Försöker ta mig samman…

… och få nåt gjort.
I och för sig så har jag gjort både ditten och datten här hemma och runt ikring, men jag har inte skrivit nåt. Inte bloggat ett dugg. Nånstans. Inte gjort nån bild till Words & Pics. Ingenting.

Men jag börjar så smått få ordning på lägenheten, trots ett optimistiskt gardininköp som blev helt fel, fel, fel, och jag frossar fortfarande i att lyssna på böcker.

Jag varvar böckerna om Harry Potter med annat, så nu efter tredje HP, Fången från Azkaban, lyssnar jag på ”Vägen till Sugar Maple Inn” av Louise Miller. Det är onekligen en bra bok. Välskriven, lugnt berättartempo, bra språk…

Men jag fastnar inte. Jag lyssnar, och fortsätter lyssna! Men fastnar inte.

Inser att den här typen av Feelgoodromaner – omslaget påstår att det är en feelgood-roman – inte är min grej! Det händer ju ingenting!!!
Vidare inser jag, och minns vad jag lärt mig tidigare, på den tiden jag verkligen skrev, att man ska skriva sådant som man själv vill läsa! Och jag vill ha lite mer action! Fantasy! Spänning! Science fiction! Gärna nåt roligt, nåt som får mig att skratta! Men inte bara nåt som sakta och stilla utspelar sig en nån liten by nånstans. Vilket inte är riktigt vad jag menar heller. Handlingen kan visst få utspela sig i en liten by nånstans. (Så vad är det jag själv har skrivit, och skriver när jag väl skriver? Det tål att tänka på.)

Jag har lite svårt förklara vad det är jag menar, och trots allt så har jag läst såväl Marian Kayes som Fay Weldon som andra författare med liknande teman, likväl som det som när det gäller film, rubriceras som ”drama”.

Men! Alltså! Jag vill bara ha lite mer… ”voooommm”! Utan att det för den skull behöver vara á la King eller Koontz.

Apropå film för resten, och det som kan gå under beteckningen drama, såg jag nyligen på Netflix  ”The Dressmaker”. En australiensisk film som visserligen utspelar sig i en liten stad, har ett lugnt berättartempo, men som fullkomligen kokar av spänning under ytan och har ett WOFFF som slut. Utan att för den skull vara en thriller. Fem stjärnor från mig!

Och just thriller är kanske inte det jag väljer i första hand heller. Möjligen som bok, men sällan som film. En massa skjutande och blodbad är inte min grej, Då är det ingen spänning längre. Bara extremt våld. Och det gillar jag inte.

Annonser

Frosseri

Mitt frossande i ljudböcker kan jag bara tolka på ett sätt. Jag är utsvulten på böcker. Visserligen har jag successivt kunnat läsa mer och mer, men det kan inte jämföras med det antal böcker och det antal timmar som jag tidigare lade ner på läsning. Tänk vad utbrändhet kan göra med en människa.

Igår lyssnade jag färdigt på ”Väktare”, och idag har jag lyssnat ganska många timmar på Stephen Kings ”Att skriva”. Jag har läst den tidigare, men det är ganska många år sedan, och jag hade glömt där var så mycket självbiografiskt från hans barn- och ungdomsår. Ungefär första tredjedelen handlar bland annat om hans uppväxt.

Resten av boken handlar om skrivandet, om de verktyg man behöver och viktiga saker att tänka på. Han ger även exempel och förklaringar till dem. Det är så inspirerande att jag vill sätta mig ner bums och börja skriva igen.

Men jag är trött nu! Efter drygt sex timmars lyssnande, och samtidigt försöka få ordning på möbleringen i köket och mixtra med bokhyllor, känner jag mig nu mest sugen på middag och en film.

Medan jag lyssnade på Stephens visdomsord kom tanken att säga upp abonnemanget på Netflix. Jag spenderar alldeles för mycket tid där, och jag har ändå mängder av filmer på hårddisk och DVD. Men samtidigt tänker jag,att jag mycket väl kan ha kvar Netflix och istället skärpa till mig när det gäller hur mycket jag tittar. Jag har ju inte allt jag vill se på lager här hemma.

Jag har också en drös med böcker på bokhyllan på Storytel som jag ska lyssna på efterhand. De resterande fem Harry Potter-böckerna; Lee Harpers ”How to kill a Mockingbird”; ”Watership Down” (Den långa flykten) av Richard Adams; ”Färjan” och ”Hemmet” av Mats Strandberg; ”Vägen till Sugar Maple Inn” av Louise Miller… och mängder av andra jag sett finns som jag är lockad att lyssna på.

