Den där Potter

2

Har just lyssnat färdigt på bok fem i serien om Harry Potter, The order of the Pheonix. Tjugonio timmars lyssnande som man rent teoretiskt skulle kunna klara av på två dagar – men givetvis gör man inte det. Ibland lyssnar man kortare stunder, ibland kan det bli flera timmar i sträck, och ibland får man backa bandet, så att säga, för att man blivit störd eller på annat sätt tappat koncentrationen. Det räcker att man helt enkelt råkar komma att tänka på nåt annat, eller som idag när jag körde bil. Konccentrationen höll sig inte alls på nåt boklyssnande då. Och det var nog tur.

I går kväll, när jag hade ungefär två timmar kvar av boken, fick jag för mig att se filmen.

HA!

Ni vet nog hur det är! Boken är alltid bättre än filmen som är gjord på den. Det finns en och annan film som är väldigt bra gjord, nästan som boken, men riktigt lika bra som boken blir de nog aldrig.

Hittills har jag inte gjort så här med de andra HP-böckerna, men generellt sett är det nog samma sak med alla. Filmerna är rätt kass, rent ut sagt. Och jag förstår varför jag för varje film jag såg, hade allt svårare att följa med i och förstå nån handling! Och särskilt nu när jag precis lyssnat på boken och sett filmen, kan jag verkligen jämföra. Det fattas så otroligt mycket i filmen både när det gäller handlingen och hurdana karaktärerna är. Böckerna är riktigt, riktigt bra och det är synd att att inte mer av det finns med i filmerna.

Nu säger jag inte att filmerna är dåliga! Har man inte läst böckerna så kan man uppleva att filmerna är väldigt spännande för att inte säga rent kusliga emellanåt. Helt klart. Men jag vet från när jag tidigare såg filmerna utan att ha läst böckerna, så hade jag svårare och svårare att hänga med i handlingen för var film! Jag tyckte, att till och med den här, The order of the Pheonix, så var det relativt okej, men de tre sista filmerna blev mer och mer obegripliga.

Hur blev det så? Hur hamnade dom där? Vad är dom ute efter? Den typen av frågor dök upp allt mer när jag såg The half-blood Prince, och The Deadly Hollow 1 och 2. Och – vad i hela friden säger de? De mumlar ju bara rakt ner i polokragarna – oavsett om de har nån polokrage eller inte.

Nu kan jag säga så här, och det är förstås bara mitt tyckande: filmerna är i stort sett bara ett synopsis av boken ifråga. Men det är inte så konstigt egentligen. Den här tar alltså 29 timmar för Spephen Fry att läsa, och han läser inte långsamt, och 2 tim 18 min är den som film. Så! Vad tar man som filmmakare med, och vad utesluter man? Inte lätt.

Egentligen borde jag så snart som möjligt se första filmen igen, och jämföra med vad jag tycker om den kontra boken. Är det lika stor skillnad däremellan, som här i bok fem? Jag har en känsla av att det möjligen kan vara så, eftersom jag upplevde de första filmernas handling lättare att hänga med i.

Man får en helt annan syn på karaktärerna också. I filmerna pappfigurer, i böckerna personer. Okej, jag hårddrar det lite, men mest för att markera att det faktiskt är skillnad. I böckerna är personerna genomgående mer komplexa, med bakgrunder som gjort dem till det de är och kanske allra tydligast märker jag det på Harry.

I mina ögon är filmernas Harry mest en tyst tråkmåns, en mesig wimp, som plötsligt lyckas med nåt. I böckerna är han egentligen inte särskilt sympatisk. Rätt arrogant, självrättfärdig och envis. Men betydligt mer ”normal” trots allt! En grabb med den bakgrunden, som vuxit upp i ett hem där han inte är önskvärd – kan han bli så mycket annat? Det skulle väl vara helt knäckt och kuvad i så fall. Och det är ju en himla tur att han inte blev det! Men han är ju också stark och godhjärtad och lojal mot sina vänner. Jo, man gillar honom i boken, bland annat för attt man förstår honom!

Och nu har jag laddat ner bok 6 i serien så jag kan lyssna på den även offline. Harry Potter and the half-blood Prince. Tjugo timmar och 30 minuter har jag nu framför mig med Stephen Fry som uppläsare. Härligt!

Och givetvis är det på Storytel jag lyssnar!

Annonser

Äntligen!

12

Så har jag då äntligen läst ut Stephen Kings ”Knackarna”. Tog de sista ca 140 sidorna i söndags. Boken är bra! Spännande! Lättläst! (Ska jag säga som ändå tog så lång tid på mig.)

Jag har märkt att jag gärna läser Kings böcker, men filmatiseringarna kan vara för jobbiga. Även om filmatiseringarna i allmänhet är jättebra, helt klart, har trots allt sett ett antal, så blir det äckliga, det blodiga, det skrämmande, ännu mer äckligt och blodigt och skrämmande när man ser det på en film.

Snacka om monstruösa monster! Har till exempel sett både Dreamcatcher och The Shining, och jag läser dem gärna men drar mig för att se flera. Trots att jag har några här i nån mapp på hårddisken. Rose Red och Storm of the century vet jag bland annat. Och The Stand. Men den är ju inte en skräckfilm på samma vis som The Shining eller Dreamcatcher.

För allt han skriver är inte äckelskräckisar med monster, blod eller vampyrer. The Green Mile är till exempel en fantastiskt bra och gripande roman som också är filmatiserad. En svart man, spelad av Michael Clarke Dunkan, blir (felaktigt) anklagad för våldtäkt och mord på två barn och ska hängas. Tom Hanks spelar fängelsevakten, och medan tiden går mot stunden då fången ska föras längs den gröna milen mot galgen, får vi tittare uppleva både vad som händer nuet där, och vad som hänt som lett fram till anklagelsen och fängslandet.

Det var så länge sedan jag såg den, att jag inte minns om han blev friad på slutet av berättelsen eller om han blev hängd. Men vakten, och vi, vet att han varken våldtog eller mördade. Istället får vi veta att han hade ”a mysterious gift” som det uttrycks på IMBd.

På det hela taget! Visst får jag liksom en film i huvudet när jag läser, alltid, men jag gör inte de äckliga blodiga sekvenserna mer äckliga och blodiga än nödvändigt. ”Jaha! Där var skräckscenerna!” uppsnappar jag. Och så läser jag vidare. För det är ju också spännande! Ska han, ska hon, ska de där KLARA SIG!!! Och en del gör det – andra inte!

När jag så smått började kunna läsa igen efter utbrändheten, var det faktiskt Stephen Kings böcker som lyckades fånga mig, som jag klarade att läsa och fortsätta kunna koncentrera mig på ända till slutet..

Så vad ska jag nu läsa? Hmm…

Roliga saker händer…

När jag kom tillbaka hem till Helsingborg för ett år sedan – efter 11 år i ”exil” – så blev jag lite besviken på biblioteken! Stadsbiblioteket mitt i stan fanns ju förstås kvar, men otroligt mycket böcker hade rensats bort, ja hela ämnesområden var borttagna, och det som är roligt med bibliotek är just att man kan gå där och botanisera bland utbudet. När det gällde skönlitteratur så upptar det synbarligen samma yta/volym som förr – såvitt jag kan bedöma utefter teflonminnets kapacitet, men det finns inte det där området där man kan hitta t.ex något om biologiska klockor, om kost och hälsa, om.. man skulle väl i stort kunna kalla det för populärvetenskap! För att bara ta ett exempel.

”Mitt” stadsdels bibliotek där jag tillbringat oerhört mycket tid förr, fanns inte ens kvar i sina gamla lokaler! Den nya lokalen, i samma byggnad men med ingång från vägen istället för från baksidan, var betydligt mindre och  – HADE KNAPPT INGA BÖCKER ALLS! Enligt mina mått mätt alltså!

Där finns den hel del barn- och ungdomslitteratur, en vägg med vuxenlitteratur, och sen tidskrifter och – alltså… jag vet inte riktigt! Jag bara tänkte första gången jag var där – vart har BOKbiblioteket tagit vägen!!!

