Apropå det!

Jag var ju på Sofiero förra söndagen! Va! Nästan en vecka sedan! Tyckte det var nyss!
Nå! Här är några bilder i alla fall.

 

Annonser

Knepigheters knepigheter

Är hur man bör klä sig när man cyklar, så här i början av hösten. Man ser fortfarande en och annan med shorts, med t-shirt, med sandaler – men det funkar inte när man cyklar.

Det är kallt! Det krävs vindskydd, skor eller kängor, och snart nog handskar. Ja, och mössa. Och det spelar ingen roll, hur hett än solen månde gassa – så länge man är stilla eller sakta gående, eller för den delen sitter i en vindskyddad vrå – för så snart man rör sig fortare än 5-6 km i timmen eller sitter gott i solgasset, biter smått kyliga vindar kinderna och andra oskyddade delar av huden.

Givetvis tar man alltid fel klädsel. För mycket, för tjock tröja, tar med regnkläder helt i onödan eller inte tagit med dem när det hade behövts – eller också borde man faktiskt ha tagit något varmare på sig. Då gäller det att cykla på, så man får upp värmen inifrån. Och det gör man ju, förstås.

Ljuva tanke, att länge till kunna sitta på uteplatsen under eftermiddagen, med kaffe, kanske nåt smaskigt att tugga på, och så en bok. Man kan alltid hoppas, i alla fall, att det blir fler sådana stunder innan höstvindarna tar överhand på allvar. Och det är ju redan mörkt på morgnarna. Åtminstone vid sex-snåret.

I dag har det varit grått, men i morgon spås det bli hyfsat väder. Kanske uteplats-och-bok väder? Hoppas det.

Men innan dess tänkte jag cykla ner till stan och besöka ”Dunkerska”. Lite kultur är aldrig fel.

Det är som det är

Jag tycks ha tröttnat på att blogga. (?) Kanske. (!) Eller kanske inte. Vet ärligt talat inte. Är det slut efter drygt 10 år eller är det bara nån sorts down-period? Kommer mig inte för, liksom…

Jag fotograferar inte särskilt mycket heller. Bortsett från att jag har varit på Fredriksdal ett antal gånger, och även på Sofiero. Och Dunkerska. Och runt ikring i största allmänhet. Då har jag fotograferat en del. Särskilt nu i söndags när jag var på Sofiero. Men jag har inte samma – nånting-vad-det-nu-är – som jag haft tidigare. Och när jag bara cyklar en runda, oavsett vart eller hur långt, så blir det inte av att jag stannar och tar fram fotosinnet.

Kanske är det så det ska vara. Eller bli. Nåt annat. Just nu.

Jo, det händer annat i mitt liv istället. Familjen. Barn och barbarn. Cykelrundor, som sagt. Betydligt mer än tidigare. Fått en del nya vänner. Och jag läser betydligt mer igen. Cyklar ner till stan och stora biblan. Lånar böcker. Kollar in second hand och fyndar läsbart. Pingstkyrkans SecHand här i stan är riktigt bra. Både när det gäller böcker och annat.

Så visst har livet blivit annorlunda efter flytten hem igen. Och det är bara bra. Om jag kommer att börja blogga mer igen? Fotografera mera? Göra fler såna där färgglada bilder? Vet ej. Vågar inte lova. Men nån sorts lust att skriva har jag onekligen, även om det samtidigt känns trögt. Borde kolla om det händer nåt på skrivkursfronten på nån av studieförbunden. Behöver (och längtar efter) inspiration och skrivsugna vänner.

Å andra sidan håller jag också så sakteliga på att få ordning i min lägenhet. Jo, med lite nytt och lite gammalt, och Ikea och loppisar i närheten så går det. Men inte fort. Det får inte gå för fort!

