Ibland är det roligt att shoppa loss

Vilket inte behöver betyda att man kommer hem med massor av prylar eller har gjort av med massor av pengar.

Idag cyklade jag till Väla. Köpte först Myrr till uteplatsen på Granngården, och strosade sen omkring lite.

Tänkte först inte göra mer än att hitta en toa på själva Välacentrum och sen ge mig iväg hem igen. Just då kändes ländryggen och höftpartiet lite väl argsinta för att det skulle vara kul strosa vidare.

 


Men hur det var så hamnade jag borta vid Waynes Coffee och beslöt unna mig kaffe, och medan jag satt där med jättekoppen fick ju också bakdelen vila ett tag.

 

 

 


Sen köpte jag te och sesamkakor på Life, och efter det hamnade jag på Cassels där jag hittade en mjuk blus och en långärmad t-tröja på rea.

Och då kändes allt bara härligt och avslappnat igen, till och med änd- och ryggmusklerna var glada! Men jag svansade inte omkring för den sakens skull.

 


Det var först när jag kommit hem sen och tryckt i mig en portion krögarpytt med grönsaker, som stora tröttheten kom. Hade ju cyklat en ganska rejäl runda i går också. Då hamnade jag vid paviljongen i Pålsjö skog och bjöd mig själv på våffla med kaffe.

 

 


Snälla nån vad jag låter uppåt och piggelin! Det är inte ju precis så jag känner mig. Tvärtom känner jag mig tråkig. Trött. Nästan noll energi. Jo, jag cyklar nån runda varje dag, även om det inte alltid blir så långt som till Väla. Jag känner mig pigg och glad medan jag är ute, och nöjd med mig själv när jag kommer hem igen. Mår bra!

Men sen blir det inte mycket gjort. Diskar när jag måste. Jagar dammråttor när jag måste. Har inte fått nånting alls i ordning här, och skyller på att det nog blir bättre när sängen blivit levererad. Den ställbara. Den sköna.

Att jag kommer att sova bättre då – och även sitta bättre när jag ser film, läser och annat. För jag misstänker jag till stor del kommer att överge soffan för sängen. En bäddsoffa är sällan optimal både för sittande och sovande. Den här är platt, vilket ju är bra när man sover för då rullar man ju inte in mot ryggen hela tiden. Å andra sidan är den för fast för att kunna sova riktigt bra på den.

Den är för smal vilket jag inte borde skylla på, för den går att dra ut så den blir 140 bred. Men då är det skarvar här och där, och bäddmadrassen när den ligger över hela blir för tunn. Den är nog egentligen bäst om man bara behöver sova någon eller några nätter.
Jag har snarkat i den i över ett halvår nu.

Jag ligger på schäslongsdelen för att slippa skarven trots att den är ännu smalare, och kortare. Men den känns mjukare, och jag kan vika mina båda tunna bäddmadrasser så att de tillsammans blir 5-6 cm tjock bäddmadrass, och hela alltet blir mjukare. Jag sover ju ändå mest hupkurad på endera sidan. Fosterställning. Betyder det nåt?

Å andra sidan är soffan inte bra att sitta i heller. Just därför att den är helt platt. Blir inga bra vinklar nånstans. Man sjunker inte ner i den så där lagom bekvämt. För fast för det. Och är egentligen lite för stor för mig. Hade jag varit 2-3 dm längre hade den kanske passat bättre att sitta i. Fast då hade lilla jag å andra sidan inte kunnat kura ihop mig på schäslongen…

En sån där soffa är egentligen bara snygg att titta på.

…. äh jag ids inte gnälla mera. Den har trots allt fyllt en funktion och den fungerade i min förra lägenhet. Som var mindre…

Jag vill ha min ställbara säng NU!


Jag gör nästan inget annat heller! Med nöd och näppe jag fotograferar. Har tvingat mig nu ett par dagar eftersom jag inte bara cyklat en runda, utan även stannat till! På Väla i dag och i Pålsjö skog i går.

Jag gör inga färgglada fantasi bilder – eller nästan inga i alla fall. Och inga såna där målarbilder, varken i App eller på papper. Och jag skriver inte… svårast att sätta sig ner och faktiskt börja. Tvingade mig själv till en halvtimmes bla-ha-text för några dagar sedan, och det gick förvånansvärt bra att skriva av mig lite tankar. Tänkte jag skulle göra det varenda dag…
Men det har jag förstås inte gjort…

Så mest ser jag film eller TV-serier på Netflix, eller nån film som jag har själv. Ibland sover jag en stund på dan, slöar ännu mer. Sitter i solen på uteplatsen om det är sånt väder – och lägger massor med patienser och liknande.

Det sista är jag mest irriterad på mig för att jag gör. Kunde jag inte åtminstone läsa istället? För jag kan läsa! Värre däran är jag inte!
Det svåraste med läsandet är att faktiskt ta fram en bok och börja! Sen går det av bara farten.

Jag är inte deprimerad! Bara… jag vet inte vad…
Jag skrattar emellanåt och kan må riktigt gott. Har det hur bra som helst! Har hela världen på min farstutrapp och kan hur enkelt som helst cykla ut i naturen, till skog eller hav – ja Öresund då – eller trängas med folk på Väla. Ikea…
Fast jag har inte varit nere vid nån strand ännu, och inte alls i centrala stan nedanför Kärnan. Men det kommer… är bara så jobbiga backar när man ska hem därifrån…

Så jag bara… gör ingenting… inte mer än det absolut nödvändigaste och det jag känner att jag vill! När jag vill det!
Så… Är det nu jag landar? Äntligen?

 

Annonser

2 Comments

Kommentarer inaktiverade.