Jag kan förstå utrensningen. Dels har vi det faktum att internet och läsande via nätet på olika sätt har ökat kraftigt bara under det senaste decenniet, det finns ju också oerhört mycket mer E-böcker nu. Det går förstås fortfarande att beställa vanliga böcker och låna, även om det då kan vara fråga om fjärrlån. Och då måste man ju veta vilken bok man vill låna! Man kan liksom inte bara gå och strosa bland bokraderna och plötsligt hitta nåt som verkar intressant.

I och för sig KAN man göra det bland skönlitteraturen på stora biblan i stan. Men risken är då att man hittar så mycket spännande och lockande att man nästan dignar under bördan.

Men vem har sagt att (läsar)livet ska vara lätt?

MEN! Biblioteken har så mycket mer! Föreläsningar har väl funnits sedan lång tid tillbaka, men det finns så otroligt mycket mer nu! Åtminstone upplever jag det så. Det finns massor av möjligheter att komma ut och träffa folk på. Det finns: föreläsningar, evenemang och en del kurser, t.ex. i datateknik. Det finns massor för barn och ungdomar, och för oss vuxna finns det bland annat språkcafé, stickcafé, bokcafé, Café Välkommen, (mycket kaffedrickande här), målarkurser, meditation…

Alltså! Jag kan nog inte få med allt här utan att mer eller  mindre skriva av vad som står på bibliotekets sida! Och det tänker jag inte göra.

I tisdags gjorde jag i alla fall något väldigt roligt och trevligt! Jag stack iväg till det som heter Café Välkommen! Och det var helt underbara 4 timmar jag befann mig där!

Café Välkommen vänder sig till kvinnor – i alla åldrar, och från alla tänkbara kulturer och religioner. Man kan sticka, virka, måla, läsa, se på film – men framför allt är grundtanken att träffas för att prata och ha en stunds härlig gemenskap tillsammans. Och det finns många idéer om vad vi mer kan göra.

Men inte bara det! Här kan man lyssna på föreläsningar i olika ämnen. Filmerna som man ibland ser är inte action eller bla-ha bla-ha komedier, utan sådana som kan ge kunskaper om t.ex samhället, om hälsosam  mat, livsstil m.m.. När jag var där rullade bland annat Mandelmans på skärmen. På fredag eftermiddag är det anordnat en guidad tur på Dunkerska. Har inte bestämt om jag ska vara med på den eller inte.

Efter att ha blivit visad runt i den ljusa, trivsamma och ganska stora lokalen hamnade jag vid det stora bordet i ett av rummen. Där satt vi sedan nåt tiotal kvinnor med olika bakgrund och fikade och pratade. Presenterade oss för varandra lite kort. Så roligt och så intressant! Sen plockade vi fram pannåer och färger och till min egen stora förvåning lyckades jag skapa en liten målning i acryl. Brukar ju ha bilder i huvudet ibland men då är det ju foton som jag fixar med i datorn för att få en bild. Här var det händerna som skulle jobba. Utan nån förebild, Utan någon idé. Så jag visste inte hur jag skulle få till det eller vad det skulle bli. Om än något.

En tjej brukar fotografera mycet, och tog bilder av oss med en snygg spegelreflexkamera. En Nikon tror jag. (Vill ha! Vill ha!) Några tog fram sina stickningar. Flera av oss målade. Akvarell färg eller acryl. Så småningom gick en tillbaka till sin symaskin. Och hela tiden var det så där riktigt skön stämning.

Jag längtar till nästa tisdag.

Men sen jag jag göra annat också! Spissar på målargruppen på måndagarna. Meditationsgruppen… Det finns en Dans för Hälsa på söndagseftermiddagrna. SS ska hålla en föreläsning, tror det var nästa onsdag kväll… Och Café Välkommen har börjat ha öppet även på torsdags eftermiddagarna. Men då krockar det lite med min vanliga torsdagssammankomst… hmmm… kan man klyva sig?

Jag kan uppenbarligen fylla de flesta av veckans dagar med någonting. Och bara ett fåtal av tillfällena krockar med det där att jag lämnar eller hämtar dottersonen i Ängelholm på eftermiddagarna. Men han är nog snart klar med sitt körkort. Hoppas jag.

Apropå böcker…

7

Det var förfärligt så lång tid det tar mig att läsa Stephen Kings ”Knackarna”! Den är ändå bra! Och inte alltför många sidor. Bara 839. Nåja, bara och bara… Men jämfört med hans ”Under the dome” på ca 1200 sidor (i den upplagan jag läste den), så är ju Knackarna inte så farlig. Men ingen av dem är ju direkt nån man läser liggande i sängen.

Dessutom är Knackarna mer lättläst än Domen, tycker jag, så jag kan inte skylla på det. Ska väl i och för sig inte jämföra alls med nån annan roman av King. På det stora hela är alla bra. Bara mer eller mindre bra. Men det är ju beroende av smak och tycke förstås. Allra mest tycker jag om den långa Fantasy-berättelsen om Revolvermannen och Det Mörka Tornet.

Att det går långsamt att läsa Knackarna beror inte på att det går trögt med själva läsandet. När jag väl sätter mig med boken uppallad i famnen kan jag lätt klämma 100 sidor eller mer. Kruxet är väl snarare att jag inte sätter mig med boken tillräckligt ofta, tillräckligt nära i tid. Vilket i sin tur beror på att jag även gör annat. Lyssnar på böcker, till exempel.

För närvarande håller jag på med Harry Potter igen. Har i mellantiden testat flera andra böcker men inte fastnat av olika anledningar. Bland annat för att jag inte fixar att lyssna på alla uppläsare. Men Stephen Fry som läser Harry Potter-böckerna är genial! Och Johan Svensson som läst in Kings trilogi om Mr Mercedes, är också suverän som uppläsare. Men det där ämnet kan vi ta en annan gång. Just nu är det Harry Potter som gäller. Tjugonio timmar med del 5, ”The order of the Phoenix” går lätt att svälja 2-3 timmar i sträck av. Det är bara städ och disk som blir lidande.

Fyran – ”Harry Potter and the goblet of fire” – hamnade jag inte i nån lyssnarbubbla med. Hade jättesvårt att koncentrera mig på den. Försökte flera gånger. Tråkig! Faktiskt! Även filmen är den tråkigaste av de åtta. (Sexan, sjuan och åttan är de obegripligaste. Dessutom pratar man inte i de filmerna, man mumlar. Tänk att man ska behöva ha textat bara för att skådespelarna inte kan prata tydligt!)

Dottersonen berättade för övrigt att han hade hoppat över att lyssna på fyran, för att han tyckte filmen varit så tråkig. Just då tänkte jag inte på det, men nyligen när jag själv försökte lyssna på den och mindes handlingen från när jag såg filmen, så håller jag med. Fyran fångar inte! Åtminstone inte oss två…

Men man måste ju ingenting i lyssna/läsa-bok-världen så visst kan man hoppa över en och annan. Men jag hoppas hänga med på inte bara femman till slutet, utan även de två sista böckerna om Harry Potter. För de där sista tre filmerna tyckte jag var inte bara blev allt mörkare och dystrare, det var svårt hänga med i handlingen.

Men eftersom man får betydligt mer av handling i böckerna än i filmerna, så förstår man ju också bättre hur och varför saker och ting utvecklar sig,  rent generellt får man mer i sig av den skrivna texten. Så det ska bli intressant fortsätta lyssna på även de två sista böckerna. ”Harry Potter and the Half-blood Prince” samt ”Harry Potter and the Deathly Hallows”

Vad det sen blir för böcker valda har jag inte en susning om nu. Och dessutom är bokhyllorna fyllde med en hel vanliga fysiska böcker, som jag suktar efter att läsa! Dygnet borde ha fler timmar!!!

Spänning

13

Riktigt bra tycker jag den här trilogin av Stephen King är.
Mr Mercedes, Den som finner och Sista vakten. I den ordningen.

Man kan läsa en, vilken som, och få en bra berättelse, men helt klart tjänar man på att läsa hela trilogin. Eller som jag – lyssna på!
Just nu är jag nästan exakt halvvägs genom den tredje delen. Och spänningen stiger.

Visserligen är det en kriminalare, men en kriminalare skriven av Stephen King är ju inte riktigt detsamma som nån annans kriminalare, och det märks allt tydligare ju längre fram i handlingen man kommer. Och det är väl därför man läser Kings böcker, antar jag. För det där extra!

Vad den handlar om? Vad kan en roman om en pensionerad kriminalkommisarie handla om?