Och jag har hittat en sjukgymnast som faktiskt BEHANDLAR! Inte bara undersöker och sedan skickar in en till ett rum med gym-maskiner. För allt går inte att träna bort. Först måste hållningen rättas till, spända muskler måste få en chans att spänna av. Och man får inte glömma dra in naveln mot ryggraden. Ofta ofta.

Det är core!

P.S. Jag lovar inte att lägga in bilder varenda gång. Allt sånt tar för lång tid, och då tappar jag lätt sugen. Bättre fånga lite ord i flykten…

När man minst anar det…

Letade inte efter det!
Tänkte inte på det ens!
Hade bara cyklat en runda för att ta mig till en handelsträdgård.
Och där utanför på andra sidan vägen låg – ett blommande rapsfält!
Och lite längre bort på väg hem – låg ett till!
WOW!

Ytterligare en bit längre fram på väg hem hade man klippt gräset längs vägrenarna.
Det luktade fräscht HÖ!
SÅ FUCKING UNDERBART!!!

Nu måste jag bara komma ut lite längre på vischan i helgen och lukta lite mer på de gula blommorna, och gräset, och nässlorna, och jorden, och… på sommaren!

För sjukgymnastik och 11 km cyklande efter det får räcka för idag. Slocknade faktiskt på soffan i nästan 1,5 timme efter lunchen sedan. Skönt man kan det.

När livet återvänder…

… har man inte längre varken tid eller lust att ägna sig åt internet. Inte lika mycket i alla fall. Och det är bra. Om internet är ett substitut för livet istället för ett komplement, ett redskap; om det är nåt man sysslar med för att man inte har något annat – då är något väldigt fel.

Fullt så illa har det förstås inte varit, och en hel del roligt och utvecklande också, men nog märker jag nu att det finns det som både är viktigare och roligare att göra. Därmed inte heller sagt att jag tänker lägga av med internet helt och hållet, men nog prioriterar jag familjen, cykelturerna, sommaren, och allt det andra jag inte haft möjlighet eller ork till de senaste åren så som jag hade önskat.

Här finns till och med mängder med rapsfält att låta sig bli fylld med gyllengult av. Jag älskar rapsblomningen! Jag älskar den kryddiga doften när majsolen gassar på. Men jag har inte fått till nåt ordentligt foto av guldet ännu. Där jag var nu senast låg fältet lite för långt borta. Eller rättare sagt, lite för otillgängligt från det håll jag kom. Men det finns fler möjligheter, fler fält, är ännu inte för sent. Men jag bör nog ändå se till att snart komma ut ordentligt bland fälten innan de hinner bli överblommade. Tiden går fortare än man tror.

Dessutom lämnar och hämtar jag äldsta barnbarnet i Ängelholm sen en vecka tillbaka. Första jobbet och körkortet ännu inte färdigtaget. (Nåja, tar och tar…) Riktigt kul! Han var min älskling redan från början, när han bara var ett litet knyte, och vi återfann varann ganska så omedelbart nu när vi började vara på tu man hand.

Det känns riktigt lyxigt att köra kring i en bil igen, och i går körde jag till Väla. Lyx lyx! Köpte bland annat ett par ramar som hade varit lite knepigt att ta på cykeln. Och kul ta bilen som omväxling till cykeln. Vilken jag för övrigt aldrig släpper ifrån mig ens om jag skulle få lust och råd att skaffa mig en egen bil. Köper jag mig nåt nytt fordon blir det i första hand en cykel. Vilket kommer att hända. Förr eller senare.

Tills vidare pedalar jag runt i naturområden och småskogar. Cyklar mest. Promenerar ibland. Och jag ser mängder av blommande rapsfält från vägen mellan Helsingborg och Ängelholm.

Jo, visst är livet ljuvligt!

Så blev det sommar

ELLER?

Jo! Men visst!

Långkalsongerna (läs: leggingsen) under jeansen har lagts undan, och jag funderar allvarligt på att omedelbart byta kängorna mot sandaler. Och börja med de där inte helt långa jeansen.

