Väder!

Ja, riktigt uschligt var det i morse när jag hämtade dottersonen i Ängelholm. Här regnade det ”bara” och i och med morgonmörkret var det nog så svårt att se, men medan jag närmade mig grannstaden alltmer blev jag varse att skvättande kring alla långtradare och personbilar inte bara bestod av regnvatten såväl uppifrån som nerifrån längre. Det var snö!

Det var smältande snö till råga på allt. Men det lyste fortfarande vitt från sidorna längs E6an, modd-vitt, och det måste ha kommit nån decimeter eller så under natten. Inte kul alls med allt slasket och småsjöarna. Så idag var jag glad att DotterM hade låtit sätta på dubbdäcken nyligen. Det var till och med jag som tog bilen till Bil-meken den gången. Jo! Man har blivit chaufför till både det ena och det andra, minsann. 😀

Nåja! På väg hem igen med grabben blev det ju för varje kilometer allt lättare att köra, och väl hemma igen regnade det bara. Och dagen började så sakta gry. Vilket var tur för jag cyklar ju till och från deras. Bra med motion även om man kanske annars inte hade valt just så här tidiga, regniga morgnar att ge sig ut på tvåhjulingen.

Lite lyx, förresten, att ha tillgång till bil då och då utan att själv behöva äga en. Och att slippa betala bensin. 😉 Fast det mesta jag har utnyttjat det privilegiet till, är att ha kört till Väla ett par gånger. I första hand cyklar jag ju även dit, men ska man ha nåt på till exempel IKEA som är lite för stort att ta på cykeln, är det jätteskönt att kunna svänga dit på fyra hjul istället för två.

Det regnar fortfarande. Är nästan mörkt ute trots att klockan bara är fyra på eftermiddagen. Men det har blivit lite varmare så nån större risk för snömodd och halka ska det inte vara de närmaste dagarna i alla fall.

Fast i morgon är det mammans tur att köra.

Annonser

Trött

På wordpress. På alla ändringar hela tiden. På att man tar bort gamla, vackra personliga teman. På att de tycks sträva efter att allas bloggar ska se likadana ut. För att man måste sitta vid en dator för att lätt kunna komma in på själva bloggen när man besöker andra bloggare. WP håller en kvar på WP! Så i och för sig! Vad är det för vits med att göra en snygg, personlig layout om färre och färre personer faktiskt besöker den eftersom det är enklare att kolla in nya inlägg via appen på mobilen! Kanske är jag orättvis nu, men det känns som om bara vi ”gamla” bloggare faktiskt prioriterar besöket framför enbart app-läsning.

I och för sig säger jag inget negativt om just det! Jag använder mig också en hel del av appen på iPaden. Det ÄR enklare! Men det är roligare att se hur själva bloggen ser ut och det gör man enklast på en dator, och jag vägrar att annat än i undantagsfall skriva och posta ett inlägg via appen. Särskilt om jag vill ha med nån bild. Jag får spel varenda gång jag försökt. Blir bara tokigt!

Så jag är också trött på att själva hanterandet när man bloggar blir alltmer omständligt. Fler klick när man ska göra nåt. Mer krångel. I WP.s ”förenklade” upplaga. Phui!

I går startade jag en ny blog. På blogger. Har bloggat där förr under flera år. De har kvar både alla gamla teman och har lagt in nya. Dessutom kan man justera väldigt mycket vad gäller färg, typsnitt, fontstorlek, bakgrundsbild och så vidare. Man kan till och med ändra bredden på bloggytan samt välja mellan många olika ställen där man kan lägga vidgetar. Det var riktigt roligt att greja med den där. Och jag är väl inte helt klar med det jobbet. Ska bland annat kolla vilka vidgetar det finns mera. Har inte hittat nån ”Senast skrivet”

Frågan är väl bara om jag ska gå över dit helt eller fortsätta här också! Men åtminstone tills vidare är jag väl och rumsterar om både här och där. Får se hur det utvecklar sig. Det var ju så sent som igår som jag skaffade kontot. Dessutom sitter jag och för över alla gamla blogginlägg jag har i läsbar ordning. Alltså kronologiskt med äldsta först. Nästan som en bok. (Kan jag väl få inbilla mig!) (Och jag menar ALLA inlägg. Inte bara de i den här bloggen.)