Tja! Betydligt mer än om ett eller ett par mord, i alla fall. Läs själva! Eller lyssna! På Storytel, där Johan Svensson är en mycket bra uppläsare.

Goda råd är inte dyra

 

Robin Sharma ger i sin bok ”Vem gråter vid din grav” i kapitel fem rådet att skriva dagbok.

”… att skriva dagbok varje dag är något av det bästa du kan göra för din personliga utveckling. Om du skriver ner både vad du har upplevt varje dag och vad du har lärt dig av det, kommer du att bli klokare för varje dag som går. Du kommer att utveckla en självmedvetenhet och göra färre misstag.  …  När du skriver dagbok får du möjlighet att regelbundet samtala på tu man hand med dig själv.  …  din personliga dagbok blir en privat plats där du kan tänja på gränserna för din fantasi och definiera dina drömmar…

Inom den medicinska forskningen har man till och med upptäkt att så lite som en kvarts dagboksskrivande per dag kan förbättra hälsan, stärka immunförsvaret och ge en mer positiv livsinställning. Om ditt liv är värt att fundera på, är det värt att skriva om. Glöm inte det.”

Så man kanske ska ta det här skrivandet lite längre… lite djupare… lite mer…

 

Gamla godingar

10

Eller kanske jag ska kalla det för Nostalgi, även det här inlägget?
Hur som! Gamla böcker blir inte dåliga bara för att det publiceras nya stup i kvarten.  Eller hur?

De här böckerna har jag haft i bokhyllan förr, och i dag hittade dem på Röda Korsets Second Hand. Först hade jag tänkt gå på Erikshjälpen, men det var så många bilar utanför och folk som vimlade, att jag bara schwishade förbi på bajken. Dessutom tar dom 30 kr styck för inbundna böcker, medan RK bara tar 10. Ett bra argument, tycker jag, även om 30 kr för en bok inte heller är dyrt.

Faludis ”Backlash” hade jag på hyllan i många år, men läste den aldrig.
Undrar hur det blir nu?

”Liftarens guide…” har jag läst hur många gånger som helst. De i pocket gick faktiskt sönder till slut. Jag har en samlingsupplaga med de fem delarna som pocket, men köpte den här eftersom den var inbunden. Trots att den bara har med de fyra första delarna.
Jag hade en gång i tiden en inbunden variant på engelska, med fem + en del, och jag måste ha varit en idiot som gjorde mig av med den. Men den var förstås stor och klumpig.

Stephen Kings böcker sparar jag på som sagt var, och idag fann jag ”Rasande Rose”. Den var en av de första av Kings böcker som jag läste. Allra först läste jag ”Jurtjyrkogården”, och en annan av de tidiga var ”Stark”. Sen kommer jag inte ihåg i vilken ordning jag har läst dem.

Men storfavoriten är och förblir den långa berättelsen om ”Det Mörka Tornet”. Varför hittar man bara den första delen, ”Revolvermannen”, som inbunden? Berättelsen om Tornet är snarare en Fantasy. Inte nån skräckis. Även om det finns en del skrämmande scener också, förstås. Men stilen och innehållet i stort är Fantasy.
Det som är lite kul med King, är att det i en roman kan dyka upp företeelser och eller personer från andra av hans romaner. I ”Tornets” femte del, Vargarna i Calla, dyker till exempel plötsligt prästen från ”Staden som försvann” (Salem´s lot) upp och är med i handlingen. Vad var det nu han hette? Jo! Fader Callahan!

Isabel Allende är strålande! Eva Luna är min favorit, även om Andarnas hus också är väldigt bra.

En doft av apelsin har jag också läst tidigare, liksom Harris roman Chocolat. Vad den anbelangar så är ju romanen långt bättre än filmen. Men så är det ju ofta.

Cobbold Hjörnes böcker gillade jag också. Fick för ett tag sedan tag på ”Guppies till kvällsmat” och nu alltså denna. En förtrollad vardag. I min boklista arkiverar jag dessa under ”Feel-good”

Grottbjörnens folk fick ju nästan en nördstämpel på sig på den tiden det begav sig. Och vissa läste den för att den innehöll sex. ??? Jo okeeej! Men att läsa den för sexets skull är ju löjligt! De allra flesta sidorna har inte ett dugg med sex att göra. Mer än sidorna 6… 16… 26… 36… 46… 56… 60… 66… OOOOOOHOOOOOO!!!! Sidan 66! inte mindre än två stycken!!! SÅÅÅÅ sexigt!!!

Jag läste alla Auels böcker på den tiden. Då de var relativt nya. Tyckte bäst om Grottbjörnens folk och Hästarnas dal. Tyckte sämst om Nionde grottan. Kom det ut nån mer bok om Ayla och Jondalar efter den?

Stod också och dreglade över fem Dan Brown-böcker, men där backade jag. Åtminstone för idag. Cykelkorgen var full vid det här laget.

Och nej! Inga recensioner från mig! Jag bara älskar att se min bokhylla sakta fyllas igen. Nytt och gammalt blandat. Så som det ska vara.

 

Böcker

2

Har just lyssnat färdigt på Stephen Kings ”Mr Mercedes”.
Det tar tid att lyssna, likaväl som att läsa. Man gör det inte 15 timmar och 13 minuter i ett sträck. Men de sista timmarna lyssnade jag på i kväll utan nåt nämnvärt uppehåll. Spännande! Säger bara det.

Börjar som en ”vanlig” polisdeckare, men det finns väl aldrig nåt som är riktigt vanligt i Kings böcker. Och det är väl därför vi läser dem. Eller lyssnar på dem. Det värsta är kanske, att man börjar undra om man själv någonsin…  definitivt inte nödvändigtvis skräck i olika former.

Tänker fortsätta med del två i trilogin om den pensionerade kommissarien Bill Hodges, ”Den som finner”. Den finns också tillgänglig i svensk översättning på Storytel. Liksom del tre, ”Den sista vakten”.

Så nu har man att lyssna på ett tag framöver!.

Undrar om jag nånsin kommer att skriva nån roman igen…
Jag hoppas det, vill det, men känns fortfarande alldeles tomt i huvudet
Skönt man kan läsa numera i alla fall. Och lyssna! Och skriva på bloggen.
Alltid något! En bit på väg! 😀 

Håller ju också på med att läsa Knackarna. Av samme författare. En fysisk bok av så kallat tegelstensformat. Större än så, skulle jag vilja påstå, men tyngden känns väl som något i den stilen. Inte direkt lämpad att ha med sig i sängen på kvällarna. Men blir också mer och mer spännande för var sida som vänds. Är nästan halvvägs…

 

Att läsa eller lyssna

Nästan som en drog är det, att ha Storytel, och jag mer eller mindre slukar den ena boken efter den andra.

Jag har bland annat lyssnat på de tre första Harry Potter-böckerna med Stephen Fry som uppläsare, men när jag försökte lyssna på bok fyra – The goblet of fire – kunde jag inte koncentrera mig. Kände att jag ville ha nåt som lästes på svenska OCH som är spännande.

Efter en kortare stunds sökande bland tipsen dök Dan Browns namn upp, och jag tänkte att det var så länge sedan jag läste någon av hans böcker att det kunde vara intressant att testa vad jag tycker nu om dem. Frågan var bara – skulle jag ge mig på nån av de nyare som jag inte läst tidigare, eller skulle jag börja om från början? Även om Robert Langdon tycks vara med i flera (alla?) så har jag inget minne av att man är tvungen läsa dem i nån speciell ordning. Men för att vara en smula konsekvent – börja med Da Vinci koden!  Har läst den tidigare åtminstone en gång, samt sett filmen två gånger, men skulle nu alltså lyssna på den.

Egentligen borde jag inte börjat med DaVinci koden, inte om jag verkligen hade velat ”börja om från början”.  Men just då i valögonblicket hade jag inte koll på vilken av romanerna som kom först. Och av någon anledning iddes jag tydligen inte googla på det heller…

Men så här är det:

  • 1998 – Gåtornas palats
  • 2000 – Änglar och demoner
  • 2001 – I cirkelns mitt
  • 2003 – Da Vinci-koden
  • 2009 – Den förlorade symbolen
  • 2013 – Inferno
  • 2017 – Begynnelse

Så det blev att jag valde det jag valde – och fastnade omedelbart! Boken ÄR spännande, och det att han har med lite onödigt detaljerade beskrivningar som inte förefaller ha nån särskild betydelse för handlingen, och som stoppar upp tempot en smula – det gör inget. Så mycket stoppas det inte! Men tänker emellanåt: Måste han beskriva utseenden så detaljerat? Måste vi få en hel guide-information från olika muséer inklusive Louvren? Ja, ni förstår nog.