Och så de fysiska böcker som jag fyller min högst påtagliga bokhylla med. Vilken jag nu alltså försöker få ordning på… förutom ommöbleringen i köket.

Jodå! Jag var på loppis idag och fyndade böcker. Särskilt glad är jag över Steinbecks ”Vredens druvor”, Skulle vilja få få tag på fler böcker av Steinbeck. Till exempel: ”Of mice and men” och ”Cannery Row”. På svenska eller engelska, det går bra vilket som.

Jag har fastnat!

Hjälp…

Nej… alltså… det är inte så farligt. Inte farligt alls, faktiskt! För det jag fastnade i, är appen Storytel. Att lyssna på böcker är som en drog. Jag börjar lyssna – och kan inte sluta.

Är det en vecka jag haft appen? Nej det borde vara snarare två.
Dagarna går så fort att man inte hänger med. Men under den här tiden har jag i alla fall lyssnat på de båda första böckerna om Harry Potter, inlästa av Stephen Fry som läser helt underbart; en 4-timmars bok i genren ”tänk dig rik” och en kortare av samma typ; Fast vad jag vill är att: ”tänka att jag skriver riktigt bra romaner”. Tänka att min fantasi och idérikedom har kommit tillbaka till mig.

Jag sökte efter fantasyböcker och lyssnade på prov på några olika, men gillade inte riktigt hur de lästes. Bör kanske prova igen…

… och hamnade sen på Dean Koontz och lyssnar nu på ”Väktare”. Kommit halvvägs i den 17 timmar långa romanen. Kan knappt lägga ifrån mig iPaden och får inget annat gjort.

Farligt, farligt… men väldigt härligt!

Lyssna

”… att hennes fridfulla ensamhet skulle fortsätta…”

Citatet är från Dean Koontz bok ”Väktaren”. Kvinnan som blev stalkad av TV-reparatören. Ja värre än stalking, blir det ju så småningom.

Jag lyssnar på Stoytel och får inget annat gjort. Vilket i och för sig inte gör nånting. Har varit extra seg i dag med huvudvärk och lite knepig i magen. Gick egentligen igenom vilka fantasyböcker som kunde tilltala dottersonen. Hamnade så småningom på King och Koontz. Fastnade själv med  ”Väktaren”, med Einstein, den intelligenta godhjärtade retrievern, och de fasansfulla händelserna som löper genom romanen. Blandat med det som är gott. det som utvecklas i och kring personerna. Det är en bra roman, inte bara en skräckis vilken som. Jag har läst den tidigare…

Att vara ensam kan vara väldigt fridfullt. Att föredra ibland, faktiskt. Att strunta i disken och det där andra som skulle fixas. Att steka Krögarpytt för att slippa laga ”riktig” mat. Äta mackor på kvällen och så bara sitta där och lyssna. Städa kan jag göra en annan dag…

Att göra inget, är skönt.

Det händer saker här

Åtminstone inombords. Det borde antagligen hända saker ”utombords” också. Typ diska, städa, röja, ordna… alltså, där händer det inte så mycket. Har aldrig gjort. Lär aldrig göra. Särskilt inte när jag som nu lever ensam. I tvåsamhet har jag alltid skärpt till mig. Känns mer relevant då, dessutom. 😉 😀

Men det var inte mitt usla (???) städsinne jag skulle berätta om, utan om det där med att läsande och skrivande tycks ha börjat växa tills sig igen inom mig. Okej! Jag läser visserligen inte så mycket än som jag gjorde förr, men mer än jag gjorde för till exempel ett år sedan. Däremot har jag börjat bli nojig på böcker.

Köper på Second hand. På Erikshjälpen och Pingstkyrkans som är de bästa Second Hand butikerna i den här stan.
Jag skaffar mig böcker från iBooks och andra nedladdningsbara ställen, och jag drömmer om att fylla mitt bibliotek igen. Det synliga, det IRL som står på hyllor och samlar damm! Det elektroniska biblioteket är ganska så vidlyftigt redan. Jag hinner inte läsa i kapp.
Nu senast skaffade jag mig en del romaner av Anne Rice.  Vampyrberättelsernas mästarinna! Enligt mitt tycke i alla fall. Och såg häromdagen filmen ”Intervju with the Vampire” med bland annat Brad Pitt, Tom Cruise och Antonio Banderas. Suverän!

Och så har jag fått Storytel på hjärnan. Fick dela ett familjekonto med min dotter, och plötsligt har man suttit i flera timmar och lyssnat. För närvarande – om än inte i detta nu – lyssnar jag på Harry Potter, den första i serien: ”the Philosopher’s stone”. Den framförs av Stephen Fry och han är helt sagolikt bra. Jo, självklart lyssnar jag på den på Engelska.

