Man tror så mycket

Jag, till exempel, trodde jag skulle ägna åtminstone en del av helgen åt att skriva. Så har det inte blivit. Istället har jag cyklat mig trött, legat på sofflocket, läst ut Franny & Zooey, och tittat på film. Okej! Jag har faktiskt städat lite också. Mamma kan vara nöjd. (Även om hon inte skulle varit det.)

Jo, jag var på Pingstkyrkans Secondhand i går, tittade på en jacka som jag bara kände var min, den var ”JAG!”, men hängde tillbaka den igen eftersom den hade en lukt som jag starkt misstänkte berodde på sköljmedel. Med en smula sorg i hjärtat, måste jag medge. Men hittar väl nån annan så småningom. Ny.

I gengäld kom jag hem med tre böcker. Gamla godingar, får jag väl säga. Två stycken av Anne Tyler, ”Den andre brodern” och ”Utan bagage”. Har läst båda tidigare och älskade dem. Dessutom fick jag med mig hem Stephen Kings ”Sömnlös”. Också den en gammal bekant.

Ibland ångrar jag att jag gjort mig av med så många av mina böcker i samband med de två senaste flyttarna. Hade bland annat de flesta av Kings böcker som jag samlat på mig under flera år. Å andra sidan tar de väldigt mycket plats och det blir tungt att bära kring på, även om jag älskar en hel bokvägg – skulle faktiskt vilja ha det.

Å andra sidan räknar jag med att stanna i den här lägenheten ganska länge…
Åh! Vete sjutton om jag ska börja samla igen, eller fortsätta rensa bort á la japansk renhet! Man kan trots allt låna mycket på bibliotek, och fynda på loppisar och second hand till billig penning. Och man kan utan dåligt samvete skänka tillbaka böckerna man läst.

Men allt man läser är ju inte direkt så det håller en som i ett skruvstäd till sista sidan. Tänkte ta mig igenom James Joyce ”Odyssevs” men jag ids bara inte lägga ner så mycket tid på den som skulle krävas. Salingers ”Räddare i nöden” som jag nyligen läste i original, ”Catcher in the rye”, är onekligen bra, men kändes inte lika fängslande som jag mindes det. Men bättre på engelska än på svenska, tycker jag. Sneglade lite här och där i den svenska upplagan…

Franny & Zooey – också av Salinger – var… hmm… välskriven! Onekligen! Jag menar det! En fascinerande tidsbild från mitten av femtiotalet och en tämligen välbeställd medelklassfamilj. Flyt var det också på texten. Så välflödande text faktiskt, att jag var tvungen lägga ifrån mig boken med jämna mellanrum för att andas.
Mamman var helt fruktansvärd! Och som personerna röker hela tiden i Salingers böcker! Åtminstone i de här två! Men jag hade gett mig den på att läsa båda och det gjorde jag.

Antagligen är jag orättvis i mina tankar om de här romanerna. Salinger och Joyce är trots allt de de är (okej – VAR), och böckerna räknas som klassiker. Men kanske jag helt enkelt inte är på rätt humör för närvarande för att fördjupa mig i dylik verbiositet. Och de är ju inte dåliga! Det tycker jag inte! Bara jobbiga att läsa. Joyce bok som mest av allt tycks bestå av de respektive huvudpersons tankevärldar – jodå, jag försökte ta mig igenom Molly Blooms nattliga funderingar – och Salingers ordblomster som sträcker sig och slingrar sig som lianer i en djungel.

Så nu har jag börjat läsa Anne Tylers ”Utan bagage”. Trevligt flyt. Härlig författare. Alltid gillat hennes böcker.

Nu ska jag äta äppelpaj och fortsätta mysa i soffan.

Annonser