Däremot måste jag säga att hans ”information” när det gäller religiös symbolism, kryptologi med mera är oerhört intressant att läsa. Men så tycker jag ju att de ämnena är oerhört intressanta även annars.

Hur som, så försvann tre timmar väldigt snabbt även om jag tappade koncentrationen ett par gånger och fick backa bandet. Så att säga. Men det var mitt eget fel. Jag började kolla bloggen vid nåt tillfälle, och mejlen en annan stund. Till slut laddade jag ner boken till offline-läge på iPhonen och gick ut på en promenad. Inte så lång, men det är nog en bra idé att göra det dagligen. Promenera och lyssna! Inte enbart för den extra motionens skull i sig, utan även för att inte hela tiden sitta och lyssna. Man kan inte göra något som ger ljud ifrån sig eller upptar ens tankar på annat medan man lyssnar på en bok.

Och det är egentligen väldigt skönt.

Försöker ta mig samman…

… och få nåt gjort.
I och för sig så har jag gjort både ditten och datten här hemma och runt ikring, men jag har inte skrivit nåt. Inte bloggat ett dugg. Nånstans. Inte gjort nån bild till Words & Pics. Ingenting.

Men jag börjar så smått få ordning på lägenheten, trots ett optimistiskt gardininköp som blev helt fel, fel, fel, och jag frossar fortfarande i att lyssna på böcker.

Jag varvar böckerna om Harry Potter med annat, så nu efter tredje HP, Fången från Azkaban, lyssnar jag på ”Vägen till Sugar Maple Inn” av Louise Miller. Det är onekligen en bra bok. Välskriven, lugnt berättartempo, bra språk…

Men jag fastnar inte. Jag lyssnar, och fortsätter lyssna! Men fastnar inte.

Inser att den här typen av Feelgoodromaner – omslaget påstår att det är en feelgood-roman – inte är min grej! Det händer ju ingenting!!!
Vidare inser jag, och minns vad jag lärt mig tidigare, på den tiden jag verkligen skrev, att man ska skriva sådant som man själv vill läsa! Och jag vill ha lite mer action! Fantasy! Spänning! Science fiction! Gärna nåt roligt, nåt som får mig att skratta! Men inte bara nåt som sakta och stilla utspelar sig en nån liten by nånstans. Vilket inte är riktigt vad jag menar heller. Handlingen kan visst få utspela sig i en liten by nånstans. (Så vad är det jag själv har skrivit, och skriver när jag väl skriver? Det tål att tänka på.)

Jag har lite svårt förklara vad det är jag menar, och trots allt så har jag läst såväl Marian Kayes som Fay Weldon som andra författare med liknande teman, likväl som det som när det gäller film, rubriceras som ”drama”.

Men! Alltså! Jag vill bara ha lite mer… ”voooommm”! Utan att det för den skull behöver vara á la King eller Koontz.

Apropå film för resten, och det som kan gå under beteckningen drama, såg jag nyligen på Netflix  ”The Dressmaker”. En australiensisk film som visserligen utspelar sig i en liten stad, har ett lugnt berättartempo, men som fullkomligen kokar av spänning under ytan och har ett WOFFF som slut. Utan att för den skull vara en thriller. Fem stjärnor från mig!

Och just thriller är kanske inte det jag väljer i första hand heller. Möjligen som bok, men sällan som film. En massa skjutande och blodbad är inte min grej, Då är det ingen spänning längre. Bara extremt våld. Och det gillar jag inte.

Frosseri

Mitt frossande i ljudböcker kan jag bara tolka på ett sätt. Jag är utsvulten på böcker. Visserligen har jag successivt kunnat läsa mer och mer, men det kan inte jämföras med det antal böcker och det antal timmar som jag tidigare lade ner på läsning. Tänk vad utbrändhet kan göra med en människa.

Igår lyssnade jag färdigt på ”Väktare”, och idag har jag lyssnat ganska många timmar på Stephen Kings ”Att skriva”. Jag har läst den tidigare, men det är ganska många år sedan, och jag hade glömt där var så mycket självbiografiskt från hans barn- och ungdomsår. Ungefär första tredjedelen handlar bland annat om hans uppväxt.

Resten av boken handlar om skrivandet, om de verktyg man behöver och viktiga saker att tänka på. Han ger även exempel och förklaringar till dem. Det är så inspirerande att jag vill sätta mig ner bums och börja skriva igen.

Men jag är trött nu! Efter drygt sex timmars lyssnande, och samtidigt försöka få ordning på möbleringen i köket och mixtra med bokhyllor, känner jag mig nu mest sugen på middag och en film.

Medan jag lyssnade på Stephens visdomsord kom tanken att säga upp abonnemanget på Netflix. Jag spenderar alldeles för mycket tid där, och jag har ändå mängder av filmer på hårddisk och DVD. Men samtidigt tänker jag,att jag mycket väl kan ha kvar Netflix och istället skärpa till mig när det gäller hur mycket jag tittar. Jag har ju inte allt jag vill se på lager här hemma.

Jag har också en drös med böcker på bokhyllan på Storytel som jag ska lyssna på efterhand. De resterande fem Harry Potter-böckerna; Lee Harpers ”How to kill a Mockingbird”; ”Watership Down” (Den långa flykten) av Richard Adams; ”Färjan” och ”Hemmet” av Mats Strandberg; ”Vägen till Sugar Maple Inn” av Louise Miller… och mängder av andra jag sett finns som jag är lockad att lyssna på.

Och så de fysiska böcker som jag fyller min högst påtagliga bokhylla med. Vilken jag nu alltså försöker få ordning på… förutom ommöbleringen i köket.

Jodå! Jag var på loppis idag och fyndade böcker. Särskilt glad är jag över Steinbecks ”Vredens druvor”, Skulle vilja få få tag på fler böcker av Steinbeck. Till exempel: ”Of mice and men” och ”Cannery Row”. På svenska eller engelska, det går bra vilket som.

Jag har fastnat!

11

Hjälp…

Nej… alltså… det är inte så farligt. Inte farligt alls, faktiskt! För det jag fastnade i, är appen Storytel. Att lyssna på böcker är som en drog. Jag börjar lyssna – och kan inte sluta.

Är det en vecka jag haft appen? Nej det borde vara snarare två.
Dagarna går så fort att man inte hänger med. Men under den här tiden har jag i alla fall lyssnat på de båda första böckerna om Harry Potter, inlästa av Stephen Fry som läser helt underbart; en 4-timmars bok i genren ”tänk dig rik” och en kortare av samma typ; Fast vad jag vill är att: ”tänka att jag skriver riktigt bra romaner”. Tänka att min fantasi och idérikedom har kommit tillbaka till mig.

Jag sökte efter fantasyböcker och lyssnade på prov på några olika, men gillade inte riktigt hur de lästes. Bör kanske prova igen…

… och hamnade sen på Dean Koontz och lyssnar nu på ”Väktare”. Kommit halvvägs i den 17 timmar långa romanen. Kan knappt lägga ifrån mig iPaden och får inget annat gjort.

Farligt, farligt… men väldigt härligt!

Lyssna

”… att hennes fridfulla ensamhet skulle fortsätta…”

Citatet är från Dean Koontz bok ”Väktaren”. Kvinnan som blev stalkad av TV-reparatören. Ja värre än stalking, blir det ju så småningom.

Jag lyssnar på Stoytel och får inget annat gjort. Vilket i och för sig inte gör nånting. Har varit extra seg i dag med huvudvärk och lite knepig i magen. Gick egentligen igenom vilka fantasyböcker som kunde tilltala dottersonen. Hamnade så småningom på King och Koontz. Fastnade själv med  ”Väktaren”, med Einstein, den intelligenta godhjärtade retrievern, och de fasansfulla händelserna som löper genom romanen. Blandat med det som är gott. det som utvecklas i och kring personerna. Det är en bra roman, inte bara en skräckis vilken som. Jag har läst den tidigare…

Att vara ensam kan vara väldigt fridfullt. Att föredra ibland, faktiskt. Att strunta i disken och det där andra som skulle fixas. Att steka Krögarpytt för att slippa laga ”riktig” mat. Äta mackor på kvällen och så bara sitta där och lyssna. Städa kan jag göra en annan dag…

Att göra inget, är skönt.