Och jämfört med filmerna, som jag sett ett antal gånger, så är det här tusen gånger bättre. Och inte enbart för att man får hela berättelsen till livs, även alla de bitar, scener, stycken som inte finns med i filmerna! Alltså en bättre förståelse för berättelsen som helhet! Och jag älskar när jag nu redan i första boken känner igen de frön som kommer att gro längre in berättelsen. Alls inte fel att se om igen, och läsa om igen. Flera gånger!

Jag fullkomligen älskar det där mediet! Att lyssna på böcker och ha ett enormt bibliotek till förfogande!

Ja, och så det där med skrivandet! Det håller också på att bubbla upp mer och mer inom mig. Nu har jag några dagar suttit och sorterat mapp efter mapp med filer med gammalt skrivande. Det finns mängder med versioner och kopior på i stort sett allt jag skrivit inte bara under de senaste 12 åren utan även äldre. Jag känner att jag behöver få lite ordning på allt det där, så jag får bättre överblick på det jag har. Hittar också en massa utkast och idéer som jag kan göra nåt av. Och en del av dessa utkast förefaller kunna passa in i särskilt två av mina påbörjade romaner.

Åh! Det här känns så bra!

Och förresten! Jag städar ju faktiskt! Bland filer och mappar i min dator! HAHAHA! 😀

Jag har lagt en länk på bilden, men skulle den krångla så gå bara in på http://www.storytel.se

Apropå böcker och flytt!

Nåja, bilden är ju inte helt ny… 😉 😀

(P.S. Just detta var när jag var nyinflyttad i mögellägenheten i december 2013 – innan jag hade ens en aning om vad som komma skulle…)

Man tror så mycket

Jag, till exempel, trodde jag skulle ägna åtminstone en del av helgen åt att skriva. Så har det inte blivit. Istället har jag cyklat mig trött, legat på sofflocket, läst ut Franny & Zooey, och tittat på film. Okej! Jag har faktiskt städat lite också. Mamma kan vara nöjd. (Även om hon inte skulle varit det.)

Jo, jag var på Pingstkyrkans Secondhand i går, tittade på en jacka som jag bara kände var min, den var ”JAG!”, men hängde tillbaka den igen eftersom den hade en lukt som jag starkt misstänkte berodde på sköljmedel. Med en smula sorg i hjärtat, måste jag medge. Men hittar väl nån annan så småningom. Ny.

I gengäld kom jag hem med tre böcker. Gamla godingar, får jag väl säga. Två stycken av Anne Tyler, ”Den andre brodern” och ”Utan bagage”. Har läst båda tidigare och älskade dem. Dessutom fick jag med mig hem Stephen Kings ”Sömnlös”. Också den en gammal bekant.

Ibland ångrar jag att jag gjort mig av med så många av mina böcker i samband med de två senaste flyttarna. Hade bland annat de flesta av Kings böcker som jag samlat på mig under flera år. Å andra sidan tar de väldigt mycket plats och det blir tungt att bära kring på, även om jag älskar en hel bokvägg – skulle faktiskt vilja ha det.

Å andra sidan räknar jag med att stanna i den här lägenheten ganska länge…
Åh! Vete sjutton om jag ska börja samla igen, eller fortsätta rensa bort á la japansk renhet! Man kan trots allt låna mycket på bibliotek, och fynda på loppisar och second hand till billig penning. Och man kan utan dåligt samvete skänka tillbaka böckerna man läst.

Men allt man läser är ju inte direkt så det håller en som i ett skruvstäd till sista sidan. Tänkte ta mig igenom James Joyce ”Odyssevs” men jag ids bara inte lägga ner så mycket tid på den som skulle krävas. Salingers ”Räddare i nöden” som jag nyligen läste i original, ”Catcher in the rye”, är onekligen bra, men kändes inte lika fängslande som jag mindes det. Men bättre på engelska än på svenska, tycker jag. Sneglade lite här och där i den svenska upplagan…

Franny & Zooey – också av Salinger – var… hmm… välskriven! Onekligen! Jag menar det! En fascinerande tidsbild från mitten av femtiotalet och en tämligen välbeställd medelklassfamilj. Flyt var det också på texten. Så välflödande text faktiskt, att jag var tvungen lägga ifrån mig boken med jämna mellanrum för att andas.
Mamman var helt fruktansvärd! Och som personerna röker hela tiden i Salingers böcker! Åtminstone i de här två! Men jag hade gett mig den på att läsa båda och det gjorde jag.

