på psykiatrisk institusjon 50 ganger! I dag har Hågen «bare» ADHD, og lever et godt liv – uten medisiner.

Jeg ble utredet for ADHD i 2006, og frem til høsten 2009 opplevde jeg det man ikke skal oppleve i kontakt med hjelpeapparatet; at systemet snur seg mot meg som bruker. Dette førte til at jeg på svært kort tid gikk fra å ha «vanlig» ADHD- problematikk til å bli hva virksomhetsleder for helsetjenesten i kommunen beskrev som «det desidert vanskeligste tilfellet kommunen hadde stått overfor», forteller Hågen åpenhjertig.
I perioden 2006-2009 ble Hågen medisinert med tungt skyts. På «menyen» sto Straterra, Ritalin, Metamina, Haldol, Zyprexa, Lithium, Nozinan, Stilnocht, Solian, Keflex, Largactil og Sobril for å nevne noen. Dette til tross for at ingen av anbefalingene om tilrettelegging var prøvd. Läs hela artikeln här:

 

Det var på Kostdoktorns sida jag för ett tag sedan såg artikeln om Hågen och alla hans diagnoser och hans enorma medicinering. (”halvannet år” betyder förresten ett och ett halvt år, inte ett halvt.)
Givetvis använder sig både Kostdoktorn och den norska tidningen Mat&Helse det här som ett bevis på hur bra LCHF-kosten är, men nog sjutton kommer jag att tänka på helt andra saker än mathållningen.

Visst! LCHF är inte fel, för den som det passar, utan kanske rent av en av de bättre mattrenderna som dykt upp under senare år. Men jag tror inte att en extrem LCHF-kost är det bästa eller det enda sättet att leva hälsosamt på, och jag tycker definitivt inte om att man i alla tänkbara sammanhang passar på att dra fram LCHF som lösningen på alla problem, och en kolhydratrik kost som orsaken till dem. För dels är det skillnad på kolhydrater och kolhydrater, och dels är vi är trots allt individer. Var och en måste komma fram till vad man  själv mår bäst av. Men vitt socker, godis och kakor och alla andra snabba kolhydrater skulle alla må bra av att skippa helt.

I det här fallet tänker jag som så: Hågen har konstaterats ha ADHD. Då får han mediciner. Och dessa mediciner påverkar honom på olika sätt och definitivt inte på något bra sätt. Han mår sämre.

Och om man lyckas förstå tillräckligt av norska språket (läs långsamt så går det ganska bra) så visar det sig att det också är så. Han fick diagnosen ADHD, och ändrade då sina kostvanor till LCHF eftersom han märkte att han mådde bättre då både psykiskt och fysiskt. Det var de mediciner han sedan fick, som triggade igång biverkningar och istället för att då ta bort de medicinerna, fick han annan medicin för biverkningarna. OCKSÅ! (Hur sjukt är inte DET!!!) Till slut, står det i artikeln, hade han inte mindre än 11 olika diagnoser. Samt massor med olika sorters psykofarmaka

Under perioden han var inlagd fick han inte den lågkolhydratkost han bad om, utan matades med mycket vitt bröd och potatis och jordgubbssylt (!?!?!?!). Klart det gick åt helsicke då.
Slutligen när han blir utskriven, för sista gången, tar han saken i egna händer och lägger tvärt av med alla mediciner, samt börjar åter äta den mat som han tidigare märkt att han mår bra av. LCHF. Och numera mår han bra samt kan låta alla sina positiva ADHD-egenskaper komma till sin rätt.

Givetvis utnyttjar LCHF-anhängarna det här och menar att det var kosten som tog bort alla diagnoserna utom ADHD, men riktigt så var det ju inte. Det var medicinerna som skapade diagnoserna, och när medicinerna försvann så försvann även diagnoserna. Däremot visar det att en lågkolhydratkost kan vara klokt för oss ADHD att följa. Men det är ju en helt annan sida av saken. Eller hur!

Han borde över huvud taget inte ha börjat äta några mediciner för sina genetiska egenskaper benämnda ADHD, men läkare är så intutade i det där med medicinering så de klarar inte av att tänka i andra banor! Och man litar ju oftast på sin läkare. Jo! Visst gör man! Men det borde man inte göra, utan istället lita på vad den egna kroppen säger till en.

Så givetvis har kosten betydelse för hur man mår. Absolut! Detta vare sig man är ADHD eller inte. Och en massa SNABBA kolhydrater å ena sidan och brist på D-vitamin och Magnesium å den andra, förefaller vara de största bovarna för hälsa och välmående. Såväl fysiskt som psykiskt! Hågen mådde ju från början bra med sin ADHD genom att äta LCHF!

Men fanatiska extrema yttringar åt vare sig det ena eller andra hållet, tror jag inte på. Var och en måste finna sin väg. Måste man äta enbart animaliska produkter för att må bra, så gör man det. Men mår man bra av att i sin kost även låta det ingå långsamma kolhydrater, så gör man det!
Huvudsaken är att man får bukt med blodsockersvängningarna och inte får såna där sug och svackor. Socker och andra snabba kolhydrater fungerar precis som vilken drog som helst nämligen.

Om jag hade kunnat utrota det vita raffinerade sockret och det vita raffinerade mjölet, och lärt folk att grovt surdegsbakat helkornsrågbröd, bönor och linser, och broccoli och andra grönsaker inte är farligt, att äta ett syrligt saftigt äpple inte är detsamma som att äta vitt socker eller dricka läsk, och att inuiterna (och även stenåldersfolket) inte alls levde på fetaste fläskköttet, bacon och ägg, feta ostar och grädde – så hade jag gjort det.

Just det!

Annonser