Det händer saker här

Åtminstone inombords. Det borde antagligen hända saker ”utombords” också. Typ diska, städa, röja, ordna… alltså, där händer det inte så mycket. Har aldrig gjort. Lär aldrig göra. Särskilt inte när jag som nu lever ensam. I tvåsamhet har jag alltid skärpt till mig. Känns mer relevant då, dessutom. 😉 😀

Men det var inte mitt usla (???) städsinne jag skulle berätta om, utan om det där med att läsande och skrivande tycks ha börjat växa tills sig igen inom mig. Okej! Jag läser visserligen inte så mycket än som jag gjorde förr, men mer än jag gjorde för till exempel ett år sedan. Däremot har jag börjat bli nojig på böcker.

Köper på Second hand. På Erikshjälpen och Pingstkyrkans som är de bästa Second Hand butikerna i den här stan.
Jag skaffar mig böcker från iBooks och andra nedladdningsbara ställen, och jag drömmer om att fylla mitt bibliotek igen. Det synliga, det IRL som står på hyllor och samlar damm! Det elektroniska biblioteket är ganska så vidlyftigt redan. Jag hinner inte läsa i kapp.
Nu senast skaffade jag mig en del romaner av Anne Rice.  Vampyrberättelsernas mästarinna! Enligt mitt tycke i alla fall. Och såg häromdagen filmen ”Intervju with the Vampire” med bland annat Brad Pitt, Tom Cruise och Antonio Banderas. Suverän!

Och så har jag fått Storytel på hjärnan. Fick dela ett familjekonto med min dotter, och plötsligt har man suttit i flera timmar och lyssnat. För närvarande – om än inte i detta nu – lyssnar jag på Harry Potter, den första i serien: ”the Philosopher’s stone”. Den framförs av Stephen Fry och han är helt sagolikt bra. Jo, självklart lyssnar jag på den på Engelska.

Och jämfört med filmerna, som jag sett ett antal gånger, så är det här tusen gånger bättre. Och inte enbart för att man får hela berättelsen till livs, även alla de bitar, scener, stycken som inte finns med i filmerna! Alltså en bättre förståelse för berättelsen som helhet! Och jag älskar när jag nu redan i första boken känner igen de frön som kommer att gro längre in berättelsen. Alls inte fel att se om igen, och läsa om igen. Flera gånger!

Jag fullkomligen älskar det där mediet! Att lyssna på böcker och ha ett enormt bibliotek till förfogande!

Ja, och så det där med skrivandet! Det håller också på att bubbla upp mer och mer inom mig. Nu har jag några dagar suttit och sorterat mapp efter mapp med filer med gammalt skrivande. Det finns mängder med versioner och kopior på i stort sett allt jag skrivit inte bara under de senaste 12 åren utan även äldre. Jag känner att jag behöver få lite ordning på allt det där, så jag får bättre överblick på det jag har. Hittar också en massa utkast och idéer som jag kan göra nåt av. Och en del av dessa utkast förefaller kunna passa in i särskilt två av mina påbörjade romaner.

Åh! Det här känns så bra!

Och förresten! Jag städar ju faktiskt! Bland filer och mappar i min dator! HAHAHA! 😀

Jag har lagt en länk på bilden, men skulle den krångla så gå bara in på http://www.storytel.se

Apropå böcker och flytt!

Nåja, bilden är ju inte helt ny… 😉 😀

(P.S. Just detta var när jag var nyinflyttad i mögellägenheten i december 2013 – innan jag hade ens en aning om vad som komma skulle…)

Man tror så mycket

Jag, till exempel, trodde jag skulle ägna åtminstone en del av helgen åt att skriva. Så har det inte blivit. Istället har jag cyklat mig trött, legat på sofflocket, läst ut Franny & Zooey, och tittat på film. Okej! Jag har faktiskt städat lite också. Mamma kan vara nöjd. (Även om hon inte skulle varit det.)

Jo, jag var på Pingstkyrkans Secondhand i går, tittade på en jacka som jag bara kände var min, den var ”JAG!”, men hängde tillbaka den igen eftersom den hade en lukt som jag starkt misstänkte berodde på sköljmedel. Med en smula sorg i hjärtat, måste jag medge. Men hittar väl nån annan så småningom. Ny.

I gengäld kom jag hem med tre böcker. Gamla godingar, får jag väl säga. Två stycken av Anne Tyler, ”Den andre brodern” och ”Utan bagage”. Har läst båda tidigare och älskade dem. Dessutom fick jag med mig hem Stephen Kings ”Sömnlös”. Också den en gammal bekant.

Ibland ångrar jag att jag gjort mig av med så många av mina böcker i samband med de två senaste flyttarna. Hade bland annat de flesta av Kings böcker som jag samlat på mig under flera år. Å andra sidan tar de väldigt mycket plats och det blir tungt att bära kring på, även om jag älskar en hel bokvägg – skulle faktiskt vilja ha det.

Å andra sidan räknar jag med att stanna i den här lägenheten ganska länge…
Åh! Vete sjutton om jag ska börja samla igen, eller fortsätta rensa bort á la japansk renhet! Man kan trots allt låna mycket på bibliotek, och fynda på loppisar och second hand till billig penning. Och man kan utan dåligt samvete skänka tillbaka böckerna man läst.

Men allt man läser är ju inte direkt så det håller en som i ett skruvstäd till sista sidan. Tänkte ta mig igenom James Joyce ”Odyssevs” men jag ids bara inte lägga ner så mycket tid på den som skulle krävas. Salingers ”Räddare i nöden” som jag nyligen läste i original, ”Catcher in the rye”, är onekligen bra, men kändes inte lika fängslande som jag mindes det. Men bättre på engelska än på svenska, tycker jag. Sneglade lite här och där i den svenska upplagan…

Franny & Zooey – också av Salinger – var… hmm… välskriven! Onekligen! Jag menar det! En fascinerande tidsbild från mitten av femtiotalet och en tämligen välbeställd medelklassfamilj. Flyt var det också på texten. Så välflödande text faktiskt, att jag var tvungen lägga ifrån mig boken med jämna mellanrum för att andas.
Mamman var helt fruktansvärd! Och som personerna röker hela tiden i Salingers böcker! Åtminstone i de här två! Men jag hade gett mig den på att läsa båda och det gjorde jag.

Antagligen är jag orättvis i mina tankar om de här romanerna. Salinger och Joyce är trots allt de de är (okej – VAR), och böckerna räknas som klassiker. Men kanske jag helt enkelt inte är på rätt humör för närvarande för att fördjupa mig i dylik verbiositet. Och de är ju inte dåliga! Det tycker jag inte! Bara jobbiga att läsa. Joyce bok som mest av allt tycks bestå av de respektive huvudpersons tankevärldar – jodå, jag försökte ta mig igenom Molly Blooms nattliga funderingar – och Salingers ordblomster som sträcker sig och slingrar sig som lianer i en djungel.

Så nu har jag börjat läsa Anne Tylers ”Utan bagage”. Trevligt flyt. Härlig författare. Alltid gillat hennes böcker.

Nu ska jag äta äppelpaj och fortsätta mysa i soffan.

Tedags för frusna själar

Dessutom regnar det.

Men det kan faktiskt vara skönt! Jag har inget jag ska göra nån annanstans, och regnet gör att jag kan släppa känslorna av vill, borde och måste.

Vill, för att jag älskar och mår bra av att ge mig ut på cykelrundor. Borde/måste för att jag strävar efter att må bättre, få bättre kondition, ork och rörlighet – och helst också att över tid bli smalare och lättare.

Men ibland är det också väldigt gott att bara drälla omkring hemma, inomhus. Och – om och när vädret tillåter det – sitta på uteplatsen.

Hur som! Idag blir det nog en heldag inomhus.