Antagligen är jag orättvis i mina tankar om de här romanerna. Salinger och Joyce är trots allt de de är (okej – VAR), och böckerna räknas som klassiker. Men kanske jag helt enkelt inte är på rätt humör för närvarande för att fördjupa mig i dylik verbiositet. Och de är ju inte dåliga! Det tycker jag inte! Bara jobbiga att läsa. Joyce bok som mest av allt tycks bestå av de respektive huvudpersons tankevärldar – jodå, jag försökte ta mig igenom Molly Blooms nattliga funderingar – och Salingers ordblomster som sträcker sig och slingrar sig som lianer i en djungel.

Så nu har jag börjat läsa Anne Tylers ”Utan bagage”. Trevligt flyt. Härlig författare. Alltid gillat hennes böcker.

Nu ska jag äta äppelpaj och fortsätta mysa i soffan.

Tedags för frusna själar

Dessutom regnar det.

Men det kan faktiskt vara skönt! Jag har inget jag ska göra nån annanstans, och regnet gör att jag kan släppa känslorna av vill, borde och måste.

Vill, för att jag älskar och mår bra av att ge mig ut på cykelrundor. Borde/måste för att jag strävar efter att må bättre, få bättre kondition, ork och rörlighet – och helst också att över tid bli smalare och lättare.

Men ibland är det också väldigt gott att bara drälla omkring hemma, inomhus. Och – om och när vädret tillåter det – sitta på uteplatsen.

Hur som! Idag blir det nog en heldag inomhus.

I går hamnade jag i alla fall i soffan med en bok. Somnade förstås först men sov lyckligtvis bara nån halvtimme-trekvart. Sen läste jag ett kapitel ur Carlos Castanedas ”The teachings of don Juan – a yaqui way of knowledge”. Den första boken i den serien.
Har läst den en gång i tiden på svenska, och hade till och med fem-sex av böckerna som pocket. Men de försvann på vägen genom livet och när jag för ca två-tre år sedan sökte efter dem, hittade jag dem bara på nätet, på engelska. Men det går ju bra det med. Och fick tag på nästan alla delar så nu står det åtta i bokhyllan och ligger en på soffbordet.

Men eftersom typsnittet är en smula småttigt och kapitlen ganska långa är det lite trögt att läsa, så jag plockade efter det där kapitlet fram laptopen och öppnade iBooks. Har en del utdrag av böcker liggandes där som väntar på mig. Vad jag landade med i går var en bok jag för ett bra tag sedan blev tipsad om via K. M. Weilands podcast – Helping writers become authors. (Vilken jag inte har lyssnat på på evigheter…) Men boken ifråga lånade jag först hem som e-bok från bibblan – i svensk översättning – och fullkomligen ÄLSKADE!

Författaren heter Cheryl Strayed och boken heter ”Wild” eller helt enkelt ”Vild” på svenska. Finns hos Bokus och AdLibris både på svenska och engelska samt även på iBooks. Förstås! Där jag alltså har ett utdrag på engelska. Så nu är jag lite i beråd här om jag ska köpa den på engelska eller svenska, men det blir nog på engelska. Det är ändå nåt speciellt att läsa en bok i original, när man nu ändå kan språket.

Hur som, blev jag alldeles tagen av den och i stort sett sträckläste. Och kände nu när jag började läsa utdraget att jag helt enkelt vill ha den, vill kunna läsa den fler gånger om jag känner för det.

Men varför som digital bok och inte som IRL? Tja, det kan jag nog inte svara entydigt på. För att e-böcker av varierande slag inte tar upp nån fysisk plats? För att man kan ha den med sig vart man än går? Läsa på iPhonen, iPaden och nån av datorerna?

Men tänk om hela den tekniska utvecklingen rasar ihop? Om allt vad IT och Internet heter kraschar? Då kan man ju inte läsa sina e-böcker!
Tja! I så fall har man nog helt andra saker att tänka på och ägna sig åt än att läsa. Över huvud taget.


Här är den officiella beskrivningen av Vild.