Sa jag att det är gratis förresten! Och att man kan hitta information hyfsat lätt! Till skillnad från här…

Den heter Tant-rum – och kommer säkerligen att handla om ungefär som samma saker som den här. Om livet, böcker, skrivande, läsande, lyssnande, film – om vardagen… Ni är alla välkomna dit! Om ni törs lämna wp…..  moahhhahaaahaaaaaaa…

P.S. Hängde upp de gamla gardinerna i rummet igen. Fast jag tvättade dem först. Och de duger bra.

Att läsa med öron och ögon

Jag lyssnar och lyssnar. På romanen ”Väktare” av Dean Koontz. Jag har fatiskt varken läst eller lyssnat på så många av Koontz böcker tidigare. Faktiskt bara denna och en till som jag glömt namnet på. Men jag minns den var spännande.

Jag är nog mer en Stephen King-älskare. Har visserligen inte läst alla hans böcker, men ganska många. Kanske rent av de flesta. Min favorit är den långa berättelsen om Det Mörka Tornet, om mer kan rubriceras som Fantasy än som Skräck. Troligtvis är det därför den är min favorit.
I am a fantasy-girl! 😀

Jag skriver heller aldrig Skräck, däremot en del som nog kan rubiceras Fantasy.

När jag väl skriver alltså… suck… saknar de där gudabenådade stunderna framför datorn när man är så inne i berättelsen att den vanliga världen knappt ens existerar.

När ska jag komma tillbaka dit? Till det skeendet! Till det skapandet? Vad är det som hindrar mig?
Vad är det för svart mur som reser sig kring mig när jag sätter mig ner och försöker? Jag tycks inte ens kunna skriva: ”jag vet inte vad jag ska skriva”!

Får väl vara tacksam över att jag kan skriva ett och annat blogginlägg åtminstone. Kunde inte ens det under en lång period. Visserligen blev en hel del bilder gjorda istället, vilket var skönt och roligt att göra, och det tillfredsställde uppenbarligen det behov av kreativitet mitt inre jag behövde.

Men nu har det inte blivit några bilder gjorda heller på ganska länge. Men lusten att såväl läsa som skriva har börjat växa. Helt underbart! Är nästan nojig på böcker. Samlar på mig på iBooks och Bluefire. Frossar i Storytels utbud och har svårt välja vad jag ska lyssna på.

Dessutom plockar jag på mig den ena boken efter den andra på Erikshjälpens, Röda Korsets och Pingstkyrkans second hand butiker. Jag längtar efter en hel boklyllevägg, och längtar efter att vräka mig på soffan och bara läsa, läsa, läsa…

Jag antar det är ett positivt tecken, även om jag inte får till så mycket läsande ännu. Det var lätt under de veckor och dagar då vädret tillät mig sitta på uteplatsen med bok och kaffemugg, har alltid haft lätt att läsa på balkonger och uteplatser, men när det sen blev för kallt att sitta ute, blev det inte så mycket läsande heller.

Och sen kom Storytel.

Utbrändhet kan göra mycket för en. Men såvitt jag kan se, inte särskilt mycket positivt. Kanke kan man när man väl är på andra sidan, den friska sidan, förstå att man också har fått nåt positivt ut av det hela. Kanske.
Men nu när jag inte längre lever i de där stressande omständigheterna – varför måste det då ta så lång tid att komma tillbaka till sig själv igen? Eller förhoppningsvis – till ett bättre jag.

Jag vill befinna mig i skriv-flow och läslycka. Och jag vill alltid vara fri från smärta och stelhet i musklerna.

yg3

Jag har fastnat!

Hjälp…

Nej… alltså… det är inte så farligt. Inte farligt alls, faktiskt! För det jag fastnade i, är appen Storytel. Att lyssna på böcker är som en drog. Jag börjar lyssna – och kan inte sluta.

Är det en vecka jag haft appen? Nej det borde vara snarare två.
Dagarna går så fort att man inte hänger med. Men under den här tiden har jag i alla fall lyssnat på de båda första böckerna om Harry Potter, inlästa av Stephen Fry som läser helt underbart; en 4-timmars bok i genren ”tänk dig rik” och en kortare av samma typ; Fast vad jag vill är att: ”tänka att jag skriver riktigt bra romaner”. Tänka att min fantasi och idérikedom har kommit tillbaka till mig.