Vilken sommarkänsla, alltså!

Det började nu i helgen, om än med en smula kylig vind, men har blivit skönare för var dag. Femton grader i går. Ska bli lika skönt idag. Precis som sig bör. Vintergarderoben ut i förrådet och sommargarderoben in.

Som om man har så mycket kläder att det vore lönt. Och vem har nu för tiden helt olika garderober som man skiftar mellan årstiderna.
Och återanvänder år efter år!

Nåja. De tjocka jackorna och värsta kängorna och möss & vant flyttas förstås ut. De återanvänds ju under åtminstone ett par vintrar. Beroende på… kvalisort och sånt…
Men shorts, linnen och t-shirtar finns ju ofta nåt skåp för inne i lägenheten. Men märk väl att jag är single, inte en hel familj – därav minskat behov av garderober. Man är väl minimalist… dessutom…

Och nu är det uteplatsen som gäller. Att försöka få nån ordning på eländet. Mer mossa än gräs, som dessutom brett ut sig över halva första plattraden. Myror. Och myror… och Myrr…

Ska köpa Algomin i morgon, växtnäring som också tar bort mossa. Båda delarna behövs. Kanske rent av häcken kan börja kallas för häck sen, efter att ha fått lite näring. Egentligen borde nog hela gräsmattan tas bort, och jorden tumlas om ordentligt så det kommer lite luft inblandad i marken, men vem har ork att göra nåt sånt! Och vem har pengar till att hyra in nån som gör det!
Gräsfrön är annars inte så dyrt.

Men nu ska jag cykla ut till Rusta på Väla och köpa parasoll. Hoppas de har på lager. Biltema hade det inte ännu, bara ett par stora dyra varianter. Det vill vi inte ha! Jag och myrorna.

Hoppas det inte blåser lika mycket som i går.

 

Tedags för frusna själar

Dessutom regnar det.

Men det kan faktiskt vara skönt! Jag har inget jag ska göra nån annanstans, och regnet gör att jag kan släppa känslorna av vill, borde och måste.

Vill, för att jag älskar och mår bra av att ge mig ut på cykelrundor. Borde/måste för att jag strävar efter att må bättre, få bättre kondition, ork och rörlighet – och helst också att över tid bli smalare och lättare.

Men ibland är det också väldigt gott att bara drälla omkring hemma, inomhus. Och – om och när vädret tillåter det – sitta på uteplatsen.

Hur som! Idag blir det nog en heldag inomhus.

I går hamnade jag i alla fall i soffan med en bok. Somnade förstås först men sov lyckligtvis bara nån halvtimme-trekvart. Sen läste jag ett kapitel ur Carlos Castanedas ”The teachings of don Juan – a yaqui way of knowledge”. Den första boken i den serien.
Har läst den en gång i tiden på svenska, och hade till och med fem-sex av böckerna som pocket. Men de försvann på vägen genom livet och när jag för ca två-tre år sedan sökte efter dem, hittade jag dem bara på nätet, på engelska. Men det går ju bra det med. Och fick tag på nästan alla delar så nu står det åtta i bokhyllan och ligger en på soffbordet.

Men eftersom typsnittet är en smula småttigt och kapitlen ganska långa är det lite trögt att läsa, så jag plockade efter det där kapitlet fram laptopen och öppnade iBooks. Har en del utdrag av böcker liggandes där som väntar på mig. Vad jag landade med i går var en bok jag för ett bra tag sedan blev tipsad om via K. M. Weilands podcast – Helping writers become authors. (Vilken jag inte har lyssnat på på evigheter…) Men boken ifråga lånade jag först hem som e-bok från bibblan – i svensk översättning – och fullkomligen ÄLSKADE!