När Cheryl Strayed är tjugotvå år rasar hennes liv samman. Hennes mamma, som bara är drygt fyrtio år gammal, insjuknar oväntat i en agressiv cancer och avlider hastigt. Hennes ursprungsfamilj, brodern, styvfadern, splittras och tappar sakta men säkert kontakten. Cheryl flyr vardagen och sin man, inleder affärer med en rad olika män varav en är narkoman och snart går också hon på heroin. Hennes äktenskap kraschar naturligtvis. På några få år har hon förlorat allt. Framför allt tron på sig själv. Men någonstans i en spiral som bara pekar neråt föds idéen om att under tre månader lämna allt och ge sig ut på en vandring från Mexiko till den kanadensiska gränsen. Leden heter Pacific Crest Trail, är knappast mer än ett streck på kartan och verkligen ingenting för amatörer. Vild handlar om denna livsavgörande färd. Cheryl går ensam genom snö och öknar, i för små kängor och med för tung ryggsäck, och möter skallerormar, björn och andra vandrare – de som blir vänner för livet, och de som vill utnyttja att hon är en ensam kvinna. Hon begår alla fel man kan tänka sig, men lär sig av misstagen och långsamt mognar insikten om att hon nog kan börja tycka om sig själv igen.

Mot alla odds kämpar Strayed på under den hundra dagar långa vandringen som först bryter ned henne, men gör henne starkare och slutligen hel igen. Vild är en drabbande skildring av en ung kvinnas kamp med sig själv.

Kan inte bestämma mig

En del av mig skulle vilja ha en hel vägg med bokhylla fullproppad med böcker! Det skulle i så fall vara väggen mittemot fönsterväggen. Den långa. Men det går inte! För det går (nog) inte att ha sängen nån annanstans än där.

Väggen mitt emot soffan är ett alternativ. Visserligen kortare vägg, men möjligt!

Största kruxet med hel bokhyllevägg över huvud taget, är att min nuvarande bokhylla helt enkelt ser ut som blääääää. Har Ikeas Ivar, som är praktisk på många sätt och som jag älskat i många många MÅNGA år, men som har gulnat och tråkat till sig nåt enormt. Särskilt mot den nya neutralt beige tapeten jag valde, ser både tapeten och bokhyllan sjaskiga och smutsiga ut. Så länge jag hade rent vita väggar såg det alltmer gulnade furuträet helt okej ut.

Funderar på om det går att åtminstone fräscha upp Ivar med vit lasyr.

Blev förälskad i den här på Mio

En annan del av mig funderar på att ha så där super spartant möblerat. Stoppa in de böcker jag har bakom dörrar, på ett eller annat sätt, och inte alls ha nåt som sträcker sig upp mot taket. Mer än lite tavlor då. Och inte alls samla på mig massor med böcker igen. För närvarande har jag inte särskilt många, bara ca 4-4,5 hyllmeter, och för en bokälskare är ju det som en droppe i havet.

Å andra sidan har jag lyckats fylla mitt digitala bibliotek med ganska många exemplar, ca 350 st tror jag, och det är ju väldigt praktiskt! Man kan ha med sig ett helt bibliotek vart man är går – så länge man inte glömmer iPaden, iPhonen eller MacBooken.

Men det ger inte alls samma känsla som att ha en hel vägg…

Å tredje sidan har jag inte råd med vare sig det ena eller det andra nu. Oavsett om jag vill köpa ny hylla eller nåt annat. Och bör inte ens köpa loppisböcker för närvarande. Sängen kostade min buffert, men det är den förstås värd. (Och fick precis sms om att den blir levererad först vecka 17.)

Men drömma kan jag!!! 😀 Och behöver inte bestämma mig! Bättre ta det efterhand.

Det här är en gammal bild, förmodligen från 2013,  som visar delar av en gammal Ivar. Hade också tre st 80 cm breda delar fulla med böcker längs en annan vägg.

Lägenheten på bilden här borde jag inte ha flyttat ifrån – inte förrän nu när jag kom hem till Skåne igen förstås – för efter den hamnade jag ju i det där mögelhelvetet. Undrar om jag fortfarande har mögeltoxiner kvar i kroppen efter den tiden? Pernilla tjatade alltid om att det aldrig går ur…! Nääää… så kan det väl ändå inte vara… Men det var onekligen under tiden i mögellägenheten som jag började må allt sämre i kroppen… suck… vad skulle jag över huvud taget i den stan att göra!!!

Ingrid

Var på Maxi idag och handlade grönsaker. Fick förstås ögonen på bokrean, där de har 30% rabatt på böckerna nu. Och så föll ögonen på den här, Ingrid Bergman’s ”Mitt liv”. Ska bli spännande att läsa den.


Och så här i marginalen skrivet;

Just nu håller jag på att läsa Richard Wolff´s självbiografi Rikitikitavi.
Har kommit lite drygt 100 sidor på väg i den och har svårt göra paus. Verkligen en sidvändare! Fullkomligen älskar den!

Eventuellt – om jag kan få mg att göra det – skriver jag lite om den senare. Det har kommit till mig en del tankar och reaktioner. Törs bara inte lova… är ju som jag är… 😉

Och det får jag lov att vara… ❤