I går hamnade jag i alla fall i soffan med en bok. Somnade förstås först men sov lyckligtvis bara nån halvtimme-trekvart. Sen läste jag ett kapitel ur Carlos Castanedas ”The teachings of don Juan – a yaqui way of knowledge”. Den första boken i den serien.
Har läst den en gång i tiden på svenska, och hade till och med fem-sex av böckerna som pocket. Men de försvann på vägen genom livet och när jag för ca två-tre år sedan sökte efter dem, hittade jag dem bara på nätet, på engelska. Men det går ju bra det med. Och fick tag på nästan alla delar så nu står det åtta i bokhyllan och ligger en på soffbordet.

Men eftersom typsnittet är en smula småttigt och kapitlen ganska långa är det lite trögt att läsa, så jag plockade efter det där kapitlet fram laptopen och öppnade iBooks. Har en del utdrag av böcker liggandes där som väntar på mig. Vad jag landade med i går var en bok jag för ett bra tag sedan blev tipsad om via K. M. Weilands podcast – Helping writers become authors. (Vilken jag inte har lyssnat på på evigheter…) Men boken ifråga lånade jag först hem som e-bok från bibblan – i svensk översättning – och fullkomligen ÄLSKADE!

Författaren heter Cheryl Strayed och boken heter ”Wild” eller helt enkelt ”Vild” på svenska. Finns hos Bokus och AdLibris både på svenska och engelska samt även på iBooks. Förstås! Där jag alltså har ett utdrag på engelska. Så nu är jag lite i beråd här om jag ska köpa den på engelska eller svenska, men det blir nog på engelska. Det är ändå nåt speciellt att läsa en bok i original, när man nu ändå kan språket.

Hur som, blev jag alldeles tagen av den och i stort sett sträckläste. Och kände nu när jag började läsa utdraget att jag helt enkelt vill ha den, vill kunna läsa den fler gånger om jag känner för det.

Men varför som digital bok och inte som IRL? Tja, det kan jag nog inte svara entydigt på. För att e-böcker av varierande slag inte tar upp nån fysisk plats? För att man kan ha den med sig vart man än går? Läsa på iPhonen, iPaden och nån av datorerna?

Men tänk om hela den tekniska utvecklingen rasar ihop? Om allt vad IT och Internet heter kraschar? Då kan man ju inte läsa sina e-böcker!
Tja! I så fall har man nog helt andra saker att tänka på och ägna sig åt än att läsa. Över huvud taget.


Här är den officiella beskrivningen av Vild.

När Cheryl Strayed är tjugotvå år rasar hennes liv samman. Hennes mamma, som bara är drygt fyrtio år gammal, insjuknar oväntat i en agressiv cancer och avlider hastigt. Hennes ursprungsfamilj, brodern, styvfadern, splittras och tappar sakta men säkert kontakten. Cheryl flyr vardagen och sin man, inleder affärer med en rad olika män varav en är narkoman och snart går också hon på heroin. Hennes äktenskap kraschar naturligtvis. På några få år har hon förlorat allt. Framför allt tron på sig själv. Men någonstans i en spiral som bara pekar neråt föds idéen om att under tre månader lämna allt och ge sig ut på en vandring från Mexiko till den kanadensiska gränsen. Leden heter Pacific Crest Trail, är knappast mer än ett streck på kartan och verkligen ingenting för amatörer. Vild handlar om denna livsavgörande färd. Cheryl går ensam genom snö och öknar, i för små kängor och med för tung ryggsäck, och möter skallerormar, björn och andra vandrare – de som blir vänner för livet, och de som vill utnyttja att hon är en ensam kvinna. Hon begår alla fel man kan tänka sig, men lär sig av misstagen och långsamt mognar insikten om att hon nog kan börja tycka om sig själv igen.

Mot alla odds kämpar Strayed på under den hundra dagar långa vandringen som först bryter ned henne, men gör henne starkare och slutligen hel igen. Vild är en drabbande skildring av en ung kvinnas kamp med sig själv.

Kan inte bestämma mig

10

En del av mig skulle vilja ha en hel vägg med bokhylla fullproppad med böcker! Det skulle i så fall vara väggen mittemot fönsterväggen. Den långa. Men det går inte! För det går (nog) inte att ha sängen nån annanstans än där.

Väggen mitt emot soffan är ett alternativ. Visserligen kortare vägg, men möjligt!

Största kruxet med hel bokhyllevägg över huvud taget, är att min nuvarande bokhylla helt enkelt ser ut som blääääää. Har Ikeas Ivar, som är praktisk på många sätt och som jag älskat i många många MÅNGA år, men som har gulnat och tråkat till sig nåt enormt. Särskilt mot den nya neutralt beige tapeten jag valde, ser både tapeten och bokhyllan sjaskiga och smutsiga ut. Så länge jag hade rent vita väggar såg det alltmer gulnade furuträet helt okej ut.

Funderar på om det går att åtminstone fräscha upp Ivar med vit lasyr.

Blev förälskad i den här på Mio

En annan del av mig funderar på att ha så där super spartant möblerat. Stoppa in de böcker jag har bakom dörrar, på ett eller annat sätt, och inte alls ha nåt som sträcker sig upp mot taket. Mer än lite tavlor då. Och inte alls samla på mig massor med böcker igen. För närvarande har jag inte särskilt många, bara ca 4-4,5 hyllmeter, och för en bokälskare är ju det som en droppe i havet.

Å andra sidan har jag lyckats fylla mitt digitala bibliotek med ganska många exemplar, ca 350 st tror jag, och det är ju väldigt praktiskt! Man kan ha med sig ett helt bibliotek vart man är går – så länge man inte glömmer iPaden, iPhonen eller MacBooken.

Men det ger inte alls samma känsla som att ha en hel vägg…

Å tredje sidan har jag inte råd med vare sig det ena eller det andra nu. Oavsett om jag vill köpa ny hylla eller nåt annat. Och bör inte ens köpa loppisböcker för närvarande. Sängen kostade min buffert, men det är den förstås värd. (Och fick precis sms om att den blir levererad först vecka 17.)

Men drömma kan jag!!! 😀 Och behöver inte bestämma mig! Bättre ta det efterhand.

Det här är en gammal bild, förmodligen från 2013,  som visar delar av en gammal Ivar. Hade också tre st 80 cm breda delar fulla med böcker längs en annan vägg.

Lägenheten på bilden här borde jag inte ha flyttat ifrån – inte förrän nu när jag kom hem till Skåne igen förstås – för efter den hamnade jag ju i det där mögelhelvetet. Undrar om jag fortfarande har mögeltoxiner kvar i kroppen efter den tiden? Pernilla tjatade alltid om att det aldrig går ur…! Nääää… så kan det väl ändå inte vara… Men det var onekligen under tiden i mögellägenheten som jag började må allt sämre i kroppen… suck… vad skulle jag över huvud taget i den stan att göra!!!

Ingrid

3

Var på Maxi idag och handlade grönsaker. Fick förstås ögonen på bokrean, där de har 30% rabatt på böckerna nu. Och så föll ögonen på den här, Ingrid Bergman’s ”Mitt liv”. Ska bli spännande att läsa den.


Och så här i marginalen skrivet;

Just nu håller jag på att läsa Richard Wolff´s självbiografi Rikitikitavi.
Har kommit lite drygt 100 sidor på väg i den och har svårt göra paus. Verkligen en sidvändare! Fullkomligen älskar den!

Eventuellt – om jag kan få mg att göra det – skriver jag lite om den senare. Det har kommit till mig en del tankar och reaktioner. Törs bara inte lova… är ju som jag är… 😉

Och det får jag lov att vara… ❤

Nästa loppis

5

Erikshjälpen!
Fräscha fina lokaler! Helmysig cafeteria! Knökafullt med folk! Ingen ”gammallukt” alls! Allt kändes rent och fräscht!
Men varför in i h-e kunde jag inte ta upp iPhonen och ta några bilder! TÄNKTE INTE ENS PÅ DET! Möjligen för att det var just knökafullt med folk, och min rygg var inte att leka med? Antagligen. Eller dålig o-vana…

I vart fall hade jag i alla fall tagit mig det trots regnandet. Tack och lov inte ösregn, då hade jag nog väntat till en annan dag, men ändå såpass att det krävde regnbyxor och regnjacka. Avskyr regnkläder, men ibland är det nödvändigt.