Jag sökte efter fantasyböcker och lyssnade på prov på några olika, men gillade inte riktigt hur de lästes. Bör kanske prova igen…

… och hamnade sen på Dean Koontz och lyssnar nu på ”Väktare”. Kommit halvvägs i den 17 timmar långa romanen. Kan knappt lägga ifrån mig iPaden och får inget annat gjort.

Farligt, farligt… men väldigt härligt!

Lyssna

”… att hennes fridfulla ensamhet skulle fortsätta…”

Citatet är från Dean Koontz bok ”Väktaren”. Kvinnan som blev stalkad av TV-reparatören. Ja värre än stalking, blir det ju så småningom.

Jag lyssnar på Stoytel och får inget annat gjort. Vilket i och för sig inte gör nånting. Har varit extra seg i dag med huvudvärk och lite knepig i magen. Gick egentligen igenom vilka fantasyböcker som kunde tilltala dottersonen. Hamnade så småningom på King och Koontz. Fastnade själv med  ”Väktaren”, med Einstein, den intelligenta godhjärtade retrievern, och de fasansfulla händelserna som löper genom romanen. Blandat med det som är gott. det som utvecklas i och kring personerna. Det är en bra roman, inte bara en skräckis vilken som. Jag har läst den tidigare…

Att vara ensam kan vara väldigt fridfullt. Att föredra ibland, faktiskt. Att strunta i disken och det där andra som skulle fixas. Att steka Krögarpytt för att slippa laga ”riktig” mat. Äta mackor på kvällen och så bara sitta där och lyssna. Städa kan jag göra en annan dag…

Att göra inget, är skönt.

Snart vinter

När jag drog i från gardinerna i morse, var det första jag såg en nästan helt klar blå himmel. ”Härligt!” tänkte jag. Det andra jag såg var en lätt touch av frost på gräsmattan och termometern visade strax under nollan. När jag nån timme senare pratade med Dotter M berättade hon att det hade varit halt i natt.

Så! Nu börjar det! Perioden på året då det inte bara kan vara halt, utan även såväl snö som is. Inte min kopp te, som engelsmännen säger. (Nej det gör dom inte, dom säger: not my cup o’ tea!)

Men hursom, så lovade jag hämta bilen tidigare och köra upp till hennes bilfixare och få satt på vinterdäcken. (Jag sa väl att hon jobbar häcken av sig?) Och till dess ska jag dricka upp mitt nu kalla frukostte och kanske fixa lite här hemma. Och sova en stund förhoppningsvis. Vaknade alldeles onödigt tidigt i morse och kunde inte somna om. För lite sömn i natt, med andra ord.

Stannade till på Ikea på väg hem igår och köpte ett billigt bord som ska ersätta bordet i köket. Köket är nämligen litet, och långsmalt, och eftersom jag dels har datorn där och dels har ovanan att äta framför datorn, samt att det är varmare där än inne i rummet, så behöver jag ett bord som man kan köra in arbetssolen under. Det där med att flytta bort en stol för att kunna diska eller slänga sopor är nämligen tämligen irriterande. Mitt nuvarande bord, som ska in i rummet, är bara 75 x 75 cm och stolen får inte plats mellan bordsbenen. Det nya är Linnmo/Adils i vitlack och 100 x 60 cm. Bara 169 kr. 😉
Sen har jag lite andra idéer för köket.

Jag avskyr när folk frågar om jag kommit på plats och fått ordning efter flytten (för 9 månader sedan). Nej, det har jag inte! Jo, jag är på plats förstås, men fått allt i ordning så det fungerar, ser snyggt ut och känns trivsamt det har jag inte! Det börjar bli, mer och mer för var månad, men gudarna ska veta att det inte är helt lätt att få till det i en etta. Och så har jag köpt en del nya grejer. Ska man börja ett nytt liv, så ska man inte ha en massa gammalt skräp med sig.