Författaren heter Cheryl Strayed och boken heter ”Wild” eller helt enkelt ”Vild” på svenska. Finns hos Bokus och AdLibris både på svenska och engelska samt även på iBooks. Förstås! Där jag alltså har ett utdrag på engelska. Så nu är jag lite i beråd här om jag ska köpa den på engelska eller svenska, men det blir nog på engelska. Det är ändå nåt speciellt att läsa en bok i original, när man nu ändå kan språket.

Hur som, blev jag alldeles tagen av den och i stort sett sträckläste. Och kände nu när jag började läsa utdraget att jag helt enkelt vill ha den, vill kunna läsa den fler gånger om jag känner för det.

Men varför som digital bok och inte som IRL? Tja, det kan jag nog inte svara entydigt på. För att e-böcker av varierande slag inte tar upp nån fysisk plats? För att man kan ha den med sig vart man än går? Läsa på iPhonen, iPaden och nån av datorerna?

Men tänk om hela den tekniska utvecklingen rasar ihop? Om allt vad IT och Internet heter kraschar? Då kan man ju inte läsa sina e-böcker!
Tja! I så fall har man nog helt andra saker att tänka på och ägna sig åt än att läsa. Över huvud taget.


Här är den officiella beskrivningen av Vild.

När Cheryl Strayed är tjugotvå år rasar hennes liv samman. Hennes mamma, som bara är drygt fyrtio år gammal, insjuknar oväntat i en agressiv cancer och avlider hastigt. Hennes ursprungsfamilj, brodern, styvfadern, splittras och tappar sakta men säkert kontakten. Cheryl flyr vardagen och sin man, inleder affärer med en rad olika män varav en är narkoman och snart går också hon på heroin. Hennes äktenskap kraschar naturligtvis. På några få år har hon förlorat allt. Framför allt tron på sig själv. Men någonstans i en spiral som bara pekar neråt föds idéen om att under tre månader lämna allt och ge sig ut på en vandring från Mexiko till den kanadensiska gränsen. Leden heter Pacific Crest Trail, är knappast mer än ett streck på kartan och verkligen ingenting för amatörer. Vild handlar om denna livsavgörande färd. Cheryl går ensam genom snö och öknar, i för små kängor och med för tung ryggsäck, och möter skallerormar, björn och andra vandrare – de som blir vänner för livet, och de som vill utnyttja att hon är en ensam kvinna. Hon begår alla fel man kan tänka sig, men lär sig av misstagen och långsamt mognar insikten om att hon nog kan börja tycka om sig själv igen.

Mot alla odds kämpar Strayed på under den hundra dagar långa vandringen som först bryter ned henne, men gör henne starkare och slutligen hel igen. Vild är en drabbande skildring av en ung kvinnas kamp med sig själv.

Ärtsoppa

Felix. Med fläsk.

Ibland är man lat även när det gäller matlagningen.
TROTS berget med grönsaker med hem från butiken.
Eller kanske just därför…

Har en att-göra-lista i huvudet, som ska skrivas ner så småningom, och där står förutom ”Att skriva” – ”Att Läsa”!

Så nu ska jag ta kaffemuggen med till soffan och sätta mig och läsa. Risken är förstås att jag somnar, men den risken får jag väl ta…

Jag tänkte…

… att jag skulle försöka tvinga in mig i vanan att skriva nånting varje dag i samband med frukosten. Nånting vad som helst! Blaha blaha om inte annat. Nån fundering. NÅNTING!

Och ögonblickligen knyter det sig i hjärnan. Ingen av de miljontals tankar som oftast upptar hjärnplats dyker fram. Istället gömmer de sig som vettskrämda möss i sina hålor.

Så det här är väl blaha blaha då.

Både Skriva Läsa Leva och Bokstund har haft den här lilla tankeväckaren på sina sidor nyligen, och visst måste man tänka till lite för att inse vad den kanske faktiskt menar!