Hur som så hade ischias/rygghelvetet sett till att jag var tvungen ge mig ut, (det brukar lätta när jag cyklar) annars kanske jag hade övervägt att göra den här turen lite senare på dagen. Men tanke på mängden besökare alltså. Misstänker att de flesta ser till att komma hit när stället öppnar klockan elva.

Men som sagt! Jag kom dit (3,74 km), fick av mig regnjacka, handskar osv, och larvade in i butiken. SNYGGT!!!! Cafeteria till vänster. Böcker… väldigt stor bokavdelning efter vad det verkade! Sneglade däråt, tänkte ”sen!” och gled rakt igenom. Om man nu kan glida iklädd 3 lager på benen, kängorna, fleecetröja ytterst-överst, väska över ena axeln till den andra, och cykelkorg med regnjacka, handskar osv i ena handen.
Hamnade bland kläderna och ett leende växte fram. Och en vänlig själ till expedit hämtade en korg på hjul åt mig…

Ja det behöver man väl inte orda så mycket om! Det blev både en jacka och en kofta. Och bakom nästa hörn hittade jag en ny väska till mig. Hade behövt kolla upp jeans/långbyxor också, men sådant måste definitivt provas, och vem vid sitt sinnes fulla bruk sätter igång att prova benkläder när man har 3 lager på benen! Cykelkorg med regnjacka och så vidare…

Sen efter en sväng genom gardiner, överkast, prylar, teknik (vete fasen vad allt var för nåt egentligen, har glömt) lampor, hushåll – väldigt mycket glas och sköra saker – vände jag tillbaka till BÖCKERNA! Och det första ögonen föll på var:


img_2504Karen Armstrongs ”Historien om Gud”.
Och med tanke på att jag helt nyligen tänkt att jag vill läsa en och annan bok av Karen Armstrong, så var ju beslutet sekundsnabbt. I korgen med den.

 


fullsizeoutput_2900

Fick sen syn på Keplers ”Paganinikontraktet”
På den tiden jag var mer aktiv (host host), läste jag ju en del av det som skrevs om Kepler, men har aldrig läst nån bok AV Kepler! Så det ska bli spännande att ta reda på vad jag tycker om den boken!


img_2503

Douglas Coupland tänkte jag på så sent som härom veckan! Men inte just den här boken, ”Hej Nostradamus”,  utan ”Alla familjer är psykotiska”. Den skulle jag väldigt gärna vilja läsa om, ja helst även ha i min bokhylla. Har förstås läst den här också. Även om det var länge sedan. Minns hans skrivstil som smått skruvad, men också rolig. Me like!


img_2502

Richard Wolffs Memoarer ”Rikitikitavi”
Måste man ju bara ha. Ingen tvekan alls!

 

 


img_2501

Och så en underhållande lättläst ChickLit! ”Mellan Raderna” av Jane Green.
Jag har tidigare läst några av hennes böcker – också ganska länge sedan – men minns dem som välskrivna, ganska roliga bladvändare. Lite Marian Keyes över dem!


(Hoppas nu bara att det här upplägget med böckerna i en rad nedanför varandra inte ger sig ut på vandring. Har åtminstone lagt strecket emellan varje… PILLJOBB!)


…. och nu i eftermiddags efter lunchen började jag läsa ”Mellan raderna”. Sen somnade jag. Men inte på grund av bokens kvalitet. Den ska jag fortsätta med.

Och jag borde egentligen inte köpa böcker nu. Inte än! Jag borde vänta tills renoveringen är gjord, parkettgolvet på plats, och bokhyllan hopskruvad!
Men! So what!!!! Jag ska ha nåt kul innan dess!

För övrigt hörde målaren av sig att han skulle höra av sig i mitten/slutet på nästa vecka. (?!?) Innebär det att det blir målning och tapetsering i veckan därpå? Håll tummarna!

Men varför i hela friden måste folk envisas med att hälla stinkande parfymerat sköljmedel i sina kläder!!! Softlan och allt vad de nu heter de värsta. Tur att jag har tvättmaskin, och att inget jag köpte var i ull. DEN läxan har jag lärt mig!

Det är femtielva miljoner gifter i sköljmedel, förutom den vidriga astmaframkallande, kli-i-ögonen, ont-i-huvudet… STANKEN!
Parfym! HA!!! Vads sägs om att lukta friskt och rent istället?

 

Checkar av Framtid

5

Köper två böcker på Framtids loppis, men flyr snart därifrån. Lukten av gammalt överväldigar mig, ännu mer i avdelningen för prylar och pryttlar än i bokavdelningen av nån underlig anledning, och jag skulle inte vilja ha nånting.

Underligt att jag köpte böckerna ens. Beror väl på att jag, trots att det kanske inte ser ut så för närvarande, faktiskt är en bokmal.

Hade på cykelrundan sedan en vision om att ställa böckerna så där lite öppna, bladspretiga ute på bordet på altanen för att luftas, men inte långt efter att jag kommit hem började det vrålregna. Och först i går kväll, efter fyra dagar i min ägo, öppnade jag böckerna.

img_8625Först Alving. Luktar inte så det slår emot mig, men lite för mycket för att ägna den boken stunden före jag ska släcka och sova. Borde luftas – om det nu hjälper. Annars blir det läsa och göra mig av med efteråt.

En gång i tiden hade jag alla Alvings memoarböcker, och det är inte första gången jag önskar att jag hade dem kvar. Men när man måste rensa ut bland sina tillhörigheter, är nog det svåraste att välja vilka böcker man ska säga adjö till. Det finns andra jag också önskar jag hade behållit, men böcker blir väldigt tungt att kånka runt på när man flyttar, och jag har flyttat fler gånger än jag egentligen vill veta under de här senaste elva åren. Under hela mitt liv faktiskt…

Så compact living och böcker från iBooks och bibliotek är inte fel alls.

img_8627Atwood är okay, luktar nästan inte muggigt alls. Är ju betydligt nyare också, och jag känner att jag lätt skulle kunna försvinna in i den. Men inte just där och då, ögonlocken börjar falla ihop av sig själva. Istället, där och då, lägger ifrån mig glasögonen och båda böckerna, släcker lampan och somnar ganska snart.

Atwood har jag alltid gillat! Älskat skulle man väl till och med kunna dra till med. Och den här, Oraklet, har jag inte läst tidigare. Ska bli härligt att försjunka i den.

Ser fram emot en bokhelg.

 

Bokstavligt talat

Man bör hålla i sig ordentligt om man är utomhus nu. Åtminstone blåste det rejält tidigare idag, ca 20 sekundmeter i byarna sas det, och det sas också att det skulle blåsa ännu mer ikväll. Riktigt ruskigt väder skulle det bli.

Ja, inte vet jag! Har inte stuckit näsan utanför dörren ikväll mer än att jag gick ut till förrådet med de båda köksstolarna. Fick gå två gånger. Blåste inte bort. Tänkte inte ens på att det skulle blåsa vilt. Kanske gick jag i lä. Vem vet.

Fick iväg kuvertet till pensionsmyndigheten (not a bad thing to be a retiree).

Var med på sopplunchen på St Olof och pratade med både nya och gamla vänner. Hade ett par jättehärliga timmar. Trots att jag inte kunde äta den läckert doftande kycklingsoppan (grädde i) utan hade med mig egen sallad. Gick bra det med. Det viktigaste är ju faktiskt gemenskapen, inte vad man äter.

clip-art-handymanSpisfläkten skulle bytas i dag, men när jag kom hem var den gamla fortfarande kvar. Strax efter fyra mejlade jag vår ansvarige fastighetsskötare om det. Fick svar ganska snabbt, ett par mejl damp ner efter varandra, och slutkontentan var att de hade två nya reparatörer som kanske kände sig lite stressade av det nya, och den ene som skulle fixa fläkten hade missuppfattat uppgiften och bara bytt filtret. Som alltså hade bytts för tre veckor sedan av städbolaget. Som i sin tur skulle ha gjort rent hela fläkten och allt annat i lägenheten som inte hade blivit ordentligt flyttstädat. Vilket dom alltså heller inte hade gjort. Bara lämnat efter sig pölar av intorkat Jif i ugnen och lådan under.
Puuhhh! Hängde ni med på det där?

I morgon eftermiddag ska fläkten i alla fall bytas ut mot en ny, men jag är inte hemma då heller. Då är jag i Olof igen, men i mysgruppen! Prat och fika gruppen! Nya vänner gruppen! Sy och sticka gruppen (om man vill)! Yeah!!!