Dessutom frossar jag i lathet. Det behöver jag.
Och ännu har det inte blivit fixat nånting mer här än teet och bloggen…

Kväll

Så har ännu en dag lagts till handlingarna.
Eller inte…
Sitter väl uppe ett tag till, kan tänka. Soffpotatis…

Håller på sticka en halsduk, men hade råkat få fatt i två olika gröna garnnystan. Ingen stor skillnad, men…

I ljuset i torsdagslokalen såg de lika ut, men det ena garnet är aningens tjockare än det jag började med och har en lite mattare färgton.

Så det ser inte ut att bli nån halsduk. Med mindre jag kan komma på nån idé rent färgmässigt…
Eller sticka nåt annat.
Såna där handledsvärmare kanske.
randig…

Dessutom sitter jag och tittar på ”9 till 5” på Netflix. Jag brukar oftast inte tycka att roliga filmer är särskilt roliga, mest töntiga. Om inte rent av dumma. (Men det finns undantag. Erkänner.)
Men här och nu skrattar jag emellanåt. Det är skönt.

Det är inte så dumt med gamla godingar ibland. Vare sig det är frågan om en gammal film, eller att sitta och sticka. Att äta gojibär som godis är väl snarare modernt.

Det händer saker här

Åtminstone inombords. Det borde antagligen hända saker ”utombords” också. Typ diska, städa, röja, ordna… alltså, där händer det inte så mycket. Har aldrig gjort. Lär aldrig göra. Särskilt inte när jag som nu lever ensam. I tvåsamhet har jag alltid skärpt till mig. Känns mer relevant då, dessutom. 😉 😀

Men det var inte mitt usla (???) städsinne jag skulle berätta om, utan om det där med att läsande och skrivande tycks ha börjat växa tills sig igen inom mig. Okej! Jag läser visserligen inte så mycket än som jag gjorde förr, men mer än jag gjorde för till exempel ett år sedan. Däremot har jag börjat bli nojig på böcker.

Köper på Second hand. På Erikshjälpen och Pingstkyrkans som är de bästa Second Hand butikerna i den här stan.
Jag skaffar mig böcker från iBooks och andra nedladdningsbara ställen, och jag drömmer om att fylla mitt bibliotek igen. Det synliga, det IRL som står på hyllor och samlar damm! Det elektroniska biblioteket är ganska så vidlyftigt redan. Jag hinner inte läsa i kapp.
Nu senast skaffade jag mig en del romaner av Anne Rice.  Vampyrberättelsernas mästarinna! Enligt mitt tycke i alla fall. Och såg häromdagen filmen ”Intervju with the Vampire” med bland annat Brad Pitt, Tom Cruise och Antonio Banderas. Suverän!

Och så har jag fått Storytel på hjärnan. Fick dela ett familjekonto med min dotter, och plötsligt har man suttit i flera timmar och lyssnat. För närvarande – om än inte i detta nu – lyssnar jag på Harry Potter, den första i serien: ”the Philosopher’s stone”. Den framförs av Stephen Fry och han är helt sagolikt bra. Jo, självklart lyssnar jag på den på Engelska.

Och jämfört med filmerna, som jag sett ett antal gånger, så är det här tusen gånger bättre. Och inte enbart för att man får hela berättelsen till livs, även alla de bitar, scener, stycken som inte finns med i filmerna! Alltså en bättre förståelse för berättelsen som helhet! Och jag älskar när jag nu redan i första boken känner igen de frön som kommer att gro längre in berättelsen. Alls inte fel att se om igen, och läsa om igen. Flera gånger!

Jag fullkomligen älskar det där mediet! Att lyssna på böcker och ha ett enormt bibliotek till förfogande!

Ja, och så det där med skrivandet! Det håller också på att bubbla upp mer och mer inom mig. Nu har jag några dagar suttit och sorterat mapp efter mapp med filer med gammalt skrivande. Det finns mängder med versioner och kopior på i stort sett allt jag skrivit inte bara under de senaste 12 åren utan även äldre. Jag känner att jag behöver få lite ordning på allt det där, så jag får bättre överblick på det jag har. Hittar också en massa utkast och idéer som jag kan göra nåt av. Och en del av dessa utkast förefaller kunna passa in i särskilt två av mina påbörjade romaner.

Åh! Det här känns så bra!