Nu skulle jag vilja påstå, att min skrivblockering inte har med tänkandet att göra. Inte i sig! Tankar svirrar omkring i det oändliga och jag har snarare svårt att få tyst på dem. Så inte är de blockerade inte! Men de flesta av dem är inte särskilt kreativa, snarare tvärtom, och praktiskt taget inga har att göra med att skriva. Inga idéer. Ingen inspiration. Ingenting! Det är mest bara ändlöst meningslöst babbel i huvudet.

Uppmaningen att alltid skriva oavsett om man har nåt att skriva om eller inte, har man fått sig imatad ända från början. ”A writer writes, all the time!”
YES!!! Det är jättebra råd! Det bästa man kan göra! Skrivande föder skrivande! Och med det kommer också idéerna!

Och jag var den som alltid sa: Skrivande består av 5 % inspiration och 95 % transpiration – och massor av klister i ändan!

Hur kan jag ens tänka på mig själv som författare när jag inte ens skriver nån av de där förbenade morgonsidorna som det också så ofta  tipsas om!
Och. Nej. För närvarande tänker jag inte på mig som författare. Det känns så ruskigt avlägset. Som om det vore totalt omöjligt! Jag har ju inte ens en idé till en roman eller novell!

Så var det inte tidigare. Då kunde jag få en idé från ”ingenting”. Ett namn på namnskyltarna i en hiss. En mening någon sa som råkade nå mig. En plötslig bild i huvudet av en person (icke verklig) – och sen var det klippt!

JAG SKREV!

Och nu? Tja! Jag fick ju ner det här, och det är bra mycket mer – och mer samlat – än jag ens vågade hoppas på. Kanske det ordnar sig till slut ändå? Kanske den här tanken att passa på skriva tillsammans med frukostteet fungerar? Och att jag har bloggen… bloggarna…
Måtte bara detta inte vara en engångsföreteelse…

Och nu ska jag till Lidl och köpa frukt & grönt…

Under över alla under

Tiden går och det är snart Första maj. Fest och sommar – även om det skulle snöa stora flingor och lägga sig i ett decimetertjockt lager. Sådant har hänt! Lyckligtvis inte alla april-maj skiften dock.

Däremot hände det, att det var absolut tvunget att lägga vinterkläderna och börja med vårutstyrseln Första maj. Och nog sjutton höll man på att frysa arslet av sig när man stod där och tittade på paraden genom stan. För på den tiden var det Första maj firande med parad och allt. Händer sånt numera? Eller är det jag som inte vet?

Kvällen innan – Valborgsmässoafton och säkerligen nåt annat år – kunde det snöa så stort att man gömde sig inomhus i värmen istället för att stå vid brasan och sjunga ”Sköna maj” med de andra…
Och nåt annat år var det sommarvarmt och sommarklänning och äta sillen och det grillade utomhus

Så blir det sköna maj eller snögubbe i år? Nåja! Jag har Netflix…

För övrigt är det okay här, men jag gör inte särskilt mycket. Cyklar! Praktiskt taget dagligen. Men det är i stort sett allt. Ibland ut till Väla. Ibland nån annanstans. Hjälpte förstås dottern i hennes trädgård i lördags, och har fortfarande träningsvärk… HA!

Min säng kom i torsdags, och lite har jag fixat här hemma. Men bara lite. Här och där. Bytte till bredare Ivar i köket, och av nån underlig anledning ser köket större ut nu. Mycket mystiskt!
Smala Ivar hamnade i hallen och en liten byrå vid sidan om gjorde att den kvadratmetern blev klart bättre. Men jag glömde köpa vit lasyr på Ikea idag. Till de omålade i rummet. Får bli en annan dag.

Kom för övrigt hem med bland annat en ryggsäck, ett iPadstöd och två röda diskborstar – och med kaffe och två korvar utan bröd i magen. Och nu är det Netflix som gäller. Lat i soffan som bara den. Varken läser eller skriver. Nästan…

Älskar min stad…
Och min  familj…