I övrigt har jag inte gjort särskilt mycket idag. Inte fysiskt i alla fall, mer än att jag cyklade till och från Olof. Blev inte ens 8 kilometer.
Lyssnade nån timme eller två på en bok av Neale Donald Walsh i serien Conversations with God. Närmare bestämt ”The New revelations”. Inspirerande. Och skönt att sitta så där – på en värmedyna – och bara slappna av och lyssna. Den finns på youtube om man vill lyssna, och jag har boken i bokhyllan om jag vill läsa den. Kanske vill det sen. Om jag bara blir klar nån gång med Bridgets Jones och hennes toyboy! (Var finns det roliga i den romanen?)

fullsizeoutput_1eab

Nu gäller det att hålla i sig

15

Jag har köpt en pappersbok. Visserligen en jag fann på Maxi till reapris, men likväl! En bok av papper, med pärmar och allt. Minns inte sist det hände. Har inte ens frossat i böcker från nåt loppis på länge. Inte i nån större utsträckning i alla fall. Inget som fyller en vardagsrumsvägg.

I och för sig har jag skaffat böcker från iBooks. Både gratis och såna jag betalat för. Men övervägande faktaböcker och en del klassiker. Har också lånat en och annan bok från biblioteket. Men på ganska många år har jag inte läst alls så mycket som jag gjorde förr. Till stor del kan jag utan lögn skylla datorn och Internet för det. Men största anledningen är utbrändheten. Kan man inte koncentrera sig på en text, så kan man inte. Och skrivandet försvann ju till största delen det också. Har inte riktigt kommit tillbaka det heller. Fantasi och idéer saknas. Men det kommer kanske när jag väl kommit på plats och landat ordentligt. Om det är nånting jag lärt mig under senaste dryga året, är att mental landning kan ta väldigt lång tid.

Och nu när jag flyttat, och ännu inte landat 😉 men väntar på att få målat och tapetserat så allt är en blandning av tomhet och röra, känns det ändå som om lusten att läsa har börjat spira. Så när jag i söndags strosade runt ett tag på Maxi och så småningom hamnade bland böckerna, fick jag den där härliga känslan man får när man köpt en kasse nya böcker och bara vill hem och sätta sig med dem och en mugg kaffe eller te och bara njuta.

Så, Bridget Jones, jag har börjat! Håller du så att jag forsätter? Början var väldigt rörig och rent ut sagt stressvimsig att läsa. Det har tagit sig lite nu, men kommer jag att läsa till slutet? Helmysigt annars att sitta där med en bok i handen, men saknar den inbyggda belysningen som iPaden har.

img_2401

Drömväskan

HAHA!
Inte själva väskan kanske, även om den är riktigt bra
Men innehållet! För närvarande agerar den nämligen som bokväska!
Alltså… inför flytten nu… snart… om två månader…

Och varför en icke alltför stor trolley att forsla böcker i? Det hjälper väl inte så mycket i det stora hela? Nej… sant… men…

img_8324Här har jag de stora tunga böckerna! De som både väger och tar plats.
Bonniers stora kokbok – Thore Wretmans edition från när det nu var…
Två stycken med asiatiska rätter. Helhärliga bilder, många recept och mycket OM asiatisk mat, kryddor med mera…
Sen har jag fyllt på med inte fullt lika bamsiga volymer – ska rull-atorn användas, ska den utnyttjas till full-o.

Jag KAN lyfta den, men…
… jag fick inte plats med alla kokböcker. Plus att jag har ytterligare ganska många om mat kontra hälsa. Behöver jag verkligen alla???

Lyckligtvis har jag totalt sett inte lika mycket böcker nu som jag hade vid en tidigare flytt. Men jag kommer att bo ganska nära kommunens loppis i Helsingborg, och tidigare hade de en väldigt frestande bokavdelning… fortfarande?
Snälla nån! Hur ska det sluta? Hyra, bredband, telefon, mat… och böcker?

img_0542

Sysselsättning en måndag

star_trek__the_motion_picture_by_1darthvaderJag la över 12 filmer från min externa hårddisk till min Mac i eftermiddag. Lite senare kopplade jag upp Lapen mot AppleTV och sitter nu bekvämt i soffan och tittar på den första av Star Trek-filmerna: The Motion Picture från 1979. Det vill säga – just nu gör jag en paus i tittandet.

Ja. Jag erkänner. Jag är en Trekkie!

Men det var länge sedan jag senast såg nån Star Trek, och tidigare idag satt jag och blev sugen på filmerna. Tror jag har allt om Star Trek. Såväl filmerna som teve-serierna. Den första från 60-talet, Voyager, Deep space nine, The next generation. Vilka har jag glömt?

Som sagt! Jag är en Trekkie. Men jag har inga prylar. Inga affischer. Inga souvenirer. Inget sånt. Och har aldrig varit på nån sorts Star Trek samling. Händer sånt i det här landet?

dune-movieSå långt tillbaka jag kan minnas, har jag varit fascinerad av Science Fiction. Av rymdresor. Andra världar. Andra galaxer.
Inte av krig och våldsamheter! Av upptäcksresandet! Av möten med andra… kulturer!

Kan det ha varit min pappas fel? Han gav mig redan i min tidiga ålder böcker av typen: Sven Hedins resor i Gobi-Öknen, Marco Polo i Kina…

Jag är fallen från en allmänbildad fader.
Jag säger bara det…

Jodå! Jag gillar Star Wars och Babylon 5 också. Dune (efter Frank Herberts roman från 1965), men föredrar helt klart miniserien gjord 2000 framför filmen från 1984.
Och visst har man sett en hel del annat i genren också, liksom läst ett ganska stort antal böcker.

Och självklart: Liftarens Guide till Galaxen.
Vad vore livet utan böcker av Douglas Adams?

Ja! Så är det Dr Who! Icke att förglömma Dr Who! Har sett vartenda avsnitt som gjorts sedan 1963 – utom sista säsongen. Säsong 9 av nya Dr Who från 2015. 😦
Uppenbarligen dags besöka Amazon…

Doctor-Who-The-50th-Anniversary-Wallpaper-doctor-who-35308700-1920-1080

För övrigt föredrar jag i allmänhet de lite äldre filmer som finns.
Rent generellt!
För att fortsätta generalisera en smula, så är filmer – tänker på äventyrs och action av olika slag nu – numera mest bara snabba klipp och hetsiga slagsmålsscener. I hel- eller halvmörker dessutom.
Handling? Tja! Ibland!

Även filmerna om Batman var helläckra till en början, framför allt de fem första, men ”urartade” mer eller mindre sedan. Det sagoaktiga försvann! Det där som var och är så typiskt för Marvel!

Men just det finns kvar – ska ärligt erkännas – i en hel del Marvel-filmer även av nyare datum.

220px-Bourne_identity_1988_dvd_coverEtt exempel på ”gammal-bra – ny-dålig”, är Bourne Identity, ni vet… Jason Bourne.
Den första filmen spelades in 1988 och har Richard Chamberlain i huvudrollen. En av de bästa actionfilmer jag nånsin sett! Spännande – utan att vara pang pang hela tiden. Spännande i historien! Den har en handling! Något man kan leva sig in i! Känna nåt när man ser den, utöver nån sorts skräck (eller vad det nu är man känner)!

Bourne hade i alla fall i filmens inledning blivit misshandlad till döds (nästan) och kastad i havet, men räddas av en alkoholiserad läkare som spelas av Denholm Elliot. Denne räddar Bourne till livet och under ganska många veckor tränar honom att få tillbaka styrka och ork igen.

Men Bourne har förlorat minnet och det går inte att träna tillbaka. Inte förrän långt senare när Bourne blivit jagad och råkat ut för åtskilliga nya mordförsök återfår han det…
Sen kom dom med Matt Damon… och… nä… dom gillade jag inte…

Bourne Identity baseras på romanen som på svenska heter Identitet Kain och är skriven av Robert Ludlum. Jo, jag har läst den. Riktigt riktigt bra. En bladvändare absoluta!!! Har f.ö. läst flera av Ludlums romaner.

Så ett tips är att försöka få tag på den gamla Bourne Identity och se den. Se en spännande film med hel handling!!!!

May the force be with you!