Och förresten! Jag städar ju faktiskt! Bland filer och mappar i min dator! HAHAHA! 😀

Jag har lagt en länk på bilden, men skulle den krångla så gå bara in på http://www.storytel.se

Högst märkligt

Både tagetesen och lobelian har blommat uruselt i sommar. Inte bara beroende på väder och vind, utan troligen även på grund av mitt val av kruka. Som jag planterade dem direkt i.  Hade två likadana krukor till, och inte bättre tur med blomningen där.

Men nu så, i slutet av oktober, tycks särskilt tagetesen ha fått nån sorts livsande tillbaka. För ett tag i varje fall. Tror inte det har blommat lika många blommor på en och samma gång tidigare.
Och jag som valde sätta i krukor istället för att utsätta plantorna för myrinvasion…

Men begonian har blommat jättefint hela sommaren, och nu tog jag in den. Tog också in hängpelargonerna som inte heller nådde sin högsta potential. Men dem brydde jag mig inte om att fotografera, man ska ju fokusera på det positiva… att dom kommer igen nästa sommar???

När man minst anar det…

Alltså! Det hände ju inte helt plötsligt, sådär utan förvarning. Men ändå! Ändå så kändes det abrupt, på något vis. Och ändå – så vet jag ju inte helt hundraprocentigt säkert om något faktiskt hänt! Ännu…

Jag har sedan ett par månader tillbaka delat ansvaret med min dotter att köra hennes äldste son, F, till Ängelholm. Han fick jobb där, men var inte klar med körkortet. Så det var att hämta honom och bilen vissa tider för att köra till Ängelholm, och andra tider för att hämta honom hem därifrån.

Det där var ju lite kluvet! Varannan vecka börjar han redan kl 7, och för mig att gå upp så tidigt som det krävs… tja… det har varit lite jobbigt. (Understatement) Jag är en kvällsmänniska.
Det är och har varit jobbigt för honom också, särskilt i början. Han är ännu mer utpräglad kvällsmänniska än jag! Men han klarar det! Och då vore det ju attan om inte jag också hade klarat det. Dessutom – jag kan ju köra hem och sova lite till sen. Och har bil tillgänglig… hehe… 😀

Till det är det alltid tre eller fyra eftermiddagar varje vecka när jag kör endera för att lämna eller hämta – jag kan ju inte göra nåt annat då! Bland annat finns det en del på biblan nära här som jag skulle kunnat vara med på… hm… och på biblan nere i stan… och annat…

Så det är ena sidan. Den andra är att han och jag kommit varandra så nära under de här månaderna. De här cirka 20-30 minuterna en eller två gånger per dag är riktigt roliga, och det finns massor av saker vi pratar om. Kommer verkligen att sakna de här stunderna med honom.

Är han klar med sitt körkort nu då? Nej, det är inte det. Fast det dröjer nog inte så länge till det heller. Han ska snart göra risk-ettan och risk-tvåan, och efter det ska det nog inte dröja så länge förrän han kan köra upp. Men det har jag ju vetat om hela tiden, och är beredd på.

Så varför gnäller jag? Jo i går berättade han, att han av chefen blivit tillfrågad om han kände nån som kunde börja jobba hos dem. Och jo! Han har sin kompis O. Och medan jag nu satt och åt lunch, fick jag ett sms från honom att jag inte behövde köra honom till Ängelholm idag. Det skulle O göra.

Kort och gott! Det var allt i meddelandet. (Typiskt manliga individer.)

Vilken slutsats drar jag? Jo, att kompisen ska träffa den där chefen och så provjobba nån period, och förhoppningsvis både få jobbet och samma skift som F – och då samåker de ju! (Gud så skönt för hans mamma, som nu bl.a. hämtar honom vid midnatt den veckan han börjar på em.)

Så hur skönt det än kan vara att få mina dagar fria att göra annat, att träffa andra människor, att få nya vänner – så kommer jag att sakna de där stunderna i bilen! För hemma hos sig har han inte tid med mig. Det är mest bara ”hej”. Det är kompisar och datorspel som gäller. Fullt naturligt och normalt!

Å andra sidan är han ung och jag tänker stanna kvar här på jorden läääääääänge till….
